Tyska staten blir kvar som delägare i svensk kärnkraft även efter att Uniper sålts, och kan då ha ”någon form av vetorätt” över reaktorernas framtid, enligt energianalytikern Mats Nilsson. Kvar blir ett indirekt tyskt ägande. Sverige har dock ett eget veto över själva ägarbytet.
Tyska skräckscenariot för svensk kärnkraft: "Vetorätt"
Kampen om nordisk el har flyttat in i bolagsaffärerna. Dagens PS rapporterade i september att SEB varnar för att Googles kärnkraftsavtal gör elen dyrare, när datacenter binder upp nordisk produktion i 20-åriga avtal. Nu är hela kraftbolaget till salu.
Tyska staten räddade Uniper under energikrisen 2022 och säljer nu merparten. De svenska tillgångarna följer med, eftersom staten efter påtryckningar har beslutat att hålla ihop koncernen. Den som vill åt kärnkraften måste alltså köpa hela bolaget, skriver Affärsvärlden.
Det är mycket svensk kraft som ligger i paketet. Uniper äger 54,5 procent av OKG i Oskarshamn, 29,6 procent av Ringhals och 9,9 procent av Forsmark, enligt bolaget. I Oskarshamn är det tyskägda bolaget alltså majoritetsägare, med finska Fortum som medägare på 45,5 procent. Forsmarks egen ägarlista anger 8,5 procent för den direkta posten, enligt Vattenfall.
Budgivarna är desamma som bygger datacenter
Vilka som köper förklarar varför detta angår svensk industri. I budgivningen finns KKR tillsammans med tyska RWE, Brookfield med kanadensiska CPP Investment Board, norska Equinor, tjeckiska EPH som kontrolleras av brunkolsmiljardären Daniel Křetínský, och sedan några dagar Apollo Global Management.
Buden från den 21 september är indikativa, och vilka som går vidare avgörs inom några veckor, rapporterade Reuters den 7 oktober.
Flera av dem satsar stort på datacenter. KKR äger plattformar som CyrusOne och RWE har gjort datacenter till ett eget affärsområde, skriver Affärsvärlden. Köper de Uniper kommer de åt befintlig produktion direkt, i stället för att vänta på nya nätanslutningar.
EU kräver att tyska staten sitter kvar
Tyska staten äger drygt 99 procent av Uniper och går inte ur helt. Som villkor för krisstödet lovade Tyskland att minska innehavet till högst 25 procent plus en aktie senast vid slutet av 2028, enligt EU-kommissionen. Staten planerar att behålla exakt den nivån, rapporterade ZDF i maj, och säljer därmed upp till 74,1 procent.
Den kvarvarande posten kallas spärrminoritet. Ändringar i bolagsordningen kräver minst tre fjärdedelar av det kapital som är företrätt på stämman, enligt 179 § i den tyska aktiebolagslagen, skriver advokatbyrån Herfurtner. En post över 25 procent kan därmed blockera.
Räknat på Unipers egna andelar blir det indirekta tyska ägandet 13,6 procent av Oskarshamn, 7,4 procent av Ringhals och 2,5 procent av Forsmark, enligt Dagens PS beräkning.
Energianalytikern Mats Nilsson säger följande till Affärsvärlden, och pekar på Tysklands negativa hållning till kärnkraft:
Då kan alltså den tyska staten fortfarande ha någon form av vetorätt över den fortsatta utvecklingen.
Beslutet som oron handlar om
Uniper har inlett en förstudie om att förlänga Oskarshamn 3 från 60 till 80 års drift, med beslut i början av 2030-talet. Reaktorn har en planerad drifttid till 2045, enligt bolaget, och ägarna bedömer att den kan gå långt in på 2060-talet, skriver World Nuclear News.
Det är sådana beslut som avgör om reaktorn står kvar efter 2045, och det är där en tysk minoritetspost blir intressant.
Modellen för att betala för det finns redan. Fortums 22-åriga avtal med Google ger den intäktssäkerhet som krävs för att förlänga finska Lovisa till 2050. En köpare av Unipers tillgångar kan använda ett liknande upplägg, skriver Affärsvärlden.
Sverige har ett eget veto över ägarbytet
Men Sverige är inte utan verktyg. Att driva och övervaka en kärnteknisk anläggning som är i drift är samhällsviktig verksamhet enligt MSBFS 2024:8, 4 kap. 4 §, och därmed skyddsvärd verksamhet.
Ett förvärv som direkt eller indirekt ger tio procent av rösterna måste därför anmälas till myndigheten ISP. Investeringen ”ska förbjudas, om det är nödvändigt för att förebygga skadlig inverkan på Sveriges säkerhet”, enligt lagen. Ett förbud gör rättshandlingen ogiltig.
Det finns också en svensk genväg som snart stängs. Fortum har förköpsrätt till Unipers svenska vatten- och kärnkraft, en rätt som upphör vid årsskiftet, rapporterade Realtid när affären med den tyska staten slutfördes 2022.
PS analys
Tre utgångar är rimliga, och den tyska är den minst troliga.
Formellt täcker en spärrminoritet beslut på stämman. Investeringarna i reaktorerna avgörs längre ner i koncernen, och i Oskarshamn tillsammans med Fortum, som själv betalar livstidsförlängningar med långa datacenteravtal. Ett tyskt stopp för O3 skulle därför kräva att Berlin bråkar genom hela ägarkedjan med en medägare som vill det motsatta.
Mer sannolikt är att en kapitalstark köpare gör tvärtom och förlänger driften, finansierad av 20-åriga avtal. Då står reaktorerna kvar, men elen är bokad långt i förväg. För svensk industri är det inte kapaciteten som försvinner, utan tillgången till den.
Den tredje utgången är ett svenskt nej. Men vetot prövas en gång, vid ägarbytet, och därefter har staten inget inflytande kvar. Fortums förköpsrätt, den enda svenska genvägen, upphör dessutom innan budprocessen är avgjord.
Läs även: BMW-arvingarna blev av med 31 miljarder kronor
Läs även: 5 000 miljarder kronor i bonus till bankchefer – vore förbjudet i Sverige
