Metalldetektorer piper över åkrarna i Norge och intresset för att hitta historiska skatter har aldrig varit större. I Sverige är skattjakt mer krångligt.
Skattjakt lönar sig i Norge men omgärdas av byråkrati i Sverige
I Norge har hobbydetektivering blivit en guldgruva. Ett lysande exempel är det enorma fyndet på Mørstad gård där över 5000 mynt grävts fram. Det demonstrerar hur givande hobbyn kan vara på andra sidan gränsen.
Samtidigt påminner det om hur svår situationen är för samma typ av skattjägare i Sverige där lagar och regler sätter stopp.
Vikingatidens största skatt på norsk mark
Det var i april som två privatpersoner, Vegard Sørlie och Rune Sætre, gjorde sitt livs fynd. De snubblade över den största myntskatten från vikingtiden i Norge efter markägaren gett sitt tillstånd till skattjakten.
Arkeologer och experter på Kulturhistorisk museum i Oslo arbetar nu febrilt med att registrera alla delar av den gigantiska samlingen, uppger Forskning.no. Arkeologen May-Tove Smiseth konstaterar att det totala antalet troligen landar kring 5200 exemplar, men hon utesluter inte att det kan bli fler än 6000 mynt innan det är klart.
Mynt från Tyskland och från slutet av 800-talet och fram till början av 900-talet har grävts fram, även fyra norska mynt från Harald Hardråd i slutet av vikingtiden omkring år 1046 till 1047, uppger NRK.
Forskare har till och med hittat fornsvenska och nordiska namn på de engelska mynten. Det antyder att skandinaviska vikinger kan ha varit direkt delaktiga i mynttillverkningen utomlands.
Kontraster mot den svenska verkligheten
Medan norrmännen firar sina sensationella upptäckter ser verkligheten helt annorlunda ut i Sverige. Skattjakt med metalldetektor är en populär dröm för många historieintresserade, men till skillnad från det norska systemet kräver Sverige strikta tillstånd från Länsstyrelsen för att ens få föra detektoren över marken. Läs mer om det här. Även markägaren måste ge sitt medgivande.
Reglerna är krångliga och det ställs höga krav på att allt som hittas ska anmälas omedelbart till myndigheterna enligt kulturminneslagen. Det gör att hobbyn upplevs som svårtillgänglig och omgärdad av onödiga hinder för den breda allmänheten.
De svenska restriktionerna motiveras med att skydda fasta fornlämningar och förhindra plundring av det gemensamma kulturarvet. Kritiker menar dock att den stela byråkratiska processen dödar det folkliga engagemanget som i stället kan bidra med ovärderliga fynd.
”Om du hittar ett fornfynd ska du anmäla det till närmaste länsstyrelse. Du kan ha rätt till ersättning för ditt upphittade föremål”, skriver Riksantikvarieämbetet.
På den norska sidan uppmuntras samarbetet mellan markägare detektorister och professionella arkeologer. Det skapar en öppen dialog där upptäckterna snabbt hamnar på museum i stället för att försvinna på svarta marknaden.
Framtiden för skattjägare i Skandinavien
Mørstadskatten i Rena har visat att det fortfarande ligger enorma skatter gömda strax under ploglagret. Experterna vet fortfarande inte varför de närmare 5200 mynten begravdes på åkern vid Rena. En sak är dock säker och det är att händelsen har satt fart på debatten kring hur historiska fynd tas om hand. Forskare pekar på att engagemanget från vanliga människor med metalldetektorer är helt avgörande för att skriva om historien.
Potatisodling där jorden måste plöjas tros ha bidragit till att fyndet med myntskatten gjordes i Mørstad.
”Det är helt otroligt. Tänk dig att han lade ner den i marken och släpade ut den. Och så hittar vi den efteråt”, säger arkeologen May-Tove Smiseth, enligt NRK.
