Kinas kommunistparti har börjat oroa sig för landets manosfär, alltså de nätgemenskaper där ofrivilligt ensamma män samlas kring ilska mot kvinnor. Bakom rörelsen finns en affärsmodell som fungerar likadant i Sverige.
Influencers tjänar miljoner på arga singelmän – singelkvinnor vinner
Ettbarnspolitiken i Kina mellan 1980 och 2015 ledde till att fler abort gjordes av tjejer och att flickor övergavs tidigt i livet. Detta har lett till att Kina väntas ha 22,5 miljoner fler vuxna män än kvinnor år 2027. Det är 119 män per 100 kvinnor jämfört med 105 år 2012, enligt The Economist.
Samtidigt utgjorde kvinnor 51 procent av studenterna i högre utbildning 2024, och det förväntade brudpriset ligger runt 127 300 yuan, eller cirka 181 100 kronor. Det är dyrt och kräver att en ung migrantarbetare sparar varenda slant i sex år, enligt forskare vid Nankai och Pekings universitet.
Kinas myndigheter oroar sig samtidigt för fallande giftermålstal.
Frustrationen är råvaran
Influencerna som livnär sig på manosfären säljer inte lösningar utan tillhörighet, och gärna kurser, medlemskap och coaching på köpet.
Ju längre publiken förblir ensam, desto längre stannar den kvar som betalande kund. Dagens PS har beskrivit hur ensamheten vuxit till en miljardmarknad, där bolag säljer sällskapsrobotar för upp till 1,4 miljoner kronor.
Dubbelmoralen fungerar åt båda hållen
Samma mönster syns i den motsatta rörelsen. Mest relevant idag är Erika Kirk, vd och styrelseordförande för Turning Point USA, som ofta syns i politiska sammanhang i USA efter att hennes man och Trump-anhängaren Charlie Kirk blev skjuten.
Hon uppmanar unga kvinnor att prioritera hem och moderskap framför karriär, likt manosfären också gör. Själv driver hon en av USA:s mest inflytelserika politiska organisationer på heltid, håller tal, gästar tv-shower och är en superentreprenör. Hon lever med andra ord inte som hon lär själv.
Dagens PS har tidigare granskat tradwife-trenden och dess ekonomiska baksida.
Sverige är ingen frizon
Trots hög jämställdhet är svenska män överrepresenterade på internationella incelplattformar, enligt en studie från Örebro universitet. Sex procent av befolkningen känner sig ofta eller alltid ensam, en siffra som stiger till 19 procent om även de som ibland gör det räknas in, enligt Folkhälsomyndigheten.
Regeringen avsätter 300 miljoner kronor om året i en nationell strategi mot ofrivillig ensamhet.
Runt ensamheten har en svensk kursekonomi vuxit fram. Dejtingcoacher, självutnämnda mentorer och betalda communitys säljer paket till män som redan mår dåligt, ofta med samma retorik om kvinnors påstådda krav som driver klicken i Kina.
Kunden betalar för en förklaring till varför han är ensam, inte för att sluta vara det. Han möts av bekräftelse och validering av att det inte är hans fel, utan kvinnornas, och känner trygghet i det.
Siffrorna som liknar Kinas
Kvinnor utgjorde 59 procent av högskolenybörjarna och 62 procent av alla registrerade studenter läsåret 2024/25 i Sverige, enligt UKÄ. I Kina var motsvarande andel 51 procent av studenterna i högre utbildning 2024, enligt The Economist, vilket betyder att den svenska obalansen är större än den kinesiska.
Barnafödandet följer också samma kurva. Under 2025 föddes 97 500 barn i Sverige, det lägsta antalet sedan 2002. Den summerade fruktsamheten landade på 1,42 barn per kvinna, den lägsta som någonsin uppmätts, enligt SCB.
En sak skiljer länderna åt. Giftermålen i Sverige ökade med fyra procent till 46 400 under 2025, medan Kina noterade en nedgång.
Kinas mansöverskott är resultatet av statligt tvång som pågick i 35 år. Sverige har ingen sådan historia. Ändå uppstår samma marknad, av en annan orsak: Kvinnor utbildar sig längre, skaffar egen försörjning och sänker inte sina förväntningar. Samtidigt hamnar en växande grupp män utanför både utbildning och parbildning.
Slutsatsen som säljs till dem är densamma i Peking och i Stockholm, att felet ligger hos kvinnorna. Det verkligt hjälpsamma hade varit om man istället hjälpte män att bli bättre partners.
PS analys
Skillnaden mellan en kinesisk Zhihu-profil och en svensk dejtingcoach är språket, inte affärsmodellen. Båda lever på att problemet består. Vår bedömning är att den enda som förlorar pengar på den här marknaden är mannen som betalar för att få höra att ingenting är hans fel eller ansvar.
Att tillhöra incelcommunityt blir dessutom en självuppfyllande profetia. Genom att isolera sig mer och mer från kvinnor, gräver man sin egen grav och hamnar längre och längre ifrån dejtingmarknaden.
Ens attityd, åsikter och retorik attraherar inte fler kvinnor, snarare tvärtom.
Den enda som tjänar på att arga singelmän förblir just det, är influencers som tjänar pengar på dem, och singelkvinnorna.
Läs även: Ryskt kontor i Tokyo avslöjat: Sverige också sårbart
Läs även: Ensamhet blir miljardaffär – köp robotpartner för 1,4 miljoner
