Fredagskrönikan: Ett studiebesök i sekten Ryanair

En bjudresa till Dublin
I veckan var jag på pressresa till Dublin. Ryanair hade ringt förra veckan och undrat om jag ville komma dit och träffa deras mytomspunna vd, Michael O’Leary. Sådana bjudresor tackar man inte nej till.

Världens dyraste lågprisguru
Michael O’Leary är mannen som förvandlat en irländsk uppstickare till Europas största flygbolag – mätt i passagerare – och själv kvitterar ut en årslön på runt en miljard kronor. Så ja, allt han gör är journalistiskt relevant.

Ett tomt podium
Väl på plats fick vi dock veta att Michael inte var där. Ingen förklaring. En kollega gick i taket och skällde ut presschefen. Jag höll tyst. Det är trots allt inte deras fel att gurun inte behagar möta oss på pyramiden nedersta trappsteg.

Vår tids största religioner
Det är väl bara att inse: vi lever i sektens tidevarv, och att ifrågasätta ledaren är som att hälla vatten på en gås. I Dublin blev det tydligt att Ryanair är en sekt. En effektiv sådan. Precis som Tesla. Eller Apple. Eller vårt eget IKEA.

Läs även: Bönens comeback – i en tid av oro vänder vi oss inåt och uppåt

Affärsmodell som trosbekännelse
Det handlar inte längre om vanliga företag. Det handlar om trosbekännelser, ritualer och heliga berättelser. Om hur allt började i motvind – med fiender överallt – men slutade i triumf. David mot Goliat. (Att David numera är Goliat, som dagligen krossar små konkurrenter, är en detalj som utelämnas.)

En ceremoni för de utvalda
På Ryanair fick jag bevittna en ceremoni där tolv nya kaptener fick sina vingar. Tolv män i kritvita skjortor, eleganta uniformer med fyra gyllene band på ärmen satt runt ett bord. En äldre herre med ännu fler medaljer höll tal.

Flygbolaget som bondgård
Vi fick höra att Michael O’Leary egentligen är bonde. Och att flygbolag, precis som åkrar, skördar på sommaren. Vintern handlar om att överleva. Vi fick också veta att Ryanair från början var en mobbad liten spelare, utan statlig räddningsplanka. “Ingen vill att vi ska finnas”, sa pilotchefen.

Glöm passagerarna – här hyllas kollektivet
Det var inte ett tacktal till bolagets 200 miljoner årliga passagerare. Det var ett internt motivationsmöte för de tolv kaptenerna och Ryanairs 8000 andra piloter. En påminnelse om att bara de lojala kommer att belönas. Det viktigaste budskapet: kom i tid. Alltid. Två väckarklockor. Var utvilad.

Likheter med livet på Rlvnc
Jag, som just börjat min andra vecka på Rlvnc – koncernen bakom Dagens PS, Realtid och min sektion Perfect Weekend – började fundera på likheterna. Vi är också besatta av nyckeltal. Vi pratar också tillväxt. Skillnaden är att vi fortfarande är myror. Med drömmar om att bli elefanter.

Enkelt, billigt och stenhårt
Men Ryanairs plan är enkel. De köper fler plan från Boeing. De pressar priserna. Och så växer de. Det är O’Learys geniala, fundamentalistiska idé: flyg från A till B, så billigt som möjligt, och krångla inte till det.

Gurun är borta – men budskapet lever
Okej, ibland pratar han om att införa avgift för toalettbesök. Det var länge sedan. Men sekten håller ändå kursen. Predikningarna sprids numera av andra. Vill du veta mer om det – klicka här.

Nej tack, jag stannar bland myrorna
Skulle jag kunna jobba på Ryanair? Knappast. Jag trivs bättre i små idédrivna bolag med för stora drömmar. Men om du vill ha en trygg arbetsgivare där reglerna är tydliga och det alltid är solklart om du gjort rätt eller fel – då är Ryanair. Eller IKEA. Ett utmärkt alternativ.

Läs även: Bönens comeback – i en tid av oro vänder vi oss inåt och uppåt