T6.1-generationen av Volkswagen Caravelle och Multivan börjar att bli till åren, men är alltjämt populär bland de som behöver en riktig laståsna. Vi lägger i Högsta Växeln och undersöker varför. 

ANNONS

Det är inte var dag som vi får tillfälle att testa de stora minibussarna till deras fulla kapacitet — mest på grund av att vi sällan har ett drygt halvdussin människor att frakta några betydande sträckor. 

När ett tillfälle uppenbarade sig i samband med en långhelg i Jämtland med ett större sällskap grep jag därför chansen med bägge händer.

Volkswagen Caravelle 6.1 (2022)
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig, diesel, 204 hästkrafter, 450 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad dubbelkopplingslåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 9,6 sekunder
Toppfart: 199 km/h
Vikt: 2464 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 5304/2297/1990 mm
Pris: 456 720 SEK
(Testbil ca 700 000 SEK)

Volkswagen Caravelle snett bakifrån
En av Caravelles främsta styrkor är dess rena design (Foto: Gustaf Gripenlöf Karlberg)

Gammal, men alltjämt relevant

Att Volkswagen T6.1 fortfarande finns att beställa i minibuss-utförande trots introduktionen av nya Multivan T7 och eldrivna ID.Buzz kan tyckas förvånande vid första anblick. Inte minst eftersom grunddesignen börjar närma sig 20-årsstrecket.

I själva verket är det dock inte så konstigt. Både Multivan T7 och ID.Buzz bygger på personbilsplattformar, med mindre innerutrymmen och lägre tillåten totalvikt som följd, och är därför mer optimerade för familjebruk.

Bilen från sidan
(Foto: Gustaf Gripenlöf Karlberg)

Ska man syssla med transport av ett större antal fullvuxna personer och deras packning är det således alltjämt T6.1 i Multivan- eller Caravelle-utförande som gäller.

Skillnaden mellan dessa två är enkelt förklarat att den senare är mindre lyxbetonad, och går att få i ett enklare utförande, med lång eller kort hjulbas, och med upp till nio säten.

ANNONS
ANNONS

Vår testbil har lång hjulbas och åtta säten, fördelade över två kaptensstolar fram följt av två tresitssoffor. 

Skåpbilsgener som ger utdelning

Att Volkswagen Caravelle mycket riktigt är en laståsna av rang – och därmed berättigar sin fortsatta existens – står omgående klart när man börjar lasta. 

Bagageutrymmet svalde åtta personers tredagarspackning med en sådan lätthet att väskorna inte ens nådde upp till överkant av den tredje sätesradens ryggstöd.

Interiören är en av de bästa i klassen
Interiören är en av de bästa i klassen (Foto: Gustaf Gripenlöf Karlberg)

Även samtliga åkande fick plats med lätthet, och under resans 120 mil hördes det minimalt med klagomål från de bakre regionerna.

Det märks också att alla arrangemang för hur de olika sätena kan fällas, flyttas runt och tas bort är väl genomtänkta och baserade på många års erfarenhet.

Bagageutrymmet är enormt även med den tredje sätesraden på plats
Bagageutrymmet är enormt även med den tredje sätesraden på plats (Foto: Gustaf Gripenlöf Karlberg)

Allt funkar klanderfritt och känns som att det är gjort för att hålla.

Något som inte känns fullt så genomtänkt är att MMI-systemet likt på i stort sett alla VAG-bilar har uppdaterats till att vara mer touch-baserat. 

I det här fallet har man dock hållit mängden touch-knappar på en ganska rimlig nivå.

ANNONS
ANNONS

Raffinemang som främsta styrka

Bilens oerhörda rymd är emellertid inte nyckeln till dess framgång, för det är även de skåpbilsbaserade konkurrenterna från andra märken.

Den grundläggande anledningen till den enorma populariteten av 6.1-generationen av Volkswagen Caravelle och Multivan är istället att plattformen, trots sin ålder, erbjuder en för klassen ovanligt hög nivå av raffinemang. 

Bilen i vinterskrud
Körupplevelsen i Caravelle är ovanligt raffinerad för klassen (Foto: Gustaf Gripenlöf Karlberg)

Skåpbilsbaserade minibussar ger ofta ett rent billigt intryck, med dåliga körpositioner, plastiga inredningar och mängder av väg- och motorbuller i kupén.

Caravelle känns istället som en något förvuxen och klumpigare version av märkets personbilar.

Så länge man undviker den billigaste versionen med svarta plaststötfångare har bilen med sina rena linjer och sobra designval en klasslös stil som passar in precis var som helst, och även om interiören till stor del består av hårdplast känns allting solitt och av hög kvalitet. 

Bekvämt lok på långfärd

Drivlinan i vår testbil utgjordes av det större motoralternativet på 204 hästar parat med en dubbelkopplingslåda och fyrhjulsdrift, och visade sig passa mer än väl för sin applikation. 

Motorljudet i kupén är aldrig påträngande, växellådan är kvick och följsam, och prestandan är fullt tillräckligt för att med full buss både utföra säkra omkörningar och ligga bekvämt i ytterfilen på motorvägen. 

Med den höga, tronliknande körpositionen och de bekväma, armstöds-försedda, framstolarna är det heller inga problem att tillbringa många timmar bakom ratten – särskilt eftersom modern lyxutrustning som adaptiv farthållare och helljusautomatik har letat sig in på tillvalslistan.

ANNONS
ANNONS
(Foto: Gustaf Gripenlöf Karlberg)

Summan av kardemumman

Det är lätt att förstå varför T6.1-generationen av Volkswagen Caravelle och Multivan alltjämt är så populär.

Den är inte bara oerhört praktisk, utan också klasslös, välbyggd och orimligt bekväm för sin klass att köra långt med.

Att de håller sitt värde på begagnatmarknaden skadar inte heller.

Om jag hade behovet av denna typ av bil hade mitt val utan tvekan fallit på en Caravelle eller Multivan. 

Plattformen må vara lite ålderstigen, men ibland är faktiskt gammal äldst även i bilvärlden.

Högsta Växelns helhetsintryck av Volkswagen Caravelle

Slutbetyg: 4,5/5

T6.1-generationen av Volkswagen Caravelle börjar att bli lite till åren, men är fortfarande en av de bästa bilarna i klassen. Den är oerhört praktisk, och dessutom klasslös, välbyggd och orimligt bekväm för sin klass att köra långt med.