Hotellstäderskan Suzanne Schiltz var hungrig, tog ett äpple ur en gästs resväska i december 1926 och bet i det med sådan kraft att tänderna nästan sprack mot en 9,01 carat rosa diamant.
Hon bet i äpplet och hittade Europas mest jagade diamant
Den 17 oktober visas stenen upp för första gången på hundra år, och den här gången är gömstället en databas.
Polisen letade efter mästertjuvar
Två månader tidigare hade Château de Chantilly, fem mil norr om Paris, blivit av med drygt 75 smycken ur museets samlingar.
Bytet var värt tre miljoner dollar i dåtidens penningvärde, och polisen drog den fullt rimliga slutsatsen att förövarna måste vara akrobatiska yrkesmän eller illojal museipersonal.
De hade fel på båda punkterna. Leon Kauffer och Emile Souter var två demobiliserade franska flygare i tjugoårsåldern, och deras avancerade utrustning bestod av ett par höga stegar.
Affärsmän var de inte
Som tjuvar var duon förvånansvärt framgångsrika. Som säljare var de en katastrof.
Av ett byte värt tre miljoner dollar lyckades de omsätta 30 000 franc, ungefär 1 200 dollar.
Problemet hette Grand Condé. Den rosa stenen var så berömd att ingen juvelerare i Europa vågade ta i den.
”Varenda polis i Europa letade efter den”, säger Mathieu Deldicque, chefsintendent och chef för Musée Condé, till CNN.
Så tjuvarna gjorde det man gör med en oförsäljbar ädelsten. De stoppade in den i en frukt.
Kassaskåpet var ett äpple
Metoden höll i två månader. Sedan städade Suzanne Schiltz deras hotellrum, blev hungrig och fick syn på ett äpple.
Enligt en tidningsartikel från 1926 blev det efterföljande förhöret närmast en sketch. Polisen frågade: ”Gillar ni äpplen?” Tjuven svarade förvirrat: ”Varför?” ”Ni har ett med konstiga kärnor i väskan.”
Nu har frukten ersatts av forskningsdata
Hundra år senare gör Musée Condé exakt samma sak, fast med vetenskap.
Tillsammans med L’École, School of Jewelry Arts har museet låtit gemologer från Frankrike, Kanada och Schweiz kartlägga stenens kemiska sammansättning, klarhet och densitet, i vad institutionerna kallar det första projektet i sitt slag för en diamant av den här kalibern.
Alltihop publiceras öppet. Ett slags identitetskort som ska göra stenen lika omöjlig att sälja i dag som den var 1926.
”Man kan inte göra något med den, för den är för känd”, säger Deldicque.
Utställningen pågår till den 3 januari, alltså över själva hundraårsdagen av stölden
Museibranschen har haft ett tufft år
Timingen är milt sagt spänd. Louvren förlorade kronjuveler för omkring 88 miljoner euro i oktober 2025, och trots att samtliga misstänkta är gripna har smyckena aldrig dykt upp.
Museets lösenord till kamerasystemet visade sig vara ”Louvre”.
I augusti krossade två män en monter på ett museum i Wien och gick ut med ett Van Cleef & Arpels-halsband värt fyra miljoner dollar. De hade betalat inträde först.
Europol varnar i en rapport om våldsammare metoder för slägga, dynamit och vapen, och för att tjuvarna alltmer riktar in sig på ädelmetaller och ädelstenar. Även svenska museer ser över sina rutiner.
Deldicque övervägde att ställa in alltihop. Han tvekade i många veckor innan han bestämde sig, uppger han för CNN.
Rosa stenar går inte att smälta
Han körde ändå, och det finns en kall ekonomisk logik bakom. Guld och silver stjäls numera för att smältas ner, en genväg som blivit lönsam sedan guldpriset stigit med drygt 800 euro per uns på ett år.
Rosa diamanter erbjuder ingen sådan utväg. De går inte att lösa upp, och de är alldeles för få för att gömma sig i mängden.
Australiska Argyle-gruvan stod för 90 procent av världens utbud innan den lades ner 2020, och bara 0,01 procent av alla diamanter klassas som färgade i toppkategorin.
Den som stjäl Grand Condé får alltså en sten som ingen vill köpa och alla känner igen.
Precis som 1926. Fast utan äpple.
