Analys: Shillers cape-tal för S&P 500 står på 41,1, långt över nivån före kraschen 1929 och nära rekordet från IT-bubblan, och den amerikanska tioårsräntan har stängt på den högsta nivån sedan 2002 samtidigt som USA:s statsskuld passerat all form av logik
Balans på slak lina: USA-börsen nu dyrare än 1929
Nasdaq 100 har slagit nytt rekord efter att ha stigit med drygt 2 000 punkter på fyra handelsdagar, till strax under 30 800. Tyska Börse Online räknar med 33 000 punkter, eftersom börsen nu går in i de månader som historiskt varit starkast i presidentcykeln.
Själv har jag svårt att lägga någon större vikt vid kalendern när Shillertalet ligger över 40 och tioårsräntan över 5 procent på samma gång.
De tio största bolagen i S&P 500, som alla också ingår i Nasdaq 100, väger i dag 40,4 procent av indexet enligt innehavslistan för indexfonden SPY den 1 oktober. På IT-bubblans topp var andelen 26 procent, enligt Motley Fool.
Svenska sparare har 3 713 miljarder kronor i globalfonder (Fondbolagens förening, augusti) och USA väger 63,6 procent av världsindexet MSCI ACWI.
Om fonderna följde index skulle omkring 2 400 miljarder av svenskarnas fondpengar ligga i amerikanska aktier, en grov räkning eftersom långt ifrån alla globalfonder gör det.
Bara IT-bubblan var dyrare enligt Shiller
Nobelpristagaren Robert Shillers cape-tal ställer kursen mot snittvinsten de tio senaste åren, justerad för inflation, och är det vanligaste sättet att jämföra börsvärderingar över lång tid.
Enligt multpl.com, som har statistik tillbaka till 1871, har talet aldrig legat så här högt utom under IT-bubblan, mellan mars 1999 och september 2000, med toppen 44,2 i december 1999.
Inför kraschen 1929 låg det på 32,6. Snittet är 17,4. och just nu står det alltså på 41,1.
Buffett-indikatorn, som ställer aktiernas marknadsvärde mot BNP, pekar åt samma håll. Räknat på Federal Reserves finansräkenskaper motsvarar de icke-finansiella företagens aktier 262 procent av BNP, den högsta nivån i statistiken.
Våren 2000 var siffran 166 procent.
Amerikanska hushåll har heller aldrig haft så stor del av sina finansiella tillgångar i aktier. Andelen var 48,2 procent under andra kvartalet, mot 38,7 procent våren 2000, enligt samma statistik som Fed publicerade den 11 september.
Kapitalförvaltaren GMO påminner i sitt kvartalsbrev den 24 september om att det var de höga värderingarna och de fallande vinstmarginalerna som förvandlade nedgången 2000 till en halvering av marknaden.
”Ingenting tyder på att en liknande utveckling är utesluten för dagens marknad”, skriver
Goldman ser ingen bubbla
Mätt mot nästa års vinst ser det lugnare ut, och där har optimisterna sitt starkaste kort. S&P 500 handlas till 19,2 gånger vinsten enligt FactSet, ungefär som tioårssnittet.
Ben Snider, chefsstrateg för amerikanska aktier på Goldman Sachs, skriver att ”eftersom aktiekurserna inte hållit jämna steg med de snabbt stigande vinsterna visar värderingarna på kort sikt inga tecken på en bubbla”.
Argumentet står och faller med vinsterna, och Goldman räknar själv med att teknikjättarnas orealiserade vinster på innehav i onoterade AI-bolag krymper betydligt nästa år.
Bara under andra kvartalet uppgick de orealiserade vinsterna till omkring 150 miljarder dollar, vilket banken räknar till 12 procent av vinsten per aktie i S&P 500. Snider medger också att ”även en genomsnittlig multipel kan vara dyr om dagens vinster inte är hållbara”.
Statsräntan har hunnit ikapp aktierna
Vid ett p/e-tal på 19,2 ger aktiemarknaden en vinstavkastning på ungefär 5,2 procent. Den amerikanska tioårsräntan stängde på 5,29 procent den 30 september, den högsta nivån sedan maj 2002 enligt finansdepartementet, och i går var den uppe i över 5,3 procent under handeln.
Mätt på det enklaste sättet, där en i praktiken real vinstavkastning ställs mot en nominell ränta, får aktieägaren ingen extra ersättning för att bära risken.
JP Morgan kommer med bankens egen modell fram till en riskpremie på 2,1 procent, den lägsta sedan 2002 och under botten på 2,4 procent från 2007. Andra placerare än banker, bland dem pensionsfonder och försäkringsbolag, är mer överviktade i aktier mot obligationer än någon gång sedan 2002.
Jag menar att finansmarknaden balanserar på slak lina, där minsta svängning kan få katastrofala effekter när aktier knappt ger mer än statspapper.
Det kan räcka med en ny auktion av statsobligationer som går lika dåligt som femåringarna den 23 september, som budgetorganisationen CRFB kallade usel, eller en kvartalsrapport där AI-intäkterna inte räcker till för investeringarna, och med de värderingar vi har i dag kan man inte utesluta en krasch.
Över 1 000 miljarder dollar i räntor
En del av förklaringen till den stigande räntan är statsskulden, som jag har följt hela året. I april passerade den 39 000 miljarder dollar, och Brookings räknade ut att varje amerikanskt hushåll skulle behöva betala 18 000 dollar om året för att få ner den.
I augusti gick skulden över 40 000 miljarder, och när jag räknade om den till sekunder landade jag på 1,25 miljoner år. Den 30 september uppgick den till 40 172 miljarder dollar enligt finansdepartementet.
Under de elva första månaderna av budgetåret betalade staten 1 017 miljarder dollar i nettoräntor, mer än försvaret och mer än sjukförsäkringen Medicare kostade. Det är redan nästan tre gånger så mycket som under hela budgetåret 2020, och omräknat blir det omkring 6 300 kronor i månaden för varje amerikanskt hushåll.
En tredjedel av den omsättbara skulden, omkring 10 800 miljarder dollar, ska lånas om inom tolv månader, mest i statsskuldväxlar som följer Feds styrränta, och snitträntan på skulden har stigit från 1,7 procent i augusti 2020 till 3,5 procent i augusti i år.
Washington har redan försökt trycka ner långräntan. I augusti dubblade finansminister Scott Bessent återköpen av långa statsobligationer och betalade med nya korta lån, som att betala bolånet med kreditkortet enligt JP Morgans liknelse. Effekten höll i ungefär en dag.
Ray Dalio svarade med att dubbla guldet i sin modellportfölj.
Fed höjde dessutom styrräntan den 16 september, för första gången sedan 2023 och i ett beslut som gick emot Trump.
Ruchir Sharma, ordförande för Rockefeller International, ser statens lånekostnader som utlösaren. ”Stigande lånekostnader för staten kommer att pressa andra låntagare tidigare och slå hårdare mot de bubbelartade AI-marknaderna”, skriver han enligt Fortune.
CRFB:s ordförande Maya MacGuineas beskriver en spiral. ”Högre räntor föder mer skuld, och större skuld föder högre räntor och högre räntekostnader. Till slut kan alltihop rasa”, skrev hon i tisdags.
Ingen kan säga när det vänder, men jag är övertygad om att den här uppgången kommer att få konsekvenser.
Det jag själv följer närmast de kommande veckorna är auktionerna av amerikanska statsobligationer, eftersom det var där varningslamporna började blinka i september, långt innan de syntes i Nasdaq.
