Jag blickade ut över nyinköpta 15 hektar olivodlingar, medronho och korkekar i Portugal.  Jag hade sålt allt jag ägde i Sverige och undrade faktiskt ’hur korkad får man vara’? I alla fall lite tokig, är nog min slutsats idag.

I de sena tonåren började jag under somrarna bila ner till länderna runt Medelhavet. Sedan dess hade jag närt drömmen om att en dag bosätta mig i södra Europa. För några år sedan uppfylldes så en av mina livsdrömmar – ett boende i ljuset och värmen.

Under min karriär i vinbranschen hade jag förmånen att få besöka olika vindistrikt i världens alla hörn. Många av platserna är oerhört vackra och inbjudande. Jag tänkte ofta – här vill jag bo! Att valet till slut föll på Portugal är en liten historia i sig.

Nu är ju livet på landet inte alltid så där romantiskt som i franska feel-good filmer från Provence. Det var just ingen nyhet för mig, men utmaningarna lät inte vänta på sig.

Språkförbistring – ryska eller portugisiska?

Först det där med språket. Innan flytten var jag rätt kaxig, jag hade ju ändå plockat upp en del franska, spanska och italienska efter alla resor och affärsbesök. Portugisiska – det borde gå snabbt att lära sig.

Första halvåret såg jag nog mest ut som en fågelholk när jag blev tilltalad – jag var under lång tid övertygad om att portugiserna pratade ryska istället för portugisiska. Så lät det i alla fall i mina öron.

Där vi bodde mitt ute på landsbygden pratades dock uppenbarligen portugisiska, visserligen med stark dialekt, men inte ett ord engelska. Jag behövde ju hjälp! Foderslåtter, beskära och skörda olivträden, plocka medronho, skörda korkekarna – ja, listan var lång. 

ANNONS
ANNONS

Det tog faktiskt några år dels att börja förstå lite portugisiska, dels att bli accepterad som nyinflyttad utlänning i de små traditionella byarna som omgav vår gård. Vi fick så småningom fantastiskt fin hjälp, och flera nya vänner för livet.

Att skörda kork är slitigt

Jag återkommer med berättelser om min olivolja och spritdrycken medronho, men nu gällde det våra korkekar. Jag hade läst på och visste att de skördades vart sjunde till nionde år. Men när hade det skördats senast – och hur går det till? Och vad betydde alla siffrorna som prydde träden? Nu var det dags att kalla in mitt team av korkexperter!

Arbetet med att skörda korken är mycket tungt och varmt, då skörden sker under första delen av sommaren. Det sker helt manuellt, och kräver erfarenhet och skicklighet för att få ut så mycket kork som möjligt samtidigt som träden vårdas. I vår region Alentejo märks träden med slutsiffran för det år skörden sker – då vet man ungefär när det är dags nästa gång.

Arbetslaget slet i flera veckor, och till slut låg de sorterade staplarna av korkbark för upphämtning. Korken säljs sedan till grossister som betalar efter kvalitet – där priset kan skilja sig mycket åt. En stor del av den portugisiska skörden används till att göra traditionella vinkorkar. Det kan du läsa mer om nästa vecka.

Efter en slitig och intensiv skördeperiod var det till slut skönt att få lägga sig och vila på en skuggig plats. Tjuren Ferdinand hade i alla fall inte fel – det visade sig att även jag trivdes under mina korkekar. Det är mycket i livet man inte får uppleva om man inte är lite tokig.

Läs mer: Vinkåseri – Utan strumpor i Barcelona [DagensPS] >>