Krönika: USAs skuld är nu 40 000 000 000 000 dollar. Vi säger biljon, men vi har ingen relation till ordet. I svensk vardag slutar talen vid miljard, och redan där börjar det bli abstrakt. Biljonen är bara ett ord vi läser utan att räkna om det till någonting.
Fakta: USA lånar en ny biljon dollar var femte månad och ingen reagerar
Gör om det till sekunder i stället. Sekunder har vi ett förhållande till.
En miljon sekunder är knappt tolv dagar. En semester.
En miljard sekunder är nästan 32 år. Ett halvt liv.
En biljon sekunder är nästan 32 000 år. Då fanns varken jordbruk, skrift eller städer. Människan levde i istid.
Och USA är skyldigt fyrtio biljoner. Räknat i sekunder blir det drygt 1,25 miljoner år, alltså längre tillbaka än vår egen art har existerat.
Det tog ett dygn innan perspektivet landade
Jag läste notisen i onsdags och gick vidare till nästa sak. Det tog ett dygn innan den landade. Sedan vaknade jag på natten med en fråga som inte gick att skaka av sig. Hur är det här överhuvudtaget möjligt, och varför beter sig alla som om det inte är det?
Det är kejsarens nya kläder i finansiell version. Siffran är inte hemlig. Den ligger öppet på finansdepartementets sida och tickar i realtid på skuldklockan.
Ändå fick den största summa någon stat varit skyldig i mänsklighetens historia ungefär samma utrymme i går som en vinstvarning från ett medelstort verkstadsbolag.
Tog USA fem månader att låna upp en biljon till
Jag har följt kurvan sedan februari 2023. Då skrev jag om ett diagram från USA:s finansdepartement som pekade mot 300 procent av BNP 2050, och konstaterade att USA höll på med ett ekonomiskt experiment vi historiskt aldrig varit med om.
Skulden låg då på drygt 31 biljoner dollar. Den har vuxit med 8,5 biljoner sedan dess.
I april skrev jag att skulden passerat 39 000 miljarder dollar och att takten var det verkligt oroande. Nu går den att mäta exakt.
38 biljoner i oktober 2025. 39 biljoner den 17 mars 2026. 40 biljoner den 18 augusti. Två biljoner dollar på tio månader, i två nästan identiska femmånaderssteg.
Den ekonomiska kommittén i USA:s kongress mätte tillväxten till 7,23 miljarder dollar per dag i mars, och den takten har hållit hela sommaren.
Moneyweek påminde i veckan om andra änden av kurvan. Att låna upp till den första biljonen tog 192 år och passerades i oktober 1981. Biljon nummer 40 tog fem månader.
Tre saker hände samtidigt
Det första är att pandemin flyttade referenspunkten. Stödpaketen var motiverade i stunden, men efteråt blev ett underskott på 2 000 miljarder dollar om året en teknikalitet i stället för en kris.
USA spenderar sju biljoner dollar årligen och drar in fem. Mellanskillnaden lånas, varje år, utan att någon längre kallar det extraordinärt.
Det andra är att pengarna slutade vara gratis. Hela 2010-talets skuldberg byggdes till nollränta, vilket gjorde storleken nästan betydelselös.
Räntan på den 30-åriga statsobligationen har den senaste veckan noterats så högt som 5,34 procent, den högsta nivån på nästan 20 år, innan finansdepartementet lovade att minst fördubbla sina återköp. Samma skuld kostar plötsligt något helt annat.
Skulden har slutat producera tillväxt
Det tredje är svårast att ta in. För skulden har slutat producera tillväxt.
Ekonomen Lacy Hunt har räknat på vad varje ny lånad dollar gav i BNP. År 1980 gav den 60 cent. År 1989 gav den 42 cent. År 2019, där serien slutar, gav den 27 cent. Staten lånar mer och får ut mindre för varje varv.
Där blir kurvan en enorm spiral.
Räntekostnaderna passerade den amerikanska försvarsbudgeten redan 2024, och ekonomhistorikern Niall Ferguson menar att det är exakt där stormakter börjar förlora sitt inflytande.
Ränta är den nämligen den enda budgetpost som inte köper någonting. Den bygger inga vägar, utbildar ingen och försvarar inget land.
Och det når ända fram till din plånbok
Sverige har en av Europas lägsta statsskulder, cirka 19 procent av BNP. Det skyddar mindre än man vill tro, av två skäl.
Det ena är räntan.
Riksbankens styrränta styr din rörliga bolåneränta, men de längre bindningstiderna sätts på den internationella obligationsmarknaden, och där stiger avkastningskraven för varje miljard som stater pumpar ut. Amerikanska bolånetagare betalar redan 6,67 procent på ett trettioårigt lån.
Det andra är att svenskt sparande sitter fast i samma ekonomi.
En global indexfond är i dag ungefär 70 procent amerikansk. Varje månadsinsättning i en fond som säljs på löftet om bred global spridning är i praktiken en satsning på den amerikanska ekonomin, och därmed på att den här skuldspiralen går att hantera.
Vi sitter och tittar på det
Det finns tre utgångar ur en skuldfälla, och alla tre är politiskt olösta.
Man kan växa sig ur den, vilket Hunts siffror antyder att USA inte längre klarar. Man kan trycka upp mer pengar vilket Ray Dalio beskrev som en hjärtattack i slow motion när han konstaterade att hans barnbarn kommer att betala skulden i devalverade dollar.
Eller så beskattar och skär man, vilket Brookings i sitt hårdaste scenario beräknade till 18 000 dollar per hushåll och år.
Ingen väljer väg. Alltså driver man vidare, och kongressens budgetkontor räknar med 64 biljoner dollar 2036.
Marknaden har slutat vänta
När Deutsche Bank i maj skrev att dollarns era är över var argumentet aritmetiskt, inte politiskt. Dollarns andel av centralbankernas reserver har fallit från över 60 till 40 procent, guldets andel har tredubblats, och under 2025 var världens samlade guld för första gången på fyra decennier värt mer än USA:s omsättningsbara statsskuld.
Jag skrev i april förra året om grodan som kokas långsamt, då om hur demokratier urholkas i steg som är för små för att utlösa reaktion. Mekanismen är densamma här.
Ingen enskild nyhet om den amerikanska statsskulden är tillräckligt varm för att få någon att hoppa ur kastrullen. Fem månader per biljon är precis lagom mycket för att bli en notis. Nästa gradhöjning kommer i januari och heter 41 biljoner.
Du kan följa den i realtid hos usdebtclock.org. De sista fyra siffrorna rullar för fort för att läsas. Första gången är det en kuriositet.
Efter ett tag inser man att klockan inte mäter en skuld. Den mäter en hastighet, och vi sitter fast i vattnet som börjar bli ganska varmt.
