KRÖNIKA. Talmannen behöver inte leta bland partiledarna när en statsminister ska utses. Grundlagen ställer få formella krav, vilket i teorin öppnar dörren för outsiders.
Herr talman, du måste inte föreslå en bråkig politiker – här är tre jokrar
“All offentlig makt i Sverige utgår från folket”, inleds den svenska regeringsformen. Riksdagen är folkets främsta företrädare. Talmannen är riksdagens främsta representant.
Det gör att det konstitutionella läget i landet just nu är väldigt enkelt, trots krånglet i politiken.
När landet saknar regering är talmannen Andreas Norléns makt över Sverige enorm. Det är han som bestämmer.
Behöver inte välja partiledare
När en ny statsminister ska utses är det talmannen som lägger fram förslaget till riksdagen. Men det finns betydligt färre formella begränsningar för vem som kan föreslås än vad man kanske tror.
Talmannen behöver inte välja en partiledare. Personen behöver inte vara riksdagsledamot och behöver inte ens ha en politisk bakgrund.
Det enda som krävs är att personen är svensk medborgare, och avsäger sig anställningar, uppdrag eller verksamheter som kan rubba förtroendet för denne som statsråd. Det är visserligen praxis att föreslå politiker från riksdagen, men praxis i svensk politik verkar 2026 vara att det inte finns någon praxis.
Måste tolereras av riksdagen
Regeln är att talmannens förslag måste tolereras av riksdagen för att personen ska bli statsminister och få bilda regering. Det är det hela. Tolerera betyder här att en majoritet inte får rösta emot förslaget.
Andreas Norlén skulle hypotetiskt kunna föreslå Robinson-Robban som den första statsministerkandidaten som Sveriges riksdag får rösta om, bara för att göra en markering hos partierna om att han minsann också kan tramsa.
Det förslaget skulle antagligen röstas ned med acklamation, och äntligen är riksdagen överens om något. Men talmannen har ju fyra försök på sig, så här är tre till jokrar med bättre chanser att överleva talmansrundor och omröstningar.
1. Zlatan Ibrahimovic
“Först gick jag åt vänster; det gjorde han också. Sedan gick jag åt höger, och det gjorde han också. Sedan gick jag åt vänster igen, och han gick för att köpa en korv”.
Citatet handlar visserligen om fotboll, men skulle också kunna representera hur man dribblar bort bråkiga politiker som själva suktar efter makten. Z står uppenbarligen över partipolitiken, för lejon jämför sig inte med människor.
2. Anders Tegnell
55 procent svarade i SOM-undersökningen 2023 att ”experter, som inte behöver ta hänsyn till folkvalda politikers beslut, är bättre på att lösa dagens samhällsproblem”. Allt fler vurmar också för en stark ledare. Forskarna varnade visserligen för utvecklingen, men ändå.
På det temat har vi en kandidat som dessutom har erfarenhet av att få folket att lyda, nämligen Anders Tegnell, tidigare statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten. Tvätta händerna! Håll avstånd! Ni minns.
”Hello Sverige, lyssna på Tegnell. Han är stabil, rak och rationell”, som Dr. Alban sjöng. Stabilt förslag.
3. Victoria Bernadotte
Huset Bernadotte avstår i praktiken från att lägga sig i politiken, enligt gammal praxis. Men praxis har vi ju som sagt slutat med, och det finns inget i grundlagen som hindrar kronprinsessan Victoria från att bli statsminister.
Regeringsformen förbjuder uttryckligen den som är statschef från att samtidigt vara statsråd, men det är än så länge hennes far. Hon är dessutom ansedd som allmänt kompetent, omtyckt av folket och riksdagen skulle svårligen kunna rösta nej till henne.
Det skulle bli konstitutionellt problematiskt att föreslå Carl XVI Gustaf eller dig själv, men det finns säkert vägar runt det också. Det är upp till dig, herr talman.
Läs mer: V:s unika gåva till M gör Andreas Norlén till supervinnare
Läs mer: Ödesdatumet: Då får M göra budgeten på walk-over
Läs mer: Ulf Kristersson avgår som statsminister
