Isotta Fraschini: Sinnebilden av italiensk lyx

Spillror av lyx

I det lilla garaget visar det sig finnas en fantastisk bit svensk bilhistoria. De sista kända delarna efter tre av de italienska Isotta Fraschini-bilar som under 1920-talet landade på svensk mark. Och motorn kommer från den främsta av dessa – bokförläggare Erik Åkerlunds Tipo 8A från 1926.

Det är lite av en kontrast-krock. Att stå i ett oansenligt garage på den svenska landsbygden och titta på resterna av en av Sveriges absolut mest påkostade bilar.

Erik Åkerlund var en av Sveriges absolut största bil- och båt-konnässörer med ett garage som huserat i stort sett alla av världens mer påkostade bilmärken.

I mitten av 1920-talet hade han redan hunnit avverka storheter som Packard, Rolls Royce och Hispano-Suiza och ville nu pröva vad Italiens ingenjörskonst kunde erbjuda.

Det blev en Isotta Fraschini. Märket hade startats redan 1898 av Cesare Isotta och Vincenzo Fraschini och hade från år 1900 tillverkat en stor mängd bilar av eget fabrikat.

Endast en modell

För att kraftsamla mot marknaden, togs beslutet 1919 att endast fokusera på en bilmodell. Det blev ett påkostat chassie som försågs med en storvolymig rak åttacylindrig motor på 80 hästkrafter.

1924 släpptes Tipo 8A, en uppdaterad modell med en fortsatt utvecklad motor som nu gav 110 hästkrafter, och nu blev det fart på både bilen och marknaden.

Kändisbil

Framför allt fick Isotta Fraschini mycket bra rykte på den amerikanska marknaden och hittade kunder hos många av 1920-talets kändisar inom bland annat filmens värld.

Och det var just en Isotta Fraschini Tipo 8A som Erik Åkerlund beställde från den svenska agenten 1926 för leverans till Åkerlunds bostad i Stocksund strax norr om Stockholm.

Bilen som levererades från Italien var en magnifik tvåfärgad öppen cabriolet som tilldelades registreringsnummer B744 den 3/2 1926.

Under åren som kom, blev denna vagn under ständig förvandling. Åkerlund var en synnerligen impulsiv och ombytlig person som ständigt var på jakt efter det senaste. Bilens utseende kom därför att ständigt vara i förändring – så pass mycket att det är svårt att idag hänga med i svängarna.

I grunden hade den dock två karosser; En öppen sommarkaross och en halvstängd vinterkaross som byggts av Nordbergs karosserifabrik som också var de som gjorde de ständiga förändringarna på bilen.

Delad garageplats

Den 15 juli 1931 flyttade Åkerlund in till sin nybyggda magnifika villa vid Djurgårdsbrunnsviken. Bilen följde med och fick nu registreringsnummer A1047 och fick dela plats i det Åkerlundska garaget med bland annat dennes två Duesenbergs (läs här om dessa bilars historia).

I samma veva fick också den numera gamla Isottan den ena Duesenbergens amerikanska Judkins-kaross påmonterad.

En i grunden kanske kul tanke, men den svulstiga amerikanska karossen klädde det smäckra italienska chassiet mycket illa.

Bilen såldes så småningom vidare till Saxons förlag som representationsbil innan den slutligen hamnade som brandbil på Hölö söder om Stockholm.

Sparade rester

Tack vare idoga tidiga entusiaster kunde rester av denna bil spåras och nu ligger motorn tryggt förvarad till framtiden.

Tänk att få dra igång den igen i framtiden. Skulle bli en historisk händelse.

Läs mer:

om Isotta Fraschini här

Kris i lyxbranschen (Dagens PS)