Ekdals Perspektiv har på kort tid blivit ett av de mest sedda programmen hos oss. Över 700 000 personer har sett samtalen där Sveriges mest inflytelserika röster inom finans, politik och samhällsekonomi ger sin syn på läget.
Över 700 000 tittare. Här är det bästa från Ekdals perspektiv
Formatet är enkelt: inga snabba klipp, inga inövade svar. Bara raka frågor och gäster som faktiskt säger vad de tycker. Resultatet har blivit en serie ögonblick som fått samtalen att spridas långt utanför vår egen sajt.
Här är guldkornen och fått över 6 miljoner visningar i sociala medier.
Christer Gardell köper när alla andra flyr
Mitt under vårens börsstorm satte sig Christer Gardell framför kameran och gjorde det han alltid gör: gick mot strömmen. Medan vanliga sparare panikbröt sina depåer berättade aktivistinvesteraren att han aktivt ökade sina positioner.
”Vi köper aktier som får oförtjänt stryk och säljer sådant som inte drabbats lika hårt”, sa han med ett lugn som närmast provocerade.
Hans dom över den amerikanska politiken var ännu skarpare. ”Palatset har blivit en cirkus”, konstaterade han, och menade att bolag nu permanent diversifierar sina leveranskedjor som en direkt följd av geopolitiken.
Till svenska småsparare var budskapet oväntat varmt: sluta oroa er, fortsätt spara varje månad.
Northvolt. Drömmar, hybris och djupaste inkompetens
Gunnar Lindstedt har grävt djupare i Northvolt-kollapsen än de flesta. I samtalet med Ekdal tecknade han bilden av ett bolag där karismatiskt ledarskap och en oemotståndlig grön berättelse fick investerare att pumpa in miljarder utan att ställa grundläggande frågor.
Internt härskade kaos och bristfällig styrning, medan bilindustrin krävde leveranser som aldrig kunde hållas. Lindstedt kallade det hela ”drömmar, svek, hybris och djupaste inkompetens”, men avfärdade tanken på brottslighet.
Peter Carlsson och hans team var naiva entreprenörer, inte bedragare. Det verkligt obehagliga i Lindstedts analys var slutsatsen: hela Sveriges elektrifieringsvåg bar drag av en kollektiv hallucination där ingen vågade ifrågasätta grundpremissen.
Calmfors. Politikerna förstår, men struntar i det
När en av Sveriges mest respekterade ekonomer säger att politiker medvetet struntar i forskning blir det tyst i rummet. Lars Calmfors beskrev en politisk kultur där alla förstår argumenten men är ”så fångade i den politiska logiken och det kortsiktiga spelet” att de väljer populism före ekonomisk försvarbarhet.
Han drog parallellen till 1990-talets reformvilja, då ekonomisk expertis faktiskt vägde tungt. I dag, menade Calmfors, har pendeln svängt tillbaka. Passade även på att leverera en överraskning: efter 30 år har han bytt ståndpunkt om euron och förespråkar nu svenskt medlemskap för starkare europeisk enighet.
Tre konkreta risker med Trumps politik fick särskild uppmärksamhet: tullar, statsskuldkris och ett direkt hot mot Federal Reserves oberoende.
Bankbossen. Vi tjänar inte för mycket pengar
Hans Lindberg, vd för Svenska Bankföreningen, kom till studion med ett enda uppdrag: slå hål på myten om bankernas övervinster. ”Det finns faktiskt inga belägg”, sa han rakt ut, och hävdade att avkastning på eget kapital, inte nettomarginal, är det rätta måttet.
Men siffrorna i samtalet talade sitt eget språk: svenska storbanker redovisar 40-50 procent nettomarginal, jämfört med JP Morgans 31 och Deutsche Banks 22 procent.
Lindberg hävdade att ungefär hundra banker konkurrerar i Sverige, men de fyra stora kontrollerar fortfarande 56 procent av marknaden. Skillnaden i bolåneränta? Cirka 5 000 kronor om året på ett lån på två miljoner.
Det blev ett avsnitt där tittarna fick dra egna slutsatser.
Hagströmer. Skolan, inte skattesedeln, löser klyftorna
Sven Hagströmer är en av Sveriges rikaste personer, men vill inte kallas miljardär. ”Framgång handlar om kundvärde, inte om att ha lurat skjortan av folk”, sa han i ett av seriens mest personliga avsnitt.
Finansmannen avfärdade både direkta bidrag och skatteökningar som verktyg mot fattigdom. Istället pekade han på utbildning som den enda vägen att verkligen utjämna livschanser.
Men han var långt ifrån okritisk mot sin egen bransch. Hagströmer varnade för kapitalismens ”onda gen”: monopol som får växa ohämmat medan politiker ”leker affär” med medborgarnas pengar.
Hans attack mot Riksbankens tidigare nollräntepolitik var brutal. Han kallade den ”absurd” och menade att den låst fast en generation i föräldrahemmet.
Bo Rothstein. Vänstern kör med backspegeln som GPS
Statsvetaren Bo Rothstein levererade en av seriens mest provocerande teser. LO har förlorat 40 procent av sina medlemmar på fyra decennier, och vänsterns svar är att längta tillbaka.
”Man vill ha en politik ungefär som Sverige var 1980. Politik i backspegeln”, sa Rothstein. Hans eget alternativ var oväntat: löntagarägda företag, en modell han menar är ”klart mer produktiv” men som möts av total ointresse i Sverige.
Kritiken riktades inte bara åt vänster. Center- och Liberalerna fick en känga för att ha ”bestämt sig för att köpa ett hus först och sedan börja förhandla om priset”.
Rothsteins lösning på den politiska röran: en bredare samlingsregering.
Damberg. Kapitalet slinker undan medan löntagaren betalar
Mikael Damberg kom till studion med ett tydligt budskap: skattesystemet är skevt. Arbetsinkomster beskattas tungt medan de som lever på kapital kan ”betala väldigt lite skatt, särskilt de som lägger stora resurser på skatteplanering.”
Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson föreslog en bred skatteöversyn, den första på decennier, med sikte på högre kapitalskatter och lägre skatt på arbete.
Fastighetsskatten avfärdade han som politiskt omöjlig. Klyftorna, menade Damberg, har drivits av börs- och fastighetsvärdenas explosion under lågränteåren, inte av att löntagare blivit fattigare.
Sverige. Från landet lagom till miljardärsfabriken
I det här avsnittet zoomade Ekdal ut och ställde den stora frågan: hur blev det jämlika Sverige ett av världens mest ojämlika länder mätt i förmögenhet?
Oxfams Suzanne Standfast varnade för att en miljon svenskar snart lever i fattigdom medan nationalekonomen Daniel Waldenström hävdade raka motsatsen, att Sverige aldrig varit mer jämlikt.
Spänningen mellan perspektiven blev avsnittets motor. VD-löner på 200 000 kronor per dag ställdes mot förslag om progressiv förmögenhetsskatt på 5 procent. Risken för kapitalflykt mot behovet av välfärdsinvesteringar. Debatten som definierar Sverige just nu, samlad i ett enda samtal.
