Född 1951. Illa omtyckt allt sedan dess. Nu fyller parkeringsautomaten 75 år men lär inte firas annat än med nya svordomar.
P-automaten – 75-åringen som ingen firar
Det var den 7 november 1951 de första parkeringsautomaterna sattes upp i Sverige.
Det var i huvudstaden där stockholmarna fick lära sig att börja betala när man parkerade bilen.
I höst firar parkeringsautomaten sin 75-årsdag – men åldern har knappast lindrar de svordomar den får höra.
Till att börja med gällde klagomålen att man alltid var tvungen att ha mynt i fickan. De första p-automaterna – och länge de enda – hade en springa där man stoppade i en 25-öring, 50-öring eller rentav en hel enkrona.
Sedan vred man en spak, pengarna åkte ner i automaten och en grön skylt sade att p-platsen var betald.
P-avgifter: Bilister kräver 300 miljoner tillbaka. Dagens PS
Fick en frizon i sex år
De första sex åren var dock lite av en frizon för huvudstadens bilister. Det var först 17 juni 1957 Stockholms politiker beslutade att en särskild trafikvaktskår skulle skapas.
Parkeringsvakten var född och lika snabbt omdöpt till lapplisa.
Det dröjde innan hon fick manliga kolleger. Först 1977 anställdes den första manlige parkeringsvakten – och kallades förstås ”P-nisse”.
Att organisera parkeringen och helst ta betalt var ingen ny historia när Stockholm fick sina p-automater 1957.
Redan 24 maj 1898 hade det första allmänna parkeringshuset öppnats i Boston, USA.
Bättre än hästen – för miljön
Bilismens – och därmed parkeringsproblemens – entré i folkhemmet var inte direkt med buller och bång.
1899 skaffade kronprins Gustaf, som kung Gustaf V, en automobil som han lät använda för att ta sig mellan Stockholms slott och Tullgarn i Sörmland, men 1906 fanns fortfarande inte mer än cirka 200 bilar i Sverige.
1916 hade antalet bilar i landet ökat till 5 600 och bilen framställdes som ett miljövänligare alternativ än hästen ety hästen hade för vana att lämna högar av spillning efter sig på gator och torg.
Statens miljardinkomst – när du parkerar fel. Dagens PS
Boomen kom efter kriget
1925 passerade antalet personbilar i Sverige 60 000 och ökningen fortsatte men den verkliga bilboomen skulle dröja tills efter andra världskriget.
Andra halvan av 1940-talet men framför allt 1950-talet blev personbilens stora folkliga genombrott i Sverige.
Bilisterna ställde för övrigt till förtret på ett tidigt stadium.
Redan den 26 maj 1900 stoppades Stockholms förste fartdåre, bokhållaren Carl Oscar Henning Forslund.
Han hade varit på Riche och ätit supé med några vänner vilka han sedan skulle köra hem.
En poliskonstapel Karlsson, posterad på Strandvägen, tyckte Forslund körde för fort och skrek till honom att stanna – men utan reaktion.
Fick p-böter för traktorn – 101 mil hemifrån. Dagens PS
Stoppade bilen med händerna
Då sprang(!) Karlsson ifatt Forslund och bilen och tog tag i Forslunds frackskört för att få stopp på bilen.
Historien slutade med att Forslund fick böta 15 kronor för ”öfverdådig framfart” efter att ha överskridit hastighetsgränsen som sades vara 6 km/h.
Ett decennium senare hade Forslund klarat sig. 1910 fick man köra 20 km/h inne i Stockholm utom på vissa ”farliga” gator där hastighetsgränsen gick vid 10 km/h.
Med bilismens explosionsartade ökning har naturligtvis parkeringen haft samma utveckling.
I dag finns till exempel fler p-platser i centrala Sundsvall än vad det fanns bilar i hela Sverige för 110 år sedan.
Alla bilar som fanns i Sverige 1925 hade fått plats på de p-platser som Göteborgs kommun idag ansvarar för.
Under tiden fortsätter de gamla p-automaterna att engagera och uppröra oss.
Det är bara några år sedan polisen larmades om att en bilist var i färd med att dra loss en p-automat på Hisingen efter att ha fäst någon typ av kedja från dragkroken till p-automaten – och sedan lyckas dra loss p-automaten och köra i väg med den.
