Keir Starmer kliver ner som partiledare för Labour, och därmed som Storbritanniens premiärminister. I ett känslosamt tal utanför 10 Downing Street meddelade han på måndagen att han lyssnat på partiet, som inte längre har förtroende för honom.
Starmer avgår som Premiärminister – Burnham kan ta över utan strid
”När jag lämnar landets största jobb ska jag lägga mer tid på det viktigaste jobbet”, sade Starmer med darrande röst, med hänvisning till sin familj.
Beskedet kommer efter månader av sjunkande opinionssiffror och växande intern kritik. Som Dagens PS tidigare rapporterat har Andy Burnhams intåg i underhuset via fyllnadsvalet i Makerfield satt press på Starmer att agera. Att sitta i parlamentet är ett krav för att bli premiärminister.
Burnham redo att ta rodret
Bara timmar efter avgångsbeskedet bekräftade Burnham sin kandidatur. Wes Streeting, som tidigare signalerat en egen utmaning, ställde sig bakom honom. ”Vi kan tillbringa sommaren med att överdriva små skillnader, eller så rullar vi upp skjortärmarna”, skrev Streeting på X.
Det talar för en så kallad kröning, utan motkandidater. Men Starmer har tagit höjd för en eventuell strid. Kandidater ska ge sig till känna i juli och ett avgörande ska fattas under sommaruppehållet, i tid innan parlamentet öppnar igen i september.
Sjunde premiärministern på ett decennium
Storbritannien får med Starmers avgång sin sjunde premiärminister på tio år. Kaoset inom de etablerade partierna har gynnat Nigel Farages högerpopulistiska Reform UK, som nu kräver nyval.
En anonym minister varnar i The Guardian att Burnham saknar ett färdigt lag: ”Andy har inget manskap redo att flytta in på Downing Street, han behöver tid.”
Ekonomin avgör
Utmaningarna för en ny Labourledare är betydande. Brittiska pundet har pressats under Starmers tid, och JPMorgan har antytt att banken kan ompröva sin miljardsatsning i London om den politiska instabiliteten fortsätter. Samtidigt pågår komplicerade förhandlingar om ett nytt avtal med EU. Storbritanniens ambition att närma sig EU igen blir nu en fråga för Starmers efterträdare.
Ledarstriden öppnar också nya möjligheter för ett fördjupat EU-samarbete. Burnham har signalerat en mer pragmatisk hållning, vilket kan ge ny fart åt ”Brejoin”-debatten.
