KRÖNIKA: AI ska döda oss, AI är en bluff och ingen regering är förberedd. Så har september låtit. Under samma veckor svarade drygt 400 av er på vad ni själva oroar er för. Tre nämnde undergången. Betydligt fler pekade på kompetensen och på en ledning som inte äger frågan.
AI kommer inte döda oss – men den kan kosta chefen jobbet
För två veckor sedan skrev jag att domedagen är AI-branschens bästa säljargument. Jag var inte klar med ämnet.
Anthropics Evan Hubinger gav mänskligheten över tio procents risk att gå under inom tio år. Bill Gates sa till Reuters att ingen regering är förberedd. Donald Trump kallade alltihop en ”bluff”. (hört det förut?) och Nvidias vd Jensen Huang lovade noll procents chans för undergången.
Rösterna tillhör toppchefer och världsledare. Samtidigt vet jag från er läsare att många svenska ledningar har svårt att säga vad tekniken gör i deras eget bolag.
Samma misstag åt andra hållet
En text har jag inte kunnat släppa den här veckan kommer från Yuval Levin, konservativ tänkare i Washington, som skrev i National Review den 19 september om domedagsprofeterna och DOGE.
I början av Trumps andra mandatperiod lovade en grupp mycket begåvade människor att techbranschens tänkande skulle förvandla den amerikanska staten.
Det gick inte så. Deras idéer om hur människor och myndigheter fungerar var, med Levins ord, ”djupt enfaldiga och felaktiga”. Nu kommer samma sorts människor tillbaka med samma självförtroende, fast de lovar apokalyps i stället för utopi.
Hur det ska gå till lämnas, skriver Levin, märkligt oklart. Han kallar synsättet idiotiskt i den gamla grekiska meningen, att bara känna sitt eget område och inte världen runt omkring.
Det finns en intelligens som räknar och känner igen mönster, och en som kommer av erfarenhet och förmågan att läsa ett rum. Dagens AI har gott om den första och i stort sett inget av den andra.
När jag läste Levin tänkte jag på svenska ledningsgrupper. Där finns hans idiot i spegelvänd form, chefen som kan sin bransch utan och innan men aldrig själv har satt sig ner med verktyget.
AI-vd:n saknar den praktiska intelligensen. Den svenska vd:n saknar alltför ofta den tekniska.
Rubrikerna blir chefens ursäkt
Alla som varnar har en tes, och nästan alla har något att vinna. Anthropic varnar för undergången och förbereder samtidigt en notering som kan bli historiens största.
Bank of Englands chef Andrew Bailey varnar i sin tur för att alla är prissatta som vinnare, vilket är en betydligt mer jordnära risk.
Läser man bara rubrikerna ligger slutsatsen nära till hands. Är tekniken farlig, vänta. Är den en bluff, vänta ännu längre. ”Väntar och ser”, skrev en av er. ”Det är inte bra att vara först.”
Vi i medierna har levererat ursäkterna, och jag sitter själv i den kedjan.
Tre av 400 läsare nämnde undergången
Samtidigt frågade vi er läsare hur långt era företag har kommit med AI. Undersökningen är inte vetenskaplig, men över 400 personer har svarat och tre av fyra är ägare, styrelseledamöter eller vd.
Tre nämnde undergången. En skrev ”se Terminator”. En annan skrev: ”Men ge det 5-7 år. Vi behöver också se till att mänskligheten inte går förintas under den tiden.” Ni andra skrev om tempot och jobben.
Drygt tre av fyra använder AI. Färre än var femte kan visa vad det ger i kronor. ”Vi gör mer på mindre tid, högre burn rate men inte högre intäkter”, skrev en av er. En annan förklarade varför: ”många förstår inte att processer måste designas om för AI, det är inte bara ett tillägg man kan göra i efterhand.”
En medarbetare kan skriva snabbare med AI. Att arbetet ska göras på ett annat sätt kan bara ledningen bestämma.
Stockholmsbolaget AI-BOB flyttade över 1 000 arbetstimmar från regelgranskning till design hos arkitektbyrån OMA i Nederländerna.
Det gick, enligt medgrundaren Petter Wallberg, eftersom OMA tar betalt per kvadratmeter. I Sverige säljs timmar, så den som jobbar snabbare fakturerar mindre. Det som saknas här är en affärsmodell som belönar tempot.
Ledningen ser hälften så många problem
Kompetens är det hinder flest av er anger. Men titta på vem som ser problemen. Chefer och specialister säger dubbelt så ofta som vd:ar och ägare att målen är otydliga, 34 procent mot 16.
Att ingen äger AI-frågan säger 27 procent av cheferna, mot 14 procent av vd:arna och ägarna. Skillnaden finns kvar även i bolag av samma storlek.
”Våga testa. Släpp fritt. Men ledning måste förstå det först”, skrev en av er.
Under tiden har medarbetarna börjat själva. I bolag med fler än tio anställda vet eller misstänker 56 procent att AI används med verktyg som ingen har godkänt.
Den som oroar sig för att AI ska ta över världen kan börja med marknadsavdelningens ChatGPT.
Den skarpaste frågan gällde juniorerna: ”Vi ser en viss risk för att bli för fega med rekrytering av juniora resurser som ska kunna läras upp som de experter som ska driva AI-processer.” Den frågan har jag inte hört någon AI-vd ställa.
I bolag med 10 till 250 anställda kan var fjärde visa effekt i kronor, ungefär dubbelt så många som i de minsta och de största.
I ett mellanbolag ser vd:n direkt när en konsultfaktura försvinner, gissar jag. Bara 12 procent anger motstånd som hinder, så viljan finns.
I förra krönikan skrev jag om fabrikerna som fick elmotorer men behövde trettio år för att förstå att hela golvet skulle byggas om.
I många bolag har AI lämnats till en projektgrupp som ska återkomma med en rapport. Där hänger drivaxeln kvar i taket. Jag har varit med om en del skiften i mediebranschen, men inget som har ställt så höga krav på den som sitter högst upp.
Ett snyggt cv och ingen erfarenhet
En av er hade anställt någon med ett föredömligt cv och personligt brev. När personen sedan skulle skriva egna rapporter var nivån en helt annan. Ansökan var skriven av AI. ”Min tanke: är AI kanske fördummande?”
Maskinen kan skriva ditt cv, men inte ge dig erfarenheten bakom det. Den som anställer i dag måste förstå verktyget tillräckligt väl för att se skillnad. Annars anställer man maskinen och betalar människolön.
Levin skriver att den verkliga oron gäller genvägarna förbi det arbete som formar oss. Den risken syns om några år, när en årskull aldrig fick lära sig jobbet.
Han avslutar sin text med en mening som har följt mig hela veckan. Hans kommentar till alla domedagsrubriker var:
Om vi ska utrotas får vi nog göra det själva.
Jag tror inte att AI kommer att utplåna mänskligheten. Däremot tror jag att den kommer att utplåna en hel del personer ledningsgrupper, och att de i så fall får skylla sig själva.
Det blir chefer som läste domedagsrubrikerna, kände sig lugnade av att ingen visste något säkert och bestämde sig för att vänta lite till.
För tre år sedan provade jag första gången ett AI-verktyg och tyckte att det var stökigt. I dag läser det tusen artiklar åt mig innan jag har druckit upp morgonkaffet.
Tekniken har blivit bättre, men det är inte hela förklaringen. Jag var tvungen att sätta mig ner och lära mig den själv, för det gick inte att delegera hur min egen redaktion ska arbeta.
Det skulle jag vilja säga till varje vd som läser det här. Ni behöver inte ta ställning till om Hubinger eller Huang har rätt om mänsklighetens framtid. Det vet ingen.
Ni behöver veta vad som händer i ert eget bolag på måndag, och det kan ingen tala om för er.
Trevlig helg.
