En enorm rysk skatt av guld försvann i inbördeskrigets kaos. I över hundra år har mysteriet lockat historiker och skattjägare världen över.
Tsarens försvunna skatt – 200 ton guld på botten av sjö?
Guld som hittas efter lång tid är en berättelse som verkar fascinera det mänskliga psyket. I Sverige har vi exemplet med JLC-guldet där 10 kilo guld hittades i ett hus som skulle renoveras, vilket ledde till en lång rättsprocess.
När byggnadsarbetare nyligen hittade 9 miljoner euro i guld i Belgien fick myndigheterna gå ut och lova att de letat ordentligt och att allt guld hittats, för att undvika en anstormning av lycksökare.
Men det finns betydligt större skatter där ute. Eller åtminstone ryktas det så.
Tsarens guld flyttades till Sibirien
En av de mest mytiska guldskatterna är den ryska tsarens guld, som det krigades om under den ryska revolutionen och inbördeskriget.
När det första världskriget bröt ut hade det ryska imperiet världens tredje största guldreserver, efter USA och Frankrike.
Tsaren Nikolaj II tyckte inte att guldet var tillräckligt tryggt i Petrograd och skickade runt 500 ton till Kazan, runt 640 km österut längs den Trans-sibiriska järnvägen.
Efter revolutionen ville bolsjevikerna åt detta guld. Lev Trotskijs röda armé belägrade Kazan och tog staden från de vita trupperna under sommaren 1918. Men guldet var redan bortfört österut av amiral Alexander Koltjak, ledaren för de vita styrkorna.
Blev förrådd
Guldet och Koltjak retirerade hela vägen till Irkutsk, norr om Mongoliet. Där blev han 1920 förrådd av den tjeckoslovakiska legionen som i en historiens slump fastnat i Sibirien vid slutet av första världskriget. Koltjak överlämnades till bolsjevikerna, och avrättades. Bolsjevikerna tog också hand om guldet som fördes tillbaka till Moskva.
Så långt historia.
Men många legender kvarstår, på temat att bolsjevikerna inte fick med sig allt guld. Matematiken går nämligen inte ihop, det flyttades bort mer guld än som fördes tillbaka. Det kan röra sig om så mycket som 200 ton guld som är borta. Det skulle vara värt miljarder i dag.
Här är några av de viktigaste spåren i skattjakten:
På botten av Bajkalsjön
Den mest kända teorin är att en del av guldet hamnade på botten av Bajkalsjön, möjligen sedan ett tåg eller järnvägsvagnar lastade med guldtackor gått förlorade under den kaotiska reträtten. Lokalbefolkningen insisterar på att så är fallet, enligt ett BBC-reportage.
Flera expeditioner och sökningar har genomförts, även under vatten. Något definitivt fynd av en enorm guldskatt har dock aldrig gjorts. Historien om Bajkalsjön är ändå fortfarande en av de mest seglivade versionerna av legenden.
Nedgrävt någonstans i Sibirien
En annan teori är att soldater lastade av lådor med guld från tågen och grävde ner dem innan den framryckande Röda armén hann lägga beslag på dem.
Berättelserna har pekat ut järnvägsstationer, skogar och avlägsna platser runt om i Sibirien. Enligt en version ska Koltjaks soldater ha grävt ner guld i närheten av stationen Tajga i dagens Kemerovo-region. Men ingen av historierna har hittills lett till något bekräftat fynd av en större guldskatt.
Stulet av Koltjaks egna män
Det här är kanske en mindre romantisk förklaring – men möjligen en mer trovärdig.
Reträtten präglades av kaos. Guldet passerade genom händerna på soldater, tjänstemän, järnvägsanställda och utländska styrkor. Samtida och senare dokument beskriver både stölder och förluster. Enligt en berättelse hittades till och med personer i Koltjaks följe med numrerade guldtackor när han greps.
Försvunnet utomlands
En annan del av mysteriet kan ha försvunnit in i det internationella finanssystemet.
Guld skickades österut mot Vladivostok och användes som säkerhet eller betalning i affärer med utlandet. Vissa transporter beslagtogs av kosackledaren Grigorij Semjonov, medan historiska uppgifter och senare utredningar har följt möjliga spår till bland annat Japan och Kina.
En alternativ variant av detta spår är att tjeckoslovakiska legionen inte alls lämnade över allt guld, utan behöll en del i uppgörelsen med bolsjevikerna och fick med sig guld tillbaka till Europa.
Den finns inte
En av de starkaste invändningarna mot skattlegenden kommer från historiker som har gått igenom bevarade dokument från statsbanken och den vita armén.
Historikern Oleg Budnitskij har argumenterat för att stora delar av det påstått ”försvunna” Koltjakguldet kan förklaras av dokumenterade utgifter, betalningar till utlandet och andra kända förflyttningar av reserven, enligt den ryska centralbankens museum.
Läs mer: Experter: Fortsätt att satsa på guld – oavsett hur marknaden reagerar
Läs mer: Putin hyllar tsar Peter den store: ”Återtog land från Sverige”
