Idag stöts och blöts svensk kärnkraft som energiproducent. Men programmet för kärnkraft i Sverige hade från början ett ytterst tudelat syfte.
Enrico Fermi är namnet du ska lära dig. Född 1901 i Rom och död 1954 i Chicago. Officiellt lär han för evigt vara förknippad med att vara mannen bakom världens första kärnreaktor.
Och i förlängningen också en av de absolut mest centrala personerna kring atombombens förverkligande.
I grunden var han fysiker, som redan innan andra världskriget belönades med Nobelpriset i fysik 1938 för hans upptäckt att ”bevisande att nya grundämnen som är radioaktiva åstadkoms genom bestrålning med neutroner”.
Emigrerade till USA
Efter att Italien 1938 fastställt speciella judelagar, emigrerade Fermi med sin judiska hustru Laura Capon, till USA där hans forskning fortsatte vid Columbia University.
Han blev snart också involverad i Manhattan-projektet med målet att utveckla den första atombomben.
Parallellt med Manhattan-projektet, skapade han samtidigt reaktorn Chicago Pile-1 1942. Den första civila kärnkraft-reaktorn där andra syften med energiutvinning än de militära, kunde forskas på.
Atombombshysteri
Efter att USA släppt de två atombomberna över Nagasaki och Hiroshima och på sätt tvingat Japanerna till kapitulation, startades en ”atombombshysteri” i världen.
Det nya vapnet blev symbolen för både skräck och möjligheter och många länder satte igång egna projekt för att tämja den nya kraften, samt även ta reda på till vilka andra syften den kunde användas till.
Så även i Sverige. Efter andra världskrigets slut bildades Atomkommittén med uppdrag att klarlägga ”hur atomkärnforskningen lämpligen bör organiseras” och att ”finna lämpliga metoder till tillgodogörande av atomkraften för fredliga ändamål”.
Det svenska kärnkraft-programmet
Parallellt med detta pågick också arbetet med det svenska kärnvapenprogrammet – om vilka möjligheter det fanns att ta fram en svensk atombomb ur egenproducerad Uran.
Man förstod snart att ett fullskale-experiment skulle vara den snabbaste och bästa vägen framåt. Därför bildades AB Atomenergi 1947, med uppdrag att konstruera experimentreaktorer samt utveckla metoder att utvinna uran från inhemska svenska fyndigheter.
25 meter under marken
Den första reaktorn beslutades att byggas i ett eget bergrum, 25 meter ned under den så kallade Vetenskapstaden på Drottning Kristinas väg i Stockholm och inom Kungliga Tekniska högskolans område.
Här påbörjades bygget av Reaktor 1, R1 kallad, och klockan 18.59 den 13 juli 1954, gick reaktorn kritisk, vilket innebär att kärnklyvningen blev självgående.
Levande forskningsprojekt
R1 kom mest att användas som ett levande forskningsobjekt för att studera egenskaper hos neutroner och andra partiklar, samt hur radioaktiv strålning fungerade.
1970 beslutades att stänga ned R1 och 12 år senare, 1982, revs den. Idag används reaktorhallen för kulturevenemang samt konferenser. Ett mycket fredligare syfte än att förbereda det svenska kärnvapenprogrammet, som tack och lov aldrig blev verklighet.
Läs mer här:
Ny svensk kärnkraft [Dagens PS]
