Så blev GM:s V12 en arbetshäst större än sitt rykte

I en tid när stora motorer inte längre är vardag på vägarna är det svårt att föreställa sig hur självklart det en gång var. Förr fanns en tro på att allt gick att lösa med mer metall, större cylindrar och en bensintank som aldrig fick vila.

Under tidigt 1960-tal tog General Motors den filosofin hela vägen och skapade en V12 som ännu i dag får tekniker att höja på ögonbrynen. Den kallades GMC Twin Six och byggdes inte för eleganta boulevarder, utan för arbetsfordon som sällan såg en helgdag, skriver bla Slash Gear och Jalopnik.

På den tiden var GMC ett märke som levde och andades tung trafik. Landsvägarna kryllade av företagets lastbilar, bussar och byggfordon. De flesta drevs av märkets egna V6-motorer som var konstruerade för hård tjänstgöring.

Men när diesel började ta över i branschen behövde GMC svara.

Resultatet blev något som nästan liknade en ingenjörsövning i att tänja på gränserna.

Två gånger V6 – men ändå sin egen

Twin Six utvecklades med målet att få bensinmotorernas karaktär att möta dieselns uthållighet. Konstruktionen baserades på borrning och slaglängd från GMC:s 351-kubiktums V6, men där slutar likheterna.

V12:an fick ett eget block, eget vevhus och en fyra fot lång vevaxel som vägde närmare 86 kilo.

Oljetråget sväljde drygt 15 liter och kylsystemet skickade runt över 440 liter vatten per minut. Det var ingen motor för någon som tyckte att underhåll borde gå snabbt och enkelt.

Slurpen i tanken var lika generös: ungefär tre miles per gallon, alltså omkring 0,8 liter per kilometer. Det var knappast något som skrämde de som köpte arbetsfordon då, eftersom motorn i gengäld erbjöd stabil dragkraft.

Effekten landade på 275 hästkrafter vid låga varv, och vridmomentet 630 pundfot redan vid 1600 varv. Det räckte gott för att dra tunga lass och hålla jämn fart på landsvägen.

Det mest oväntade är ändå vikten: knappt 680 kilo. Mer än en hel Mini Cooper av samma tidsperiod.