En tunnel med ljus i slutet är en av de mest kända bilderna från nära döden-upplevelser. Men när forskare bad 50 personer återskapa vad de sett framträdde en oväntad skillnad. Tunnlarna saknade oftast färg, medan andra märkligt formade rum var desto färgstarkare.
Nära döden: Tunnlarna var svartvita – andra rum fylldes av färg
Svarta, vita och grå tunnlar. Stora, böjda rum fyllda av färger. När människor som varit nära döden försökte visa hur deras upplevelser sett ut upptäckte forskarna ett samband mellan rummens form och färgerna som deltagarna mindes.
Resultaten kommer från en studie i den vetenskapliga tidskriften Frontiers in Psychology, publicerad i oktober. Forskarna ville undersöka något som tidigare fått relativt lite uppmärksamhet: Hur ser egentligen de miljöer ut som människor beskriver efter en nära döden-upplevelse?
Fick bygga upp det de hade sett
Forskargruppen, ledd av France Lerner vid Haifas universitet i Israel, rekryterade frivilliga genom International Association for Near-Death Studies. Totalt anmälde sig 101 personer, varav 50 genomförde hela undersökningen.
Deltagarna fick berätta om sina upplevelser och dela upp dem i olika faser. Sedan skulle de försöka återskapa omgivningarna med hjälp av geometriska former och symboler.
Det handlade inte om att måla fritt ur minnet. Forskarna använde ett särskilt framtaget material där deltagarna kunde välja de former som bäst motsvarade vad de upplevt. Arbetet tog mellan en och en halv och tre timmar per person. På så sätt fick forskarna ett material som gick att jämföra, även när deltagarnas berättelser skilde sig kraftigt åt.
22 av 28 tunnlar saknade färg
När forskarna gick igenom bilderna delade de in de återskapade miljöerna i fyra grupper efter deras geometriska form.
En grupp bestod av konformade utrymmen, däribland den klassiska tunneln. En annan omfattade breda rum med kraftigt böjda synfält.
Här blev skillnaden påtaglig.
Av de 28 konformade utrymmena beskrevs 22 som färglösa. Deltagarna mindes dem i svart, vitt, grått eller som ljus utan någon tydlig färgton. Det motsvarar nästan åtta av tio.
Bland de breda, kraftigt böjda rummen var förhållandet närmast det motsatta. Där beskrevs 27 av 31 miljöer i färg, motsvarande 87 procent. De två återstående formgrupperna hade en mer blandad färgfördelning.
Även ScienceAlert har uppmärksammat resultaten och forskarnas försök att hitta gemensamma visuella drag i upplevelser som annars ofta beskrivs som svåra att sätta ord på.
Vad kan förklara de märkliga miljöerna?
Varför vissa former oftare förekom tillsammans med färger vet forskarna ännu inte. I studien diskuteras möjliga kopplingar till hur hjärnan organiserar synintryck, rumsuppfattning och inre bilder.
Det finns sedan tidigare forskning om vad som händer i hjärnan när livet närmar sig sitt slut. I en uppmärksammad undersökning registrerade forskare exempelvis ökad elektrisk aktivitet i döende människors hjärnor.
Men Lerners forskargrupp mätte ingen hjärnaktivitet. De studerade människors minnen, ibland långt efter att den ursprungliga händelsen inträffat. Därför går det heller inte att använda resultaten som belägg för vad som faktiskt händer efter döden. Studien undersöker hur människor beskriver sina upplevelser, inte om de har sett någon annan verklighet.
Vissa minnen var flera decennier gamla
Det finns ytterligare skäl att vara försiktig med slutsatserna.
De 50 deltagarna hade själva anmält intresse för forskningen. De utgör därför inget representativt urval av alla människor som haft en nära döden-upplevelse. Dessutom hade det i median gått drygt 15 år mellan upplevelsen och undersökningen. Vissa deltagare försökte minnas händelser som låg flera decennier tillbaka.
Av de 50 uppgav 42 att deras upplevelse hade inträffat i en livshotande situation, men forskarna kunde inte kontrollera uppgifterna mot medicinska journaler.
Även metoden kan ha påverkat resultatet. När deltagarna valde bland färdiga geometriska former fanns risken att alternativen styrde hur de beskrev sina minnen.
Forskarna hade heller ingen kontrollgrupp som fick återskapa drömmar eller andra starka upplevelser med samma material. Det går därför inte att veta om de geometriska mönstren är unika för nära döden-upplevelser. I studien efterlyser forskarna nya undersökningar med oberoende deltagargrupper och friare metoder för bildskapande. De vill också pröva om andra bedömare kan identifiera samma former utan att känna till hur deltagarna ursprungligen klassificerade dem.
