Test: Dacia Jogger
Dacia Jogger – billigaste bilen per säte?
Mest läst i kategorin
Vad får man om man korsar marknadens billigaste bil, Dacia Sandero, med kollektivtrafik? Minibussen Dacia Jogger! Låt oss lägga i Högsta Växeln för att ta reda på hur mångsidig den är, om man kan få mängdrabatt på sittplatser, och mycket, mycket annat!
Dacias intåg i Sverige var sällsynt vältajmat. Skulle man sälja en bil i september 2008 var det verkligen gynnsamt om prislappen låg under 80 papp – ett nybilspris som Bockstensmannen var den senaste att skåda.
I det ekonomiska klimat som rått under den första halvan av det här året sticker Dacia också ut genom att öka sin försäljning. Att man har skruvat upp priserna, till följd av kvalitetsförbättringar, hindrar inte Dacia från att vara svenskarnas favorit i hårda tider.
En bidragande orsak kan förstås vara att modellutbudet har breddats. Senast ut är minibuss-kombi-suv-mixen Jogger. Den har fått sin front från Dacia Sandero Stepway (plus dess smarta takrails som vi återkommer till längre ned), medan bakdelen ser ut som en korsning mellan en Renault Kangoo och en Volvo XC90.
Ingen mängdrabatt på säten
Den stora grejen med Dacia Jogger är att den går att köpa med sju sittplatser. Räknar man utifrån grundpris ut hur mycket man får betala per säte, visar det sig dock att Sandero fortfarande är billigare. Förut – när testet ägde rum – låg skillnaden på ringa sex kronor.
Sedan dess har Dacia emellertid sjösatt sitt försök att positionera om sig som ett livsstilsbilmärke. I samband med detta har priset på Jogger fått sig en rejäl skjuts. Nu är skillnaden per säte mer än tusen spänn!
- Sandero: från 149 900 à 29 980 kr/säte
- Jogger 7-sits: från 217 900 à 31 129 kr/säte
Att räkna jämförpris per säte är förstås ganska märkligt, eftersom man tenderar att antingen behöva eller inte behöva två ytterligare sittplatser i familjebilen, punkt.
Hör man till kundgruppen som behöver extraplatserna får man betala 9 000 spänn extra (för utrustningsnivån Expression, som är ensam om att finnas med antingen fem eller sju sittplatser) och leva med aningen försämrad accelerationsförmåga.
Senaste nytt
Modulär praktikalitet
Det kan man nog leva med om man behöver grejerna. Viktigare än den detaljen är allt den faktiska funktionaliteten. Här utmärker sig Dacia i vanlig ordning som en biltillverkare där man gör en sport av att tänka till.
Den bakersta sätesraden kan både fällas ihop och tas bort, beroende på hur mycket utrymme man vill frigöra. Med den helt bortplockad och den andra sätesraden hopfälld uppnås en lastkapacitet på smått absurda 1 800 liter – en siffra som får en Volvo V90 att framstå som en mopedbil.
Med alla säten uppfällda krävs en lite väl komplicerad manöver för att nå de två bakersta. Man kan inte bara fälla ryggstödet en bit på stolen framför och skjuta fram den, som man brukar göra för att nå dörrlösa baksäten. I stället får man fälla ihop sätet till en dubbelmacka och tippa hela paketet framåt.
Det kan bli en jobbig grej att muntligen förklara för eventuella klass- eller lagkamrater som ska klättra in där när samåkning står på menyn. Samtidigt är allt fällande vad som gör att man får de nästan två kubikmetrarna skåputrymme när det verkligen behövs.
Något imponerande är att baksätets kullerbytteliknande rörelse fungerar även om framsätet är draget så långt bak det går.
Den enda egentliga nackdel som följer av lösningen är att den andra sätesradens bälten måste stoppas in i ett myntinkastliknande hål av utomordentligt klen plast innan fällandet kan ta vid.
Såvida man inte personligen ser till att sköta varenda sätesfällning själv, kommer den lilla plastdetaljen att fördärvas på nolltid. Testbilens dito hade till exempel redan massakerats av branschkollegorna innan vårt test tog vid.
Dacia Jogger borde ha hetat Dacia Yogi
Flexibilitetstemat fortsätter även på utsidan, där Jogger som sagt har fått med sig takrailsen som lanserades med Sandero Stepway.
Anledningen till att de är smarta är att själva takräckena – det vill säga den biten som vanligtvis monteras vinkelrätt mot railsen – är inbyggda. Man skruvar helt enkelt loss mittsegmentet av vardera sidas takrail, och skruvar fast dem igen på tvären.
Det innebär inte bara att man slipper ha takräcken liggandes i garaget; det innebär också att en eventuell takbox inte bygger på med lika mycket höjd, vilket i sin tur betyder att den högst rimliga bränsleförbrukningen inte behöver fördärvas totalt bara för att man vill ha med sig lite skidor.
Givet all denna praktiskt användbara flexibilitet är det för mig obegripligt att bilen heter Jogger. Dacia Yogi hade varit ett bättre namn.
VTEC just kicked in, yo
Kanske har Dacia Jogger fått sitt namn av andra skäl, som att klädseln tycks vara gjord av billiga träningskläder (som förvisso kan tas av och tvättas), eller att den har helt okej köregenskaper och därför tål att köras längre sträckor.
Förvånande är det förstås inte, givet de nära släktbanden med Sandero, som chockade oss med sin höga kvalitet när den kom. Nämnvärt är ändå att Jogger inte har begåvats med sådan där gummisnoddsstyrning som man finner i många billigare bilar, och som får det att kännas som att man när som helst kommer att flyga av vägen i högre hastigheter.
Särskilt snabb är den ju inte, och eftersom den enbart erbjuds med manuell växellåda innebär det att man får jobba lite om kraften ska komma när man ber om det.
Givet att det är en trepip är motorns vridmoment mycket varvtalsberoende. Först vid ungefär 3 000 varv vaknar den till liv, på ett sätt som påminner om en turbomotor av mer gammeldags snitt. I mitt huvud ekade orden från en välkänd internetmeme på tema Honda, varje gång det skulle accelereras.
Ska man få bilen att röra på sig när den är fullastad är det nog nödvändigt att utnyttja hela varvtalsregistret. När inte det behövs, antingen för att man är själv eller för att man kör i konstant hastighet, är det imponerande hur pass tyst och vibrationsfri motorn är.
Med vissa trecylindriga motorer känns det som att motorn försöker skaka sig loss från sina fästen på marschvarvtal. Priset man betalar är en gasrespons som är bilvärldens svar på dial-up-internet.
Däckbullret lyser också med sin smått förvånansvärda frånvaro. Den franska provkörningen i början av året väckte en viss oro om att Dacia Jogger skulle vara överjävlig att köra på skrovlig, svensk asfalt. Förväntningen är trots allt att den ska kännas som en skåpbil, men icke!
Billigast vinner när det kommer till Dacia
När man ska beställa sin Dacia Jogger anser jag att man ska satsa på att få den så billig som möjligt. Några drivlinealternativ finns inte, så det är ingen risk att man tvingas köpa en massa extra lullull bara för att man till exempel inte orkar växla.
Media NAV-paketet för knappa 6 900 kronor är att betrakta som dekadens. Kör man infotainment via mobilspegling får man ju ändå känna sig som någon sorts betatestare, med alla krascher som är förenade med åtminstone Android Auto.
Bättre är att använda mobilhållaren som ingår, och gör att man kan använda telefonen för navigation och underhållning. Trots att den håller knackigare kvalitet än mobilhållarna som sitter på såna där hyrsparkcyklar, utgör den Media NAV-paketets främsta ingrediens.
Inte heller Technopaket Plus är värd att lägga till, eftersom den enda delen av det som var värd att betala för – parkeringsradar och backkamera – har blivit standard på de två högre utrustningsnivåerna sedan testet ägde rum.
Summan av kardemumman
Om man behöver en bil och ens enda kriterium därutöver är att den ska vara sjusitsig, är det svårt att slå Dacia Jogger. Måhända att man inte får någon mängdrabatt på sätena, men det må så vara när helhetspaketet ändå med råge är det billigaste av sitt slag.
Den är lika lyxig som en omålad parkbänk, men bjuder samtidigt på mängder av smarta och annorlunda lösningar. Drivlinan är på något sätt också underhållande i sin fullständigt elementära beskaffenhet.
Ska man ha en Dacia Jogger borde man noga överväga vad man verkligen behöver, och anpassa sin beställning så att man undviker att betala för så mycket krimskrams som möjligt. Då kan man få en bil som inte är så mycket att skryta om för att vara en bil, men som är väldigt mycket bil för det man betalar.
Dacia Jogger Extreme, 7-sitsig (2022)
Motor: 1,0-liters rak trea, bensin, 110 hästkrafter, 200 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 11,2 sekunder
Toppfart: 183 km/h
Vikt: 1 318 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4547/2007/1632 mm
Pris: från 217 900 SEK* (Testbil ca. 243 300 SEK)
*Avser billigaste 7-sitsiga Jogger, med utrustningsnivån Expression
Högsta Växelns helhetsintryck av Dacia Jogger
Slutbetyg: 4,5/5
Dacia Jogger är inte utan sina brister, men med undantag för den skräpiga bälteshållaren är de alla lätta att acceptera för det låga priset. I linje med märkets övriga utbud får man sanslöst mycket bil för pengarna.
Redaktör på Högsta Växeln.
Redaktör på Högsta Växeln.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra bilförsäkringar.