Viggos dagbok: Guldbröllop, AI-revisorer och en magisk kväll på Teatergrillen

Perfect Weekend slår rekord

Måndag

Rlvnc trafiksiffror för oktober har kommit. Min sektion Perfect Weekend på Dagens PS når all time high under mitt första halvår med knappt 2,2 miljoner lästa artiklar. Läsarna har i genomsnitt ägnat en minut och elva sekunder åt varje artikel vi producerar så det är inte bara dumma klick jag skryter om här.
Det är overkligt kul att det jag och alla mina fantastiska kollegor skriver når så många.
Perfect Weekend på Dagens PS är första gången i min karriär som jag når riktiga publika framgångar.

Perfekta julklappen: Bo Kaspers, middag och en natt på boutiquehotell

Våren 2026 firar Bo Kaspers Orkester 35 år på scen med den storslagna jubileumsshowen Il magnifico på Göta Lejon.

AI tar revisorns jobb – KPMG bekräftar

Tisdag

Intervjuar KPMG:s vd Mathias Arvidsson. Han bekräftar min bild att AI ritar om revisorns roll fullständigt. Förr gjorde man så stickprov i bokföringen. Nu läses varenda faktura och alla kvitton in i en AI och vips får man en perfekt bild av hur det går för ett företag, förklarar Arvidsson.
Om det förr gick att fuska lite grand är detta nu i princip omöjligt.
Frågan är då vad man ska ha en revisor till när AI gör allt jobb plus analysen.
Jag förstår att några (läs KPMG:s 120 partners) kommer att vara kvar, men om det behövdes 2000 man för det gamla, hur många behövs då för det nya?
Max 500 är mitt svar.

Äter lunch med Michael Sullivan på Riche. Vi testar affärsidéer på varandra. Han har en lysande som kan göra honom till nästa Anton Osika (Loveables vd).
Mina idéer kan i bästa fall göra mig till den nya Simon Spies… (Läs gärna mer om Viggos weekendresor till London och Köpenhamn i länkarna.)
Vi kommer överens om att vi ska ses här varannan månad och rapportera hur det går.
Hälsar bland annat på Therese Wall, Magnus Alselind, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Oklart om de två senare såg mig eller någon annan, så är det på mediefritidsgården Riche. Alla som var lite heta på nittiotalet tror att de känner varandra.
Träffar även Marcus Dunberg på Kungsgatan som berättar att han lyssnar på min och Claes de Faire podcast varje vecka. Sånt är så kul.
Att möta läsare eller lyssnare IRL slår det mesta.

Gospic briljerar – och vad betyder egentligen on prem

Lyssnar när min andra podcast-kollega Katarina Gospic föreläser på Stockholm Waterfront. Det är lite ovant att komma in i lokalen och se att min gamla arbetsgivare Travel News inte är på plats utan att Arrow har något de kallar Five Years Out.
Det verkar vara ett event för IT-tekniker, 95 procent av dem är män och de jobbar med varumärken och har utställningsbås som jag aldrig någonsin sett tidigare.
Katarinas föreläsning om AI är briljant. Det är världsklass. Jag förstår fullständigt varför hon är en av landets bäst betalda föreläsare.
Jag är som vanligt en av få som antecknar på föreläsningen. Jag förstår inte varför fler människor inte gör detta när de lyssnar på något riktigt intressant.
Det bästa sättet att lära sig något är att anteckna när man lyssnar och gå igenom materialet efteråt. Det har Katarina lärt mig. Helst ska man göra detta på papper, men jag gör det numera i min telefon.
Den bästa onelinen i föredraget är att vår hjärna är en dator som fick sin senaste uppdatering för 40 000 år sedan.
Det bästa rådet är att använda Nutella-strategin om man vill att folk ska testa något nytt, typ AI. Alltså smöra, inte hota.
Har ingen aning om vad on prem betyder, men teknikerna i lokalen verkar veta vad det är.

Diamanter utan skuld – besök på Karaat

Cyklar till Strandvägen 15 och intervjuar Julia Hakanpää som startat Karaat. De säljer diamanter tillverkade i Indien. Dessa placeras i smycken tillverkade i Italien och Holland.
När folk förstår att det inte är någon skillnad på tillverkade diamanter och dem man hittar i gruvor kommer Julia att bli väldigt rik.
De gigantiska företag som idag kontrollerar tillgången på diamanter från gruvor kommer förhoppningsvis att gå i konkurs för de har mycket blod på sina händer. Värst är De Beers som kontrollerar uppemot 80–85 procent av distributionen av rådiamanter.
Det är förstås trist även för oss som köpt eller ärvt gamla diamanter, men jag tror att vi kommer att sörja det förlorade värdet lika mycket som vi saknar faxen, CD-skivor och VHS-kassetter.

När Carl Hamilton deppar och börsen blir poesi

Onsdag

Spelar in tv igen med Dagens PS och Emma Fällman. Före mig pratar Carl Hamilton. För tusen år sedan skrev han en fantastisk bok om vodkan Absoluts resa från statligt monopol till global succé. Den boken är så underbart rolig med alla förvecklingar när ett statligt bolag skulle agera på en internationell spritmarknad.

Hade det inte varit för Andy Warhols idé att konstnärer skulle få göra reklamen hade troligen inte alls blivit något. Den svenska staten försökte först med Explorer och vikingar nå amerikanska college-barer, men med klent resultat.

Nu har Carl skrivit en ny bok med ett deppigare innehåll: Sanningen om Sverige: hur hamnade vi här? Den handlar om hur de svenska makthavarna lämnade medelvägen i början av 90-talet. Försvaret läggs ned, gränserna öppnas för världens mest omfattande asylinvandring, räntan höjs till 500 procent och skolan kollapsar, står det i reklamtexten om boken.
Vi fick ett helt nytt land där tilliten mellan människor inte längre är självklar. Den är visserligen fortfarande hög jämfört med många andra länder som Afghanistan, Irak och Somalia, men eftersom deras problem nu också är våra så går utvecklingen åt fel håll.

Hamilton efterlyser i programmet försiktigare politiker, men problemet är att i stridens hetta vill vi inte rösta på dem. Det är därför som Putin, Erdogan och Trump leder oss.

Äter lunch på Riche med Dagens PS börsexpert David Ingnäs. Våra karriärer speglar varandra. När jag var chefredaktör på Resumé var han partner och vice vd på JKL och han hanterade bland annat familjen Bonnier som jag älskade att slå på när jag var på Resumé…
Nu möts vi på Dagens PS och det är overkligt kul både för han och mig att få en stor scen där man gör lite vad man vill. Exempelvis denna dagbok som jag är övertygad om att ingen annan tidning i Sverige skulle publicera.
David har ett nästan poetiskt förhållande till börsen som han ser som den enda lösningen för fattiga människor.
Så blir det i en värld där skatten på arbete är skyhög och skatten på kapital är minimal.

Arvssynd, Knausgård och cirkelträning med galen PT

Torsdag

Spelar in podcast med Claes de Faire på Hotel Kung Carl. Jag har bett min AI att analysera Martin Wicklins söndagsintervju med Knausgård och ta fram några ämnen. Lyssna gärna här. Jag ser en arvssynd när Knausgård inte vågar konfrontera sin pappa förrän efter sin död. Wicklin antyder att detta är fegt, då är det enda gången i intervjun som Knausgård tänder till.
Jag hittar även samma arvsynd i Alex Schulmans senaste krönika i DN. Hans mamma ville inte bli begravd bredvid sin mamma på Skogskyrkogården utan i en by i Värmland. Schulman avslutar sin krönika med orden: “Därför åker jag aldrig till hennes grav, det är så jag straffar henne.”
När han formulerar den meningen och publicerar den i Sveriges största morgontidning för han arvssynden vidare till oss alla och speciellt till sin egen familj. Det tror jag är ett misstag. Det är när man kan hålla in sin vrede och frustration och bara ventilera den i väldigt slutna sällskap som den sakta kan kvävas.
Offentlig bikt är farligt, men förstås väldigt intressant för oss andra som inte är så nära.

På kvällen kör jag cirkelträning i grupp på Nordic Wellness i Sköndal. En galen tränare går runt och skriker på oss. Lämnar lokalen genomsvettig. Och ganska lycklig.

Messiah Hallberg, Stora Journalistpriset och Guldkrattans återkomst

Fredag förmiddag

Ser på Instagram att Johan Croneman är upprörd av att Messiah Hallberg är nominerad som årets röst till Stora journalistpriset. JC verkar koppla ihop detta med att han gick ut journalistförbundet för x antal år sedan. Jag håller med att det är konstigt att ge ett journalistpris till komiker, men det är klart logiskt om vi ser på de arvode som numera utgår för journalistiskt arbete.
Det hade varit bättre om Croneman hade vänt sig till sina chefer (Peter Wolodarski med flera) med sin kritik så att de kunde föra detta vidare till juryns ordförande Jonas Bonnier. Den senare är känd för att allt han tar i blir till aska. Han höll på att sänka hela koncernen under sin tid som vd, men nu har nu fått en reträttpost i form av detta ordförandeskap. JB behöver egentligen inte arbeta alls eftersom han och hans pappa Lucke blåste JB:s halvsyster på en stor del av hennes arv.
Well, jag är inte förvånad, Stora journalistpriset har länge varit en nagel i mina ögon eftersom jag vill att priset ska döpas om till Cavlingpriset. Jag tycker nämligen att journalistpris ska vara uppkallat efter en journalist, inte en snål medieägare.

Min anfader Henrik Cavling har fått ge namn till stora journalistpriset i Danmark (skedde efter hans död 1933) och där sköts verksamheten av journalistförbundet. En annan lösning är förstås att döpa om priset till Staffan Heimerson-priset efter vår tids mest framgångsrika och roligaste journalist.
Apropå priser ser jag till min glädje att Expressens mediepodcast Lägg ut blåser liv i mitt och Andreas Johanssons journalistpris Guldkrattan. Vi hittade på priset för att häcka stora journalistprisets uppblåsthet och det funkade utmärkt.

Familjen Bonniers egen Micael Bindefeld Stefan Mehr var mäkta störd över att vi samma dag som SJP delades ut körde ut vårt pris. Vinsten då var 2000 kronor i tjugolappar plus ett fint diplom. Första vinnare var Tommy Schönstedt, Expressen, andra vinnare var Svante Lidén, Aftonbladet.

Den senare har särskild plats i mitt hjärta eftersom han var den enda på Aftonbladet som ringde till Staffan Heimerson när han blev stalinistisk utrensad under MeToo.
Självfallet borde jag vinna årets guldkratta. Jag har när detta skrivs krattat ihop runt 800 artiklar till Dagens PS och Realtid under ett halvår.

Teatergrillen, lakritsimport och Strandvägens glans

Fredag kväll

Min syster Isabella är här och nu ska vi göra Stockholm. Vi börjar med att inspektera diamanterna och guldet på Karaat på Strandvägen. Vi fortsätter till Flemingsgatan 27 där Irmelie Krekin har en vernissage med fotokonst i den egna våningen. Det är lite av ett återbesök i nittiotalet. Träffar bland annat Clemens Poellinger som var redaktör på fredagsbilagan SvD City i vilket Irmelie plåtade alla omslag. Snackar även en stund med underbara Nils Tenje som berättar att hans skånska lakrits gör stor succé i USA. Vi drar vidare till Teaterbaren och Teatergrillen. Det är så fullt i baren att vi tvingas ner i matsalen där vi får en ljuvlig hälleflundra och flamberad oxfilé. Min nya bromance Johan Kristiansson är därmed ett födelsedags följe som även innehåller Elin Klinga och Birgit Cullberg. Vid ett annat bord sitter Marie Louise Ekman tillsammans med sin gallerist Michael Storåkers och koreografen Alexander Ekman. Det är som ni förstår en magisk kväll.

Riche-lunch och icke-reproducerbart skvaller

Lördag

Vi äter lunch på Riche. Min systerdotter Jessica Haas Forsling kommer in från Västerås med roligt skvaller. Tyvärr förbjuder min yrkesetik mig att föra detta vidare. Spelar in podcast med Katarina.

Publicering och punkt

Söndag

Publicerar denna dagbok.

Viggos dagbok: MFF-sorg, Sheraton-cocktails och guldbröllop i Enskede

Viggos dagbok reflekterar över fotbollens förbannelse, tv-inspelningar, litterära drömmar och poddmissar.