Därför blir spioner (och livvakter) dumma i huvudet

Fånig fåfänga med träningsappen

Jag anar en likhet med de poliser och Säpo-anställda livvakter som just avslöjats ha publicerat sina träningsrundor på nätet. Och alltså på detta sätt läckt sina skyddspersoners mest känsliga uppgifter, både var de bor och hur snabbt de springer.

Denna publicering stärker min övertygelse om att fåfänga är människans innersta drivkraft. Jag har själv en konkurrent till polisernas favorit Strava – Runkeeper – där jag berättar för mina vänner varje gång jag lämnar hemmet i sneakers och tajt tröja. Jag har funderat på att sluta lägga ut mina tider eftersom de hela tiden blir sämre, men det har liksom inte blivit av.

“Byxorna neddragna”

Jag förstår att livvakterna tänker precis som jag. De vill att världen ska veta att de gör milen på under 40 minuter. Kanske går det ännu snabbare. Denna groteska självbild har nu fått byxorna neddragna.

Den kvinnliga chefen för denna manliga krets i Aktuellt skulle funka fint i pjäsen I väntan på Godot. Hur många gånger kan man låta bli att svara på frågan hur dessa män(niskor) ska bestraffas för sin extrema inkompetens?

Samtliga borde ju få sparken och förpassas till polisens cykelgarage. Där kan de utreda mängdbrott som ingen med status vill ta i.

Läs även: Altman rädd för spioner – kräver fingeravtryck

Spionernas sjuka världsbild

Ännu ett exempel på spionernas sjuka världsbild får vi dagliga rapporter om när vi läser om Ryssland. Deras president Vladimir Putins enda erfarenhet av vanligt yrkesliv var ju som spion. Att en sådan människa startar krig är ju fullständigt logiskt.

Som gammal spion vet han ju säkert att fienden finns mitt ibland oss – och överallt annars.

Vi fick också en pusselbit om spionernas liv i Carl Bildts utredning av den militära spionorganisationen Must. Enligt PM Nilssons analys i Di upplevs deras dras dragningar hos statsrådsberedningen som “omständliga, otydliga och okvalificerade”.

Följaktligen “famlade dåvarande statsminister Magdalena Andersson i mörkret efter det ryska anfallet, och det tog lång tid innan regeringen var operativ.”

Läs även: Avslöjat: En app läckte rikets hemligheter på nätet

Inför bäst före-datum

Jag vet att man borde gråta när man förstår hur konstigt våra spioner och deras kollegor livvakterna tänker och agerar. Jag väljer att skratta. Det kan inte vara lätt att arbeta som spion.

Och ju längre man håller på desto tokigare verkar det bli, åtminstone om man ska lita på Robert Harris. Hur löser vi då detta? Mitt förslag: inför samma regel för spioner som för generaldirektörer – tidsbegränsade uppdrag.

Vän av ordning tänker förstås på förlorad kunskap, men jag tänker att då hade vi kanske sluppit Putin.

Läs även: Krönika: Jag saknar Almedalen – men helvete vad dyrt det har blivit