Venus kan ha haft en måne – men planetens långsamma rotation kan ha fått den att falla tillbaka och till slut slukas av sin egen planet.
Forskarnas teori: Venus åt upp sin egen måne
Planeten Venus brukar beskrivas som jordens tvilling. Planeterna är ungefär lika stora, har liknande massa och består båda huvudsakligen av sten. Men det finns en stor skillnad, att jorden har en måne medan Venus saknar en naturlig satellit.
Nu kan forskare ha hittat en förklaring.
En ny studie från University of California, Riverside, pekar på att Venus mycket väl kan ha haft en måne i ett tidigt skede av sin historia. Problemet var i så fall planetens långsamma rotation, enligt studien som publicerats i The Astrophysical Journal.
Ett dygn på Venus är 243 på jorden
¨Venus behöver hela 243 jorddygn för att rotera ett varv runt sin egen axel. Jorden klarar samma sak på ungefär ett dygn, därav att det är ett dygn. Den stora skillnaden påverkar hur gravitationskrafterna mellan en planet och dess måne fungerar.
På jorden rör sig månen långsamt bort från oss. Venus kan ha fått uppleva det motsatta.
Forskarna använde datorsimuleringar för att undersöka hur en hypotetisk måne skulle utvecklas runt Venus. De varierade bland annat månens massa och Venus rotationshastighet.
Resultatet pekade i samma riktning i de flesta scenarier. Månen skulle gradvis förlora sin stabila bana, röra sig in mot planeten och till slut kollidera med Venus.
”Min studie visar att Venus inte behövde någon katastrof för att hamna där vi ser planeten i dag. Det visar sig att planetens egen gravitation, tillsammans med dess rotationshastighet, naturligt fick månen att falla tillbaka mot planeten”, säger studiens huvudförfattare Stephen Kane, astrofysiker vid University of California, Riverside, enligt ett uttalande som återges av Futurism.
”När jag gjorde upptäckten blev jag chockad. Jag tänkte att den stora mängden scenarier jag undersökte säkert skulle ge olika resultat. Men nästan allt pekade åt samma håll”, säger han.
Inte säkert att måne fanns
Det betyder dock inte att forskarna har bevisat att Venus faktiskt hade en måne.
Tidigare teorier har bland annat gått ut på att Venus aldrig bildade någon måne alls, eller att en tidigare måne förstördes i en våldsam kollision med ett annat himlaobjekt. Den nya studien visar i stället att en måne skulle kunna ha försvunnit genom en långsam gravitationsprocess utan att någon ytterligare katastrof behövdes.
Att hitta bevis är dock svårt. Venus yta har genomgått omfattande geologisk omvandling, och omkring 80 procent av ytan uppskattas vara omkring en miljard år gammal.
Studien har bäring på framtida forskning om rymden.
Astronomer använder ofta förekomsten av månar som en del av diskussionen om hur planeter utvecklas och om de kan vara beboeliga. Om långsamt roterande planeter lättare förlorar sina månar kan det påverka hur forskare tolkar avlägsna så kallade jordtvillingar.
”När människor tänker på jordtvillingar runt andra stjärnor är en av frågorna de ställer: Har den en måne? Min studie visar ett oroande scenario för många av dessa fall. Om planeterna inte roterar tillräckligt snabbt kommer månen att krascha mot ytan, och det skulle förändra planeternas utveckling”, säger Kane.
Läs mer: Mystiska strukturer djupt i jorden väcker nya frågor om livets ursprung
Läs mer: ”Planet killers”-asteroider upptäckta nära jorden
Läs mer: Gigantiska rymdskepp kan bli nyckeln för att kolonisera rymden
