När Ryssland 2015 beslutade att återuppta tillverkningen av bombplanet TU-160 talade flygvapnet om att på sikt köpa minst femtio. Nu kan vi konstatera att det inte har gått enligt plan.
Ryssland ville ha 50 stycken TU-160 bombplan – fick bara två
Kontraktet som följde var det första som inte gick enligt plan. Ordern låg på 10 plan istället för de initiala 50. Det första nybyggda exemplaret flög i januari 2022, och totalt två flygplan har uppgetts vara levererade enligt 19FortyFive.
Moskva har dock inte klargjort om de är nybyggda eller moderniserade sovjetiska skrov, enligt Business AM. Hela den aktiva flottan uppskattas till femton TU-160 och TU-160M, enligt Federation of American Scientists i maj 2026.
Pengarna är inte problemet
Tupolev tvingades digitalisera gamla pappersritningar, återupprätta vakuumsvetsningen för flygplanets titanstrukturer och bygga upp en leverantörskedja som försvann med Sovjetunionen, enligt 19FortyFive.
Sanktioner, arbetskraftsbrist och misskötsel förlängde processen. Efterträdaren PAK DA höll i mars 2026 fortfarande på att monteras i Kazan för statiska marktester, utan känt datum för flygande prototyp, enligt Federation of American Scientists.
Flaskhalsen går åt båda håll
Det är inte bara Ryssland som har problem med leveranserna, även Europa står inför utmaningar.
Nato-målet från Haag i juni 2025 anger minst 3,5 procent av BNP till försvarsutgifter och upp till 1,5 procent till försvarsrelaterade utgifter senast 2035.
Målet är alltså formulerat i pengar, inte i antal levererade system. Sverige redovisade 2,5 procent för 2025, och når cirka 2,8 procent med 2026 års budget, enligt regeringen.
Vad pengarna faktiskt förvandlas till avgörs längre ned i kedjan.
EU:s årliga produktionskapacitet för artillerigranater har ökat från omkring 300 000 till runt två miljoner mellan 2022 och slutet av 2025, enligt EU-kommissionen.
Samtidigt kvarstår hindren: upphandlingsförseningar, brist på arbetskraft, ansträngda leveranskedjor och ett splittrat europeiskt samarbete, enligt Realtids genomgång av om försvarsbolagen kan leverera. Krut är ett konkret exempel som tas upp, där nitrocellulosa länge har importerats från Kina.
PS analys
Ryssland hade budgeten, den politiska viljan och ett statligt ägt flygplansindustrikomplex, och fick ändå inte fram flygplanen. Det som saknades var ritningar, svetsare, underleverantörer och tid.
Europa har det motsatta utgångsläget med fungerande industri men en efterfrågan som växer snabbare än kapaciteten. Måttet som avgör om Nato-målet blir förmåga eller bara utgifter är därför inte budgetandelen av BNP, utan hur många leveranser som faktiskt sker per år.
Läs även: Koppar mot 14 000 dollar: Så tjänar du på prisuppgången
