KRÖNIKA: Sverige är ett av världens mest innovativa länder. Men det räcker inte längre. Ekonomipristagaren Philippe Aghion menar att Sverige och Europa måste bli betydligt hungrigare på innovation annars riskerar både företag och talanger att flytta till USA eller Kina.
Ekonomiprisvinnare om Sverige: Tidigare framgångar är ert största hinder
Det är lätt att tro att ett land som Sverige har ett försprång som nästan är omöjligt att förlora.
Vi har byggt globala företag, utvecklat teknologier som förändrat världen och skapat en modell som kombinerar innovation med social trygghet.
Men enligt Philippe Aghion, en av de som 2025 fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, finns en fara i just den framgången.
Man kan bli för nöjd med det man redan har skapat.
När jag träffade Aghion i Stockholm inför hans föreläsning på Nobel Prize Museum var han tydlig: Sverige har mycket att vara stolt över men måste fortsätta att utmana sig självt.
Aghions forskning handlar om det han kallar kreativ förstörelse: nya innovationer skapar tillväxt genom att ersätta gamla teknologier, företag och affärsmodeller.
Det låter brutalt. Men det är enligt Aghion själva motorn bakom ekonomisk utveckling.
Problemet uppstår när de företag som en gång var innovativa börjar skydda sin position.
”Ibland kan man slå sig till ro med sina lagrar”, säger han i intervjun. Lösningen är enligt Aghion att ständigt utsätta de etablerade företagen för nya konkurrenter.
”Det är viktigt att ha nytt blod, nya hjärnor och nya idéer som utmanar dem.”
De etablerade företagen tvingas då antingen fortsätta att utvecklas eller lämna plats för nya företag. Det är här Aghion ser ett problem i Europa.
Sverige har innovation men saknar hunger
Aghion beskriver Sverige som ett land som lyckats ovanligt väl med att kombinera innovation, social rörlighet och ett starkt samhällssystem.
Men när jag frågar om Sverige verkligen är tillräckligt hungrigt efter innovation håller han med om att det finns anledning att vakna.
”Vi behöver bli mer hungriga på innovation.”
Han pekar framför allt på ett europeiskt problem: för lite riskkapital, för lite långsiktig forskningsfinansiering och för svaga möjligheter för nya företag att växa.
Det gäller även Sverige.
Talanger kan starta företag här men när företagen behöver större kapital för att växa riskerar de att hamna någon annanstans. ”De går dit där de kan utveckla sin innovation”, konstaterar Aghion.
Och då kan Sverige förlora det kanske viktigaste vi har: talangerna.
Europa behöver både konkurrens och industripolitik
Aghion är också kritisk till hur Europa har hanterat industripolitiken.
Han menar att Europa i sin strävan efter konkurrens på vissa sätt har gått för långt åt andra hållet och därmed hindrat aktiv industripolitik.
USA är ett exempel på motsatsen.
Aghion lyfter bland annat fram DARPA, den amerikanska myndigheten för avancerad försvarsforskning. Därifrån kom viktig utveckling som senare bidrog till internet och IT-revolutionen.
Hans slutsats är tydlig: Europa behöver både konkurrens och en industripolitik som faktiskt hjälper fram nya teknologier.
Det ena får inte ersätta det andra.
Misslyckandet måste bli mindre farligt
Men pengar och institutioner räcker inte. Aghion återkommer flera gånger till kulturen.
I USA finns enligt honom en starkare kultur av att prova, misslyckas och försöka igen.
Europa har svårare för det.
”Du måste försöka och misslyckas. Misslyckande är inget problem”, säger han.
Det börjar redan i skolan. Aghion vill se en kultur där barn lär sig att det är okej att prova saker som kanske inte fungerar.
Det är svårt att skapa radikal innovation om alla är rädda för att göra fel. Och här kommer en oväntad del av hans resonemang: Aghion menar att även en viss grad av okunnighet kan vara bra för innovation.
Vid forskningsfronten vet man nämligen inte svaret. ”Vi måste arbeta med saker vi inte känner till.”
Sverige behöver både tradition och revolution
När jag frågar om Sverige kan ha blivit för bekvämt är Aghion nyanserad.
Han tycker inte att tradition är något dåligt.
Tvärtom gillar han kombinationen han såg under Nobelveckan: unga människor som presenterar nya idéer samtidigt som Sverige håller fast vid ceremonier, historia och traditioner.
Problemet är när traditionen börjar hindra förändring.
Aghion menar att ett visst mått av konservatism kan vara sunt. Vi behöver förstå vad tidigare generationer har byggt upp. Men det får inte paralysera oss.
Det är kanske den viktigaste lärdomen för Sverige just nu.
Vi kan vara stolta över gårdagens innovationer men de ger oss ingen garanti för morgondagen.
Aghion beskriver sig själv som en ”fighting optimist”.
Inte en naiv optimist, utan en person som fortsätter att hoppas så länge det finns något kvar att försöka.
Och hans budskap till Sverige är egentligen ganska enkelt:
Behåll det som fungerar. Men våga förstöra det som inte längre räcker.
För kreativ förstörelse är inte ett hot mot framgång – det är priset för att få behålla den!
Mer insikter av Stefan Engeseth:
Så kramar företagen sista kronan ur kunderna. Dagens PS
