Nio: kinesiska lögner, glädjekalkyler (och bilar)

5 568 kilometer i timmen

När Nio-förarna genomför sina depåstopp kommer det förstås inte att gå lika fort som när de tankar och byter däck i Formel 1, inte minst eftersom man måste lämna banområdet innan själva depåstoppet kan genomföras.

Att byta batteri ska emellertid gå fortare än en snabbladdning.

En suv kör ut från en av Nios norska Power Swap-stationer i samband med ett studiebesök. (Foto: Nio)

Stationen kan enligt Nio lagra tretton batterier och genomföra tolv byten i timmen. I exempelfallet Nio ET7 med det stora batteriet på 100 kilowattimmar betyder det att stationen kan leverera 5 568 kilometers räckvidd i timmen.

Antagandet bygger på att bilarna kommer in med i snitt 10 procent batteri kvar, och lämnar med batterier fyllda till 90 procent.

Nio: 7,5 HP glädjekalkylering

Om Nio själva skulle göra samma uträkning skulle de förstås komma fram till att batteribytesstationen kan leverera 9 600 kilometer i timmen, eftersom de på sin hemsida påstår att ET7 har 1 000 kilometers räckvidd.

Den siffran avser modellen med 50 procent större batterikapacitet – 150 kilowattimmar – som inte saluförs i Sverige. 

Man kan ifrågasätta huruvida man genom en femtioprocentig ökning i batterikapacitet verkligen kan åstadkomma en sjuttioprocentig ökning av räckvidden, men då glömmer man att Nio behandlar matematiska bevis mer som rekommendationer än fakta.

Tolv batteribyten i timmen får de exempelvis till 290 byten på ett dygn, när den verkliga siffran är aningen lägre – förutsatt att den angivna takten på timbasis inte är avrundad nedåt. 

När vi provkörde Nio ET7 sades det att ett batteribyte tar ungefär sju minuter. Nu har den siffran sjunkit med nästan 30 procent. (Foto: Nio)

Att så skulle vara fallet är likväl osannolikt, eftersom man tidigare har sagt att ett batteribyte tar ungefär sju minuter; tolv byten i timmen innebär att varje byte klaras av på fem minuter.

Batterierna måste fortfarande laddas

En annan fråga är huruvida stationen klarar av att ladda upp batterierna i samma takt som den byter ut dem. Tolv parallella snabbladdningar brukar ju sällan resultera i tankning på högsta effekt.

Därtill ska nämnas att Nio också erbjuder snabbladdning med CCS-kontakt i anslutning till stationen, i ett lokalområde som utöver batteribytesprylen redan huserar en Ionity-station och en snabbladdningsstation av det långsammare slaget.

Det är allt annat än självklart att elnätet kan leverera tillräckligt med energi för att alla dessa stationer ska kunna gå på full kapacitet samtidigt. 

Batteribyten i slaskigt land

Slutligen kan man fråga sig hur batteribyten verkligen kommer att fungera i slasklandet Sverige, särskilt på vinterhalvåret. 

På den punkten har Nio tidigare ifrågasatts, och därefter lovat att deras Power Swap-stationer i vår del av världen kommer att utrustas för att kunna genomföra spolning av underreden.

Mot bakgrund av allt detta är det nog lämpligt att man tar Nio och allt vad de säger med en rejäl nypa salt. De vore inte först med att försöka sig på batteribyten i elbilar och misslyckas.

Ska man verkligen förvånas över att de helst inte säljer bilarna, utan föredrar att man ska prenumerera på dem till priser som får tyska premiumvagnar att framstå som billiga?

Läs även: BMW i7 tar sig an Nio ET7 och Mercedes EQS

Läs även: Test: Mercedes EQS 450+ har bästa räckvidden