Under min första tid i vinbranschen arbetade jag för en vinagent som framgångsrikt sålde viner från den spanska vinproducenten Torres. Vid ett tillfälle skickades jag ner till Barcelona för ett enskilt möte med ägaren och högste chefen för Torres, Miguel A. Torres.

Av någon anledning hade hans alltid välklädda och lätt aristokratiska stil skrämt upp vinagenturen ordentligt. Jag hade därför strikta order om uppförande och dress code.

Mina missöden inleddes redan på flygplatsen där jag elegant plockades upp av firmans privatchaufför för vidare färd mot mötet. Halvvägs framme upptäckte jag att jag i min iver glömt att plocka med min resväska från bagagebandet.

Min vänlige chaufför kunde inte ett ord engelska, och min spanska var tämligen torftig. På något vis lyckades jag ändå förklara situationen. Bara att vända om! På den tiden var det inte lika petigt med säkerhetskontroller, turligt nog gick det gick snabbt att få tag i väskan.

ANNONS
ANNONS

Rejält försenad upptäcker jag på hotellet där jag byter om inför mötet, att jag helt glömt att packa strumpor. Kanske ingen katastrof om man skall tillbringa sin tid på playan, men nu var det snyggkostym, slips och italienska skor som gällde.

Det strumplösa mötet

Med andan i halsen hann jag precis i tid till mötet. Så småningom upptäckte uppenbarligen Herr Torres min något oortodoxa klädsel. Han hade svårt att inte flacka med blicken mot mina vita anklar. Där och då kände jag mig något som en barbarisk viking som väntade en rejäl utskåpning vid hemkomsten.

Idag har vi ju en betydligt friare dress code, och avsaknaden av strumpor kanske inte ens skulle ha uppmärksammats. Vi pratade aldrig om det strumplösa mötet, men jag blev så småningom inbjuden att delta i Torres Wine School. Därefter träffades vi vid många tillfällen under flera års tid både för affärsmöten och måltider. Och alltid med strumpor på.

Utan att längre vara part i målet känns det lite extra roligt att Dagens PS Veckans Vintips är ett vin från just Torres.