Gerillaodlaren sår hopp i stadens sprickor

Betong, asfalt och inte sällan en frånkoppling av naturen hör innerstaden till. Det ville Ellen Miles ändra på och hon har därför blivit gerillaträdgårdsmästare.

Londonbon ägnar sig åt ett slags urban aktivism där hon och hennes kamrater omvandlar försummade eller förbisedda utrymmen till mini-oaser för människor, pollinatörer och biologisk mångfald. Det kan röra sig om sprickor i trottoarer, vägkanter eller övergivna tomter.

Läs också: Sveriges okända vapen om kriget kommer. Dagens PS

Började odla under pandemin

För 31-åriga Ellen Miles startade allting under covidpandemins första år 2020. I London stängde mötesplatser av, så även stadens parker. Tillgången till offentliga grönområden blev knapp och det stod varken Miles eller hennes kamrater ut med.

Hon var frustrerad över den långsamma takten i institutionella förändringar och säger att hon “tappade tron på processen uppifrån och ner”. Så Londonbon tog saken i egna händer och startade föreningen Nature is a human right. Varje söndag beväpnar sig dess medlemmar med spadar, frön och lökar och planterar i förbisedda hörn i sitt bostadsområde i London.

“Gräsrotsplantering på en offentlig plats, med ett syfte”, förklarar Miles till CNN.

“Tänk på det som graffiti, men med vildblommor i stället för sprayfärg.”

Gerillaodling i en gråzon

Gerillaträdgårdsskötsel befinner sig i en juridisk gråzon både i Storbritannien och Sverige. Även om det inte är tekniskt lagligt att plantera på allmän mark utan tillstånd, ser myndigheterna ofta mellan fingrarna – så länge det inte orsakar skada, hinder eller allmän olägenhet.

Fenomenet går tillbaka till 1970-talet, då Green Guerrillas, som grundades av Liz Christy i USA, omvandlade obebyggda tomter till gemensamma trädgårdar. Rörelsen har sedan dess spridit sig över hela världen.

Läs också: Spillvärme och gröna investeringar driver framtidens odlingar. Realtid