Krönika: Detta har jag lärt mig under första veckan på nya jobbet

På dessa dagar har jag producerat 26 artiklar. Den här fredagskrönikan är nummer 27. (Ackordet, enligt chefen, är åtta artiklar om dagen.) Med andra ord: jag ligger kvar på ungefär samma tempo som på mitt gamla jobb på Travel News.

Bra och dåligt

Jag säger inte att allt jag skrivit blivit bra, men några texter är jag rätt nöjd med. Krönikan Riksbankens räntebesked: Har aldrig varit svårare att förutse tyckte jag själv blev kul – men den hade en tråkig rubrik och lästes därför inte särskilt mycket. 

Betydligt bättre gick det för Ryanair bojkottar Danmark – storsatsar på Sverige och Experter varnar för SAS favoritflygplats i New York. Två texter med ursprung i mitt tidigare bevakningsområde: reseindustrin. Skillnaden är att jag nu skriver med en bredare vinkel. Jag vill inte längre bara nå branschens direktörer – jag vill bli deras kunders bästa vän. Från B2B till B2C.

Google styr

Vad har jag mer lärt mig? Att Google styr mitt liv och förstås denna krönika. Sökordsoptimering är minst lika viktigt som att stava rätt i rubriken. Det gäller att hitta rätt vinkel – och rätt ord – i exakt rätt ögonblick. Google vet vad folk vill ha. Det är kanske inte alltid roligt, men det är alltid mätbart. Jonas Gardell har sagt: “Om man vill ligga får man inte vara för knusslig.” Samma sak gäller journalistik.

Du kanske tycker att detta låter som att jag låtit en dator i Kalifornien ta över mitt skrivande. Det stämmer – till viss del. Men om du jobbar på en Bonniertidning är det vd Peter Wolodarski som styr ingresserna, eller någon av hans sändebud. Och om du är på public service är det ytterst kulturminister Parisa Liljestrand som håller i snöret via sändningstillståndet. Oberoende journalistik är alltid relativ. Någon bestämmer alltid. Skillnaden är bara vem.

På Dagens PS finns ett system. Det följer vi. Eller så går man. Jag tycker inte att det är särskilt svårt. Kanske för att jag inte har någon journalistutbildning där man lär sig att värna varje semikolon som om det vore demokratiskt kapital.

Små redaktioner

Jag har ofta jobbat på små redaktioner där man varit tvungen att göra allt – från annonser till distribution via att skriva en krönika. Det har gett mig en blick för helheten. På DN för 20 år sen följde jag gärna med dåvarande annonschefen Urban Hilding på säljmöten. Jag tror inte att det gjorde mig till en sämre redaktör. När Jens Liljestrand i sin Moberg-biografi skriver att Moberg började som både reporter och annonsförsäljare låter det som ett moraliskt haveri. Jag tänker tvärtom. Det är utanför bekvämlighetszonen som det verkliga äventyret börjar.

Debatt om redaktionens framtid

Just nu pågår en debatt om att ordet “redaktion” håller på att ersättas av “kontor”. Det provocerar några, särskilt konservativa mediechefer. Jag inser att min farfars far Henrik Cavling – den moderna journalistikens fader i Norden – vänder sig i sin grav. En av hans två självbiografier heter Efter Redaktionens Slutning. Men sanningen är: 2025 funkar inte längre idén om den slutna redaktionen. Alla journalister sitter ändå med hörlurar, stirrar på Analytics och konverteringstal, lika mycket som på sin senaste ingress. Att låtsas något annat är bara kokett.

Det var mina tankar efter första veckan. Ha en perfekt helg – så hörs vi snart igen.