En vecka i husbil: Frihet, havsutsikt och ett oväntat toalettproblem

Som att köra en segelbåt

Vi fick låna en Sunlight T690L. Den är byggd på ett Ford Transit-chassi. Första känslan när man kommer in i bilen är att den är mysig. Det finns lådor överallt och det känns lite som att kliva ombord på en segelbåt.

Längst bak finns en queen size-säng. Ovanför matbordet finns ytterligare en säng som sänks ner från taket. Har man anlag för klaustrofobi är detta inte att rekommendera.

Det sägs att man kan vara fyra personer i bilen, men jag har svårt att se hur det ska fungera under en semester utan bråk. Mina tonåringar skulle bli galna av att inte kunna stänga om sig, och den enda dörr som faktiskt går att stänga är toalettdörren.

Där inne är det sjukt trångt. Själva toaletten fungerar dock finemang och luktar faktiskt mindre illa än en vanlig vattentoalett. Ungefär lika trång är duschen, men även den gör jobbet. När elen är inkopplad blir vattnet varmt utan att man behöver trycka på en massa knappar.

Veckans perfekta vintips – kantareller och lätt kylda röda viner

Nu fortsätter Perfect Weekend med veckans vintips – för dig som vill ha något gott i glaset till helgen, men också för dig som vill veta vilka flaskor som

Livet på ställplats

Okej, nu räcker det med inredning.

Hur är bilen att köra?

Ungefär som en segelbåt.

Fordonet får inte väga för mycket och därför är allt ovanför motorn byggt i lätt plast. Det fungerar som ett segel på motorvägen när det blåser gäss på Kattegatt och jag försöker hänga med de andra bilarna på E4:an mot Båstad.

Men som vi husbilsförare säger till varandra: Man ska inte ha bråttom på semestern.

Motorn är pigg och den automatiska växellådan fungerar precis som den ska. Har du kört en Corvette kanske du förstår känslan. En stark motor i ett lätt skal ger bilen en lekfull karaktär.

Sedan är det storleken som ställer till det.

Den här husbilen är knappt sju meter lång och drygt två meter bred. En gigantisk låda för mig som helst kör små, smidiga bilar. Det innebär att man hela tiden måste koncentrera sig på vad som händer runt omkring. Visst ger utsikten, en dryg meter högre än i en vanlig bil, viss kompensation. Men de första nätterna drömde jag att jag backade in i allt möjligt.

Hur är det då att stå på en ställplats?

Svar: Det är mycket smidigt.

Du bokar plats på en hemsida och när du kommer fram är det bara att koppla in elkabeln. Sedan fungerar allt som det ska. I närheten finns nästan alltid toalett och dusch. Ofta också en eller flera restauranger.

Vi började med att köra till Hörvik på Listerlandet. Tänk Torekov, men utan en massa odrägliga rikingar. Vi fick en plats med vidunderlig utsikt över havet, bara några meter från kajkanten. Det regnade och blåste, men det var ändå fantastiskt mysigt.

Jag blev förstås lite sur när några tonåringar stod utanför bilen och gastade mitt i natten. Men som de flesta plågor gick även det över ganska snabbt.

När man rör sig i bilen gungar den, och jag gissar att samlag är svåra att dölja för omgivningen. Här uttalar jag mig dock inte som expert utan snarare som en nästan ren oskuld.

Vi fortsatte ut i skogen och klarade oss i två dagar utan att koppla in någon el. Vi parkerade utanför några vänner, som var vänliga nog att bjuda oss på middag. Det gör förstås att matkostnaden hålls nere. Ett plus för värdarna är dessutom att de slipper tvätta lakan och städa efter oss.

Ska denna terrorbalans upprätthållas rekommenderar jag max 24 timmars stopp. Enligt devisen: Det är bättre att förekomma än att förekommas.

Toaletten blev veckans stora drama

Sista stoppet blev Fiskebäckskil. Ett Torekov på västkusten, med huspriser i 30-miljonersklassen.

Här kostar en ställplats 450 kronor och då hamnar man dessutom i en backe utan havsutsikt.

Jag noterade att grannarna använde klossar under däcken för att sova plant, men det var överkurs för en novis som jag.

Jag hade fått höra att alla husbilsägare hälsar på varandra, ungefär som motorcyklister. Det visade sig vara en lögn. Vissa hälsar, men långt ifrån alla.

På ställplatserna höll de flesta sig för sig själva och gick sedan dit de skulle. En familj rullade ut en gigantisk tv på asfalten och satt och tittade på fotboll. Det kände jag var en smula opassande, men jag lät dem hållas.

Efter en vecka på vägarna var lådan under toaletten nästan full. Tror ni att hamnkontoret i Fiskebäckskil hade någon lösning på det?

Svar: De skiter i våra problem.

Min underbara hustru lyckades däremot googla fram att det i Uddevalla finns en apparat som löser utmaningen. Mirakelmaskinen heter CamperClean och för 100 kronor suger den ut allt innehåll och lämnar tillbaka en skinande ren kassett. Där kunde man dessutom tömma gråvattnet utan kostnad.

Suveränt.

Mitt slutbetyg: Jag gör gärna om det

Vad blir då slutbetyget?

Svaret är att vi gärna återvänder till husbilslivet.

Frihetskänslan är fantastisk och komforten suverän – om man är två som reser.

Tricket är att köra korta sträckor. Två till tre timmar om dagen är lagom. Mer än så rekommenderar jag inte.

Att stanna två dygn på varje ställplats känns också lagom.

Och skriv gärna dagbok under resan. Då inser du hur mycket som faktiskt händer på en enda dag – och kommer ihåg allt det roliga.

Att resa är nämligen fortfarande det roligaste som finns.

Bästa chefen någonsin räddade SAS – men ”vi” förlorade ett flygbolag

Anko van der Werff lämnar SAS efter att ha räddat bolaget från konkurs och lagt grunden för ett nytt danskt flygbolag med Kastrup som nav. Sverige