När glossiga gudar styrde världen

Familjen Newhouse och deras glänsande imperium

När Samuel I. Newhouse Sr. köpte bolaget 1959 var det en krisande relik. Men några decennier senare – efter att sonen Si Newhouse tagit över – var Condé Nast synonymt med prestige. Det var en värld där Vogue hade egna Orangina-flaskor på kontoret och där Anna Wintour kunde deklarera sin framtida chefsroll med orden: “Yours.”

Si Newhouse omgav sig med färgstarka redaktörer – från ryskjudiske Alexander Liberman till den brittiska raketkarriäristen Tina Brown. I Grynbaums skildring var de alla outsider-figurer som kämpade sig in i medieeliten, och därefter formade den efter sina egna ansikten.

Men några var mindre outsider än andra. Anna Wintour var dotter till en legendarisk brittisk tidningsman, Tina Browns pappa var filmproducent. Då känns Graydon Carter, uppvuxen i Ottawas medelklass och med Spy Magazine i bagaget, mer som en verklig uppstickare.

Makten i att säga “ja”

Grynbaum återkommer till begreppet “gatekeeper” – grindvakt – nio gånger. Men han påpekar också att de bästa redaktörerna inte säger nej, utan ja. De är talangscouter med känsla för vad som vibrerar. Därför kunde Tina Browns celebrity-kryddade omtolkning av Vanity Fair snabbt sprida sig till hela Condé Nast – även till anrika The New Yorker.

Det var en tid där vulgäritet var valuta och yuppies var kungar. Det handlade inte bara om papper och annonser, utan om att leda samtiden snarare än att kommentera den.

Läs även: ”Jag är imperium” – Giorgio Armani om makten, männen och modets löjligheter

En glans som mattats av

Nu, när Anna Wintour meddelat sin avgång från Vogue, återstår frågan: Var detta verkligen ett imperium – eller bara skicklig surfning på samtidens vågor?

För samtidigt som Empire of the Elite drömmer sig tillbaka till ett kontor där kändisar, karismatiska redaktörer och lyxiga produkter samlades kring stora marmorbord, pekar andra röster på att just den epoken är förbi.

“Vogues roll i modevärlden har förändrats under de 37 år som Anna Wintour varit chefredaktör”, skriver Philip Warkander, lektor vid Högskolan i Borås. “En gång i tiden var modemagasinet en oumbärlig länk mellan modehusen och kunderna, men tack vare internet och sociala medier kan nu konsumenter följa modevisningarna i realtid.”

Wintour må ha förvaltat Diana Vreelands arv med isande elegans – inklusive att sätta kändisar på omslaget och styra The Met-galan som en påve styr sin kyrka – men den världen hon representerar tillhör alltmer historien.

“Modemagasinet har spelat ut sin roll”, konstaterar Warkander. Och kanske är det just därför Grynbaums bok, med all sin längtan efter när tidningen var kung, redan känns som ett tidsdokument. Ett glansigt minne i en matt digital samtid.

De viktigaste spelarna

Condé Montrose Nast
Grundade Vogue-imperiet 1909. Skapade ett nytt sätt att sälja lyx – till nästan-rika.

Samuel I. Newhouse Sr.
Köpte Condé Nast 1959. Gav Vogue till frun – men det blev sonen Si som formade framtiden.

Si Newhouse
Byggde det moderna Condé Nast. Gav plats åt Liberman, Wintour, Brown och Carter.

Anna Wintour
Modeprästinna med järnhand. Tog över Vogue efter att ha sagt “Yours” till sin föregångare.

Tina Brown
Rev upp Vanity Fair, förvandlade The New Yorker – och brände broar med stil.

Graydon Carter
Från Ottawa till Oscarsgalan. Gjorde Vanity Fair till kändisarnas högborg.

David Remnick
Pulitzerbelönad journalist. Gav The New Yorker både substans och stjärnglans.

Läs även: Svenskens stövlar slog ner som en bomb – “boots the house down”