En gång var Nöjesguiden den självklara mötesplatsen för alla som ville upptäcka det nya. För Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling blev tidningen starten på en journalistisk resa som skulle prägla hela hans yrkesliv.
Nöjesguiden var världens mittpunkt – nu är sagan över
Det här är en krönika av Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings dagbok. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
En gång i tiden var Nöjesguiden världens mittpunkt. Jag kan inte förklara det på något annat sätt.
Jag var sjutton år och producerade en insändare till Nöjesguiden som blev publicerad. Jag och min kompis Bertil tackade för uppmärksamheten genom att underteckna brevet ”Frans Suells revolutionära hattfront”. Vårt hyss med att sätta en kon på en staty i Malmö hamn hade blivit uppmärksammat i spalterna. Vi var sedda.
Det var just detta som gjorde Nöjesguiden till en så fantastisk tidning. Den såg vad andra medier missade och hittade sin egen väg och sina egna kändisar. Den fanns där andra tidningar inte fanns: på kaféer, krogar och i utvalda affärer. Den var gratis och räddade en när man satt ensam och väntade på en kompis.
Detta var alltså på tiden före mobiltelefoner, sociala medier och influencers. Ja, jag vet att det är konstigt att världen fungerade redan då.
En helsida som förändrade allt
Några år senare startade jag min egen konsttidning och ett avgörande steg i vår utveckling var att Nöjesguiden skrev en popsida, alltså en helsida, om oss. 4 500 tecken och en kvadratisk bild. Ytterligare några år senare blev jag redaktör för Nöjesguiden i Malmö i slutet på nittiotalet. Jag ville bli chefredaktör i Stockholm, men fick nobben och gick då till DN På stan, där jag gjorde bilagan till en Nöjesguiden-kopia.
Med tiden lärde sig de andra tidningarna att skribenterna på Nöjesguiden hade kunskaper som man inte fick på landets journalistutbildningar och började anställa dem. Listan över personer som har börjat på Nöjesguiden är längre än den här artikeln någonsin kommer att bli. Vi pratar om tusentals människor.
Viggos dagbok: 25 minuter till en Dry Martini – då är något fel
veckans största tålamodsprövning inträffar på nyöppnade Brasserie Astrid vid Slussen, där en Dry Martini dröjer i 25 minuter. Maten lovar
Där talangerna samlades
Jag är otroligt tacksam för att jag fick vara med och leka. För att få göra artiklar om DJ:s som testade Lunds första rulltrappa och skriva historien om Södra Förstadsgatan i Malmö. Allt vi gjorde blev förstås inte bra, men mycket blev kul. Och när en månad hade gått kom en ny tidning. Ja, en gång i månaden hände det faktiskt något nytt.
Med tiden kom internet och där var NG.se snabba på bollen. Men i takt med att medielandskapet växte och blev allt brokigare blev det uppenbart att ingen längre kunde vara världens mittpunkt. Antalet krogar och kaféer att bevaka exploderade, och det gjorde också antalet människor som bevakade dem. I dag kan ingen i Stockholm eller Malmö, för den delen, ha koll på allt.
En epok går i graven
När jag nu läser att Nöjesguiden återigen har gått i konkurs känns det därför logiskt. De flesta papperstidningar sjunger på sista versen och Nöjesguiden är inget undantag.
På ett sätt har det aldrig varit enklare att starta och driva en tidning än nu. Men det har heller aldrig varit svårare att tjäna pengar på den. Den journalistiska integritet som var självklar när Nöjesguiden startade är i dag en skriande bristvara på Instagram och TikTok.
På ett sätt var det bättre förr. Men det går aldrig att skruva tillbaka klockan. Vi måste leva i den verklighet som finns här och nu. Det är bara att kämpa på, skriva så roliga och knäppa artiklar som möjligt och hoppas att någon läser dem.
Viggos dagbok: Northvolt-fiaskot krossade min tro på elbilen
På Zakynthos skulle Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling tänka på sol, bad och havssköldpaddor. Berättelsen om Northvolt
