Det ser ut som Italien, man talar italienska och betalar med euro. Ändå är San Marino ett eget land som har lyckats hålla fast vid sin självständighet i århundrade efter århundrade. Och här finns mer än souvenirbutiker och utsikt över Adriatiska havet.
Missa inte Europas märkligaste lilla land

När Perfect Weekend tidigare besökte San Marino kallade vi det för ”Europas typ minsta land”. Det är fortfarande en ganska bra beskrivning. Vatikanstaten och Monaco är mindre, men San Marino är med sina omkring 61 kvadratkilometer fortfarande ett land som en hyggligt tränad person skulle kunna korsa till fots före lunch.
Det märkliga är inte storleken. Det märkliga är att landet fortfarande finns.
Vårt viktigaste grannland hotas av flygstrejk – storflygplats kan stänga
Vårt viktigaste grannland Norge kan gå mot en stökig flyghelg. Om norska flygledare och arbetsgivarsidan inte kommer överens kan en strejk bryta ut redan
En republik som vägrade försvinna
San Marino räknar sin historia tillbaka till år 301, då den kristne stenhuggaren Marinus enligt traditionen slog sig ner på Monte Titano efter att ha flytt religiös förföljelse i Romarriket. Där växte så småningom den lilla stat fram som fortfarande ligger kvar som en självständig ö mitt i Italien. Condé Nast Traveller går så långt som att kalla San Marino världens äldsta land.
UNESCO är något försiktigare och beskriver landet som en av världens äldsta republiker och den sista överlevande italienska stadsstaten. Den dokumenterade kontinuiteten som självständig republik sträcker sig åtminstone tillbaka till medeltiden.
Det är illa marscherat av ett land som under århundradena haft betydligt större och hungrigare grannar.
Napoleon lät republiken vara och erbjöd till och med mer territorium. Under Italiens enande gav San Marino skydd åt bland andra Giuseppe Garibaldi. När Italien väl blev ett enat land bekräftades San Marinos självständighet genom ett vänskapsavtal 1862.

Ett land byggt på ett berg
Det mesta av det San Marino-besökaren vill se finns högst upp på Monte Titano. Här ligger den gamla huvudstaden med sina murar, gränder och de berömda befästningstornen som blivit landets symbol.
Som vi skrev efter vårt förra besök är stadskärnan närmast en medeltida labyrint. Utsikten är desto mer storslagen. Vid klart väder sträcker sig blicken över Emilia-Romagna och Adriatiska havet. Hela den historiska stadskärnan och Monte Titano finns sedan 2008 på UNESCO:s världsarvslista.
Det finns också en viss charm i att ett land med färre invånare än många svenska kommuner håller sig med parlament, egna pass, flagga, frimärken, mynt och högtidlig vaktavlösning.
Ingen ska anklaga San Marino för bristande självförtroende.
Nu öppnar svenskarna plånboken igen – rusning efter vinterresor
Efter några år av inflation, räntechock och allmänt ekonomiskt självskadebeteende börjar det ljusna för svenskarna. Räntorna är betydligt lägre,
Ät som i Italien – fast inte riktigt
Maten avslöjar förstås var på kartan vi befinner oss. Köket ligger nära Emilia-Romagna med pasta, ost, vin och piada, San Marinos version av den romagnolska piadinan.
Till efterrätt finns bland annat Torta Tre Monti, en skapelse med choklad och hasselnötter som fått sitt namn efter landets tre torn. San Marino producerar dessutom eget vin och ost.
Och även om landet inte är medlem i EU använder man euro. De egna euromynten har dessutom blivit samlarobjekt.

Gör inte misstaget att åka hem direkt
De flesta kommer hit som dagsutflykt från Rimini. Det fungerar utmärkt – San Marino saknar både flygplats och järnvägsstation och nås enklast med bil eller buss från Italien.
Men det bästa rådet från både vår tidigare resa och det nya underlaget är att stanna en natt.
När dagsresenärerna åkt tillbaka mot stranden töms gränderna, restaurangerna blir lugnare och den lilla republiken börjar kännas betydligt mindre som en turistattraktion och betydligt mer som det den faktiskt är:
Ett väldigt gammalt land som av någon anledning fortfarande lyckas stå på egna ben.
Efter extremvärmen: Nu flyttar smarta resenärer semestern till hösten
Juli i Sydeuropa har blivit en prövning i värmetålighet. Allt fler väljer därför att vänta med semestern tills de värsta temperaturerna har lagt sig – och





