Den 14 januari 2006 sänktes ett uttjänt Boeing 737-200 utanför Chemainus på Vancouver Island. Syftet var att skrovet kunde återbrukas som rev, till en prislapp på cirka 650 000 kronor. Vi går igenom varför det inte är finansiellt gångbart att sänka flygplan i havet idag.
Ett Boeing 737 sänktes med flit i havet – i dag plockas plan isär
Planet kom från Canadian Airlines flotta och togs ur trafik på grund av ålder och strukturproblem. Planet var dock tömt på alla användbara komponenter innan delhandlaren Qwest Airparts skänkte skrovet vidare, enligt Artificial Reef Society of British Columbia.
Frivilliga skrapade bort isolering och fett innan det ställdes på aluminiumben på botten, och budgeten för operationen var 66 000 kanadensiska dollar, enligt Globe and Mail. Med år 2006 års kurs och tjugo års inflation motsvarar det cirka 650 000 kronor, enligt PS beräkning.
I dag skrotas sexåriga plan
Idag ser utvecklingen minst sagt annorlunda ut på grund av bland annat komponentbrister.
Två A321neo som flugit för IndiGo plockades isär i Spanien efter sex år, mot en förväntad livslängd på 20 till 25 år, eftersom delarna var värda mer än planet som helhet, enligt Aerospace Global News.
En gångbar V2500-A5 handlas för mellan 11 och 13 miljoner dollar, cirka 104-123 miljoner kronor. Restvärdet för ett utflugit A320neo överstiger nu 22 miljoner dollar, närmare 208 miljoner kronor, enligt värderingsfirman IBA.
Bristen syns i biljettpriset
Verkstadstiderna var minst 35 procent längre för äldre motorer och över 150 procent längre för nya jämfört med före pandemin, enligt Bain. Mot slutet av decenniet väntas efterfrågan överstiga kapaciteten med mer än 17 procent, enligt samma källa.
Dagens PS har beskrivit hur kapacitetsbristen håller uppe biljettpriserna, och Realtid har rapporterat om hur små flygbolag har gått omkull.
PS analys
Revet utanför Chemainus blev billigt för att ingen ville ha delarna år 2006. Att sänka ett smalkroppsplan idag vore att sänka ett dellager värt tiotals miljoner dollar.
Bolagen behåller dessutom sina äldre plan längre, vilket gör att färre plockas isär och att begagnade delar blir svårare att få tag på. Varje motor som blir kvar i verkstad är ett plan som inte flyger, och det är bristen på stolar som håller uppe biljettpriset även när bränslet blir billigare.
All dumpning till havs är dessutom förbjuden och undantag kräver dispens, enligt Havs- och vattenmyndigheten med hänvisning till Londonprotokollet. Detta sammantaget gör att vi kommer se betydligt färre nedsänkta plan i havet de kommande åren.
Läs även: Ryssland byggde åtta 1-50U plan – fyra kan inte flyga
Läs även: Elbilsägare går miste om 107 000 kronor var efter konkurs
