Ett nytt nanomaterial kan kyla byggnader och andra solbelysta ytor utan el, med upp till 12,9 grader. Materialet både reflekterar solljuset och skickar ut värmen genom atmosfären och vidare ut i rymden.
Nytt nanomaterial för kylning – skickar värmen ut i rymden
Forskare vid Spaniens statliga forskningsråd CSIC har utvecklat ett nanostrukturerat material som kan minska temperaturen på ytor i direkt solljus utan behov av luftkonditionering eller annan energikrävande kylning, rapporterar Euronews.
Träffar fönstret i infraröda spektrumet
Tekniken bygger på passiv radiativ kylning. Jordens atmosfär har ett så kallat fönster i det infraröda spektrumet, mellan 8 och 13 mikrometer, där värmestrålning kan passera genom atmosfären och fortsätta ut i rymden.
Forskarna har utnyttjat fenomenet genom att skapa en nanostruktur av polymeren polyvinylidenfluorid, PVDF. Deras nanomaterial är konstruerat för att reflektera så mycket som möjligt av solens energi och samtidigt effektivt avge värme i det infraröda våglängdsområde där den kan lämna jorden.
Den optimerade versionen reflekterade i genomsnitt 82,4 procent av solstrålningen och släppte ut 96,7 procent av värmestrålningen inom det aktuella infraröda fönstret.
12,9 grader kallare
I praktiska tester på institutets tak i Tres Cantos utanför Madrid blev den behandlade ytan som mest 12,9 grader kallare än en obehandlad referensyta.
Enligt forskarnas beräkningar kan materialet ge en kyleffekt på upp till 182,3 watt per kvadratmeter vid stark solinstrålning.
Forskarna ser möjliga användningsområden på tak och fasader, där tekniken skulle kunna minska behovet av luftkonditionering. Materialet kan också användas för att hantera värme i fordon och elektroniska produkter.
Relativt billig tillverkningsmetod
Behovet av kylning ökar snabbt i takt med stigande temperaturer och fler värmeböljor. Därför kan teknik som sänker temperaturen utan att kräva elektricitet få stor betydelse, särskilt i byggnader där luftkonditionering redan står för en växande del av energianvändningen.
Tekniken befinner sig fortfarande på forskningsstadiet, men enligt CSIC är tillverkningsmetoden relativt billig och möjlig att anpassa till befintliga industriella processer. Forskarna hoppas därför att materialet på sikt ska kunna användas i allt från byggnader till fordon och elektronik.
Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nanophotonics.
Läs mer: Flytta till svenskarnas favoritland – få 40 000 kvadratmeter för dig själv
