Donald Trump har sedan mars sagt minst 37 gånger att ett avtal med Iran är nära, enligt en CNN-genomgång. Inte en enda gång har det stämt.
37 gånger har Trump lovat ett Iran-avtal
Det börjar likna ett mönster som varken diplomater, allierade eller amerikanska väljare kan ignorera längre. Sedan kriget med Iran inleddes i slutet av februari har Donald Trump vid minst 37 tillfällen hävdat att ett fredsavtal är nära, att Iran ”tigger om att få ett avtal” eller att en överenskommelse ska presenteras ”inom dagar”.
Det visar en analys av CNN:s Aaron Blake som gått igenom presidentens uttalanden på sociala medier, presskonferenser och telefonintervjuer.
Inte vid ett enda av dessa tillfällen har det visat sig stämma.
Började redan i mars
Den 23 mars, mindre än en månad in i kriget, berättade Trump för reportrar utanför Air Force One att det fanns ”stora samstämmighetspunkter, jag skulle säga nästan alla punkter”.
Två dagar senare hävdade han att Iran ville göra en uppgörelse ”så desperat”. Den 26 mars, vid ett kabinettsmöte, uppgraderade han retoriken till att Iran ”bönade och bad” om att få skriva under.
Inget avtal kom.
”Två veckor till” – den eviga vändpunkten
Den 7 april skrev Trump på Truth Social att parterna var ”mycket långt framme” men behövde två veckor för att slutföra och underteckna avtalet. Den tidsfristen passerade obemärkt.
Den 15 april sade han till Fox Business att ”jag tror det är nära att vara över, jag ser det som väldigt nära att vara över”.
Dagen efter: ”Det ser väldigt bra ut att vi ska nå ett avtal med Iran.” Den 17 april hävdade han i tre separata framträdanden att Iran ”gått med på allt” och att han trodde på ”ett avtal inom en dag eller två”.
Inget avtal kom.
Avtalet som var ”i stort sett klart”
I slutet av maj tog retoriken ett nytt kliv. Den 24 maj rapporterade flera medier att USA och Iran närmade sig en bredare fredsuppgörelse.
Trump sade att ett samförståndsavtal var ”nära att färdigställas”. Fyra dagar senare rapporterade Axios att förhandlarna nått en överenskommelse om ett 60-dagars ramavtal, men att Trump ännu inte godkänt det.
Sedan begärde Trump ändringar i avtalet. USA och Iran besvarade ändringarna med att beskjuta varandra.
Mönstret som inte går att missa
På måndagen, den 9 juni, signalerade Trump enligt CNN åter en snar ”total seger”. Samma typ av formulering. Samma tidshorisont på veckor. Samma brist på substans.
CNN:s analys visar att mönstret är slående konsekvent. Trumps uttalanden följer en tydlig cykel: först en dramatisk framstegsrapport, sedan en ny tidsfrist på ”dagar” eller ”veckor”, därefter tystnad när tidsfristen passerar, och slutligen en ny omgång optimistiska uttalanden som om de tidigare aldrig fällts.
Det påminner om den eskalerande retoriken kring Hormuzsundet, där Trump gick från att hota med utökad blockad till förhandling till nya hot.
Eller om de två månaderna av krig där presidenten växlat mellan att hävda att Irans militär ”förstörts” och att USA ”faktiskt lämnat deras militär ifred”.
Marknaden har vant sig
Finansmarknaderna har i viss mån börjat blicka bortom Iran-konflikten. Analytiker beskriver det som att investerare vant sig vid den globala instabiliteten snarare än att de tror på Trumps löften.
En Westpac-analytiker konstaterade att ”Trump har tagit bort den säkerhetsfilt marknaden klängde sig fast vid, hoppet att kriget snart skulle ta slut”.
Oljepriset har legat på krigsnivåer sedan konflikten inleddes, med Brent-oljan över 110 dollar fatet under stora delar av våren. Varje gång ett avtal ”nästan” nåtts har priset dippat tillfälligt, för att sedan stiga tillbaka när verkligheten kommit ikapp.
37 löften, noll avtal
Siffran 37 är CNN:s räkning, och den säger något om hur pass opålitliga presidentens egna tidsangivelser blivit.
Utrikesminister Marco Rubio konstaterade redan den 6 februari att han inte var ”säker på att man kan nå ett avtal med de här killarna”. Tre och en halv månad senare framstår det som det enda uttalandet från administrationen som faktiskt stämt.
Det är en sak att vara optimist i en förhandling. Det är en annan att gång på gång lova samma sak utan att leverera.
Oavsett om Trump faktiskt tror på sina egna tidslinjer eller använder dem som förhandlingstaktik, urholkar varje nytt ”två veckor till” det amerikanska ordets trovärdighet på den internationella scenen.
