Det lanserades 1914 och blev en usel affär för de som ställde upp. Nu kan britterna ändå göra om tricket 112 år senare.
Usel affär då – nu kan den komma i repris
1914 var Storbritannien ett av världens rikaste länder, men mot slutet av året behövde man ändå finansiera det krig man sedan augusti samma år fört mot Tyskland och dess allierade.
Lösningen blev att låna av investerare, ett så kallat krigslån med en kupongränta på 3,5 procent och återbetalning planerad till åren 1925-1928.
Sverige argument när förmögna lämnar London. Dagens PS
Fick bara in en fjärdedel
Norma Cohen, hedersforskare vid Queen Mary University of London, berättar hos CNBC om initiativet, som blev relativt misslyckats.
Den brittiska regeringen lyckades bara samla in 91 miljoner pund av de 350 miljoner pund den hade tagit sikte på.
Bank of England fick stå för mellanskillnaden och höll det och detaljerna hemliga för allmänheten i decennier.
Drygt två år efter krigslånet 1914 tillträdde David Lloyd George, som varit finansminister när lånet instiftades, som premiärminister och beslutade om ett nytt försök med krigslån, refererar CNBC.
”Vill se checkar i luften”
I ett bombastiskt tal 11 januari 1917 sade premiärministern att ”jag vill se checkar vina genom luften…varje välriktad check – väl laddad och korrekt apterad – är ett mer fruktansvärt förstörelsevapen än en granat av 12-tumskaliber…ett stort lån bidrar till att säkra segern.”
”Ett stort lån kommer även att förkorta kriget”, tillade han.
Lånet backades upp av en reklamkampanj med parollen ”Till skillnaden från soldaten löper investeraren ingen risk”.
Tappade utrustning i havet – får vänta på oljan. Dagens PS
Lovade rejäl ränta
Tyvärr visade det sig vara en lögn, framför allt för de tre miljoner människor som tillsammans investerade 2,5 miljarder pund.
Den summan motsvarar omkring 261 miljarder pund eller drygt 3 370 miljarder svenska kronor i dagens penningvärde.
Tyvärr för de tre miljoner människor som investerade 2,5 miljarder pund – motsvarande omkring 261 miljarder pund i dagens penningvärde, enligt en försiktig uppskattning – visade sig detta inte stämma.
1932, när den stora depressionen var som värst, beslutade Neville Chamberlain, en annan finansminister som skulle bli premiärminister, att räntan på krigslånet på 5 procent var ohållbar.
Han övertalade investerarna att byta obligationerna mot evighetslån som aldrig behövde återbetalas och som gav en ränta på endast 3,5 procent.
”Resten” överlät Chamberlain åt inflationen att sköta.
Förslaget: ”40 länder i EU – och släpp in Kanada”. Dagens PS
Nästan allt förlorat
2014, hundra år efter det första krigslånet och med räntor nära noll och möjlighet för staten att låna billigare, beslöt den då sittande finansministern, George Osborne, att lösa in den utestående skulden på 1,9 miljarder pund.
Vid det laget var 100 pund investerade 1917 värda strax över 2 pund och det hela en sekellång usel affär.
Att det här förloppet väckts till liv igen, beror på att nya förslag kommer i Storbritannien om att regeringen under nye premiärministern Andy Burnham, ska ge ut krigsobligationer för att finansiera ökade försvarsutgifter.
Sverige nästa? Här är nya elbilsskatten. Dagens PS
Ännu en finansminister…
Idén har fått ny fart efter att John Healey, som i juni avgick som försvarsminister för att försvaret inte fick nog mycket pengar, sägs vara för idén – och som bekant har Healey gjort comeback i regeringen som finansminister.
Healy är inte ensam. Andy Haldane, tidigare chefsekonom vid Bank of England och informell rådgivare till Andy Burnham, föreslog i juni att man via krigsobligationer skulle kunna ”dra nytta av” en del av de 2 000 miljarder pund som britter har på bankkonton.
Om det blir något av förslaget återstår att se – men vi kan väl redan nu få uttala en förhoppning att det i så fall blir en bättre affär i slutänden än de pengar som investerades 1914?
