Krönika: Mario Draghi skrev receptet för nästan två år sedan. Europa har hunnit genomföra elva procent av det. Samtidigt har tre amerikanska bolag ungefär 70 procent av den europeiska molnmarknaden. Nu accelererar AI-racet beroendet med faktorn tio, och om exakt fem månader går Sverige till val. Om den här frågan inte blir en av valets stora teman har vi missförstått hela begreppet nationell säkerhet.
Dags att vakna upp – du påverkar Sveriges framtid varje dag
Varje gång en minister säger ”europeisk suveränitet” borde någon tända en lampa i Järfälla. Där sitter nämligen Silex Microsystems, en av få svenska världsledande halvledarfabriker, som en påminnelse om att vi faktiskt kan om vi vill.
Fabriken blev åter svenskägd sommaren 2025 efter tio år i kinesisk ägo tack vara bl.a. Bure och Creades.
Resten av tiden lever vi i den bekväma illusionen att kontroll över vår digitala ekonomi är något som sker av sig själv, någonstans bortom oss, kanske i ett konferensrum i Bryssel där någon annan än vi själva tar ansvar.
Siffrorna är brutala
Siffrorna är brutala och har varit brutala länge. Den europeiska molninfrastrukturmarknaden var värd cirka 61 miljarder euro 2024, och tre amerikanska bolag, AWS, Microsoft Azure och Google Cloud, tar ungefär 70 procent av den.
I en debattartikel nyligen kallades Sverige för en digital lydstat till USA, och det är svårt att argumentera emot när verkligheten är att svenska myndigheter, sjukhus och banker är direkt beroende av infrastruktur som lyder under amerikansk lag.
Den amerikanska CLOUD Act ger dessutom amerikanska myndigheter rätt att begära ut data från bolag under amerikansk jurisdiktion, även när informationen ligger fysiskt lagrad i Stockholm, Frankfurt eller Dublin.
Det är inte en teoretisk risk. Vi har tidigare skrivit om scenariot där USA faktiskt skulle kunna stänga vårt internet, och det är inte en dystopi längre utan ett faktiskt alternativ i fel administrations verktygslåda.
Amazon har insett problemet och lanserat ett separat europeiskt moln där både data och metadata ska stanna inom EU:s gränser. Det är ett intressant besked, inte för att det löser något, utan för att det visar att de största amerikanska bolagen själva ser beroendet som en affärsrisk.
När leverantören själv bygger nödutgångar borde kunden kanske fundera.
AI-racet gör beroendet ännu värre
Om molnet var det första slaget är AI det andra. Och det andra slaget är mycket större. Varje svensk bank, myndighet och industri som nu rullar ut AI-funktioner gör det ovanpå samma tre amerikanska plattformar som redan äger vår data.
OpenAI körs på Microsoft Azure. Anthropic körs på AWS och Google Cloud. Det är inte tre leverantörer. Det är tre dörrar in till samma beroende.
När en svensk kommun låter ChatGPT sammanfatta socialtjänstens ärenden, när en svensk bank låter Copilot läsa kundmejl, när en svensk entreprenör använder Gemini för research, då skickas informationen i praktiken genom en infrastruktur där amerikansk lag, amerikansk exportkontroll och amerikansk utrikespolitik har sista ordet.
Stor risk att vi överlåter allt till Silicon Valley
Vi digitaliserar inte bara beslut, vi överlåter omdömet om dem till en handfull bolag i Silicon Valley.
Skalan är svindlande. OpenAI omsatte 20 miljarder dollar under 2025 och körde i början av 2026 på en årstakt kring 24 miljarder dollar. Det är ungefär 2 miljarder dollar i månaden, från ett enda bolag.
En modern AI-optimerad hyperskala för 100 megawatt kostar över 2 miljarder dollar att bygga innan en enda GPU är installerad, och GPU:erna själva lägger på ytterligare 25 till 40 miljarder kronor.
Amazon har nyligen öppnat sitt elva miljarder dollar dyra AI-center Project Rainier i Indiana, helt dedikerat till att köra Anthropics modeller.
Europas enda seriösa utmanare, franska Mistral, har sedan start tagit in cirka 3 miljarder dollar. Det är ungefär vad OpenAI omsätter på sex veckor.
Gapet vidgas varje kvartal vi väntar. Och ändå står svensk politik och diskuterar om det är ”lämpligt” att staten ska ha åsikter om infrastruktur.
En lovande signal finns dock, och den är nordisk. I mars 2026 tog Mistral in 830 miljoner dollar för att bygga två nya datacenter: ett utanför Paris och ett i Sverige.
Det är första gången en europeisk AI-aktör lägger tung infrastruktur på svensk mark. Frågan är vad svenska beslutsfattare tänker göra med det strategiska läget.
Draghi gav oss listan. Vi struntade i den.
I september 2024 publicerade Mario Draghi sin 400-sidiga rapport om Europas konkurrenskraft. Budskapet var glasklart. Investera 750 till 800 miljarder euro om året eller gå under. Det motsvarar 4,5 procent av EU:s BNP. Varje år.
Nästan två år senare är statusen pinsam.
Tankesmedjan European Policy Innovation Council har börjat mäta genomförandet av rapportens 383 rekommendationer, och resultatet i början av 2026 var att bara 11,2 procent är helt implementerade. 22,7 procent är inte ens påbörjade. Inom ren teknik, digitalisering och energi, exakt de områden där Norden borde leda, är siffrorna nära noll.
Dagens PS konstaterade i sin egen analys att Europa inte har vaknat ens ett år efter väckarklockan. Det är en mild formulering.
Draghi själv sa det råare i ett tal vid KU Leuven den 2 februari i år. ”Vår tillväxtmodell bleknar. Sårbarheterna växer. Och det finns ingen tydlig väg att finansiera de investeringar vi behöver.”
Han har rätt. Och Sverige är en del av problemet, inte bara en åskådare.
Vad Norden faktiskt har
Det här är inte en krönika om europeisk hjälplöshet. Norden sitter på tillgångar som resten av kontinenten drömmer om, och som vi själva ibland verkar ha glömt bort.
- Vi har energi. Svensk och norsk vattenkraft, finsk kärnkraft, dansk vindkraft. Råvaran för både AI-datacenter och elektrifierad industri finns redan här.
Det är inte en slump att Mistral valde att lägga sin nya anläggning i Sverige.
Frågan är inte om vi har el. Frågan är om vi har viljan att bygga den infrastruktur som gör det lönsamt att köra europeiska hyperskalor från Luleå i stället för Virginia. - Vi har en försvarsindustri i världsklass. Omkring 500 företag är aktiva på den svenska försvarsmarknaden och sektorn sysselsätter cirka 28 500 personer.
Försvarsutgifterna når 2,8 procent av BNP 2025 och prognostiseras till 3,1 procent 2028 enligt Natos definition.
Saab är inte en nationell kuriositet. Det är en av världens ledande aktörer inom smygteknik, ubåtar, och företaget förbereder sig nu för att utveckla nästa generations stridsflyg.
Försvarsaktierna har dessutom varit bland de starkaste på Stockholmsbörsen. Vi kallade rallyt tidigare för 2026 års stora test. Pengarna finns.
Frågan är om upphandlingarna hamnar i Linköping eller Fort Worth. - Vi har kapital för att skala. Europa ser redan ett rekordinflöde av privat kapital till infrastruktur, och AP-fondsystemet förvaltar över 2 000 miljarder kronor.
En liten omallokering mot europeiska tillväxtbolag och strategisk infrastruktur skulle förändra hela den europeiska riskkapitalmarknaden över en natt. Då har vi inte ens berört den norska oljefonden med sin enorma kapital. - Vi har bolagen. Svenska underleverantörer finns redan inbyggda i de europeiska värdekedjorna, från ASML till Airbus till tyska bilindustrin. Atlas Copco, Sandvik, Hexagon, Mycronic och hundratals mindre bolag levererar precisionskomponenter som ingen annan klarar av.
Vi är redan en del av svaret. Vi har bara inte tillräckligt stark självkänsla.
Det är ingen slump att ASML, den nederländska halvledargiganten, själv blev största ägare i Mistral i september 2025 genom en investering på 1,3 miljarder euro.
De förstår värdekedjan. Gör vi?
Det kan vara den viktigaste valfrågan
Den 13 september 2026 går Sverige till val. Hittills har debatten handlat om skatter, brottslighet och elpriser. Viktigt, allt tillsammans.
Men ingen av dessa frågor har samma långsiktiga betydelse för svensk suveränitet som frågan om vem som äger den digitala och teknologiska infrastruktur vårt samhälle vilar på.
Jag vill höra varje partiledare svara på tre enkla frågor innan valdagen.
- Vilken europeisk AI-modell tänker ni beställa till svenska myndigheter?
- Hur stor andel av AP-fondernas kapital ska allokeras mot europeisk teknikinfrastruktur?
- Vågar ni ställa kravet att svenska myndigheter ska driva sin verksamhet på europeisk molninfrastruktur inom en bestämd tidsram?
Svaren kommer att avslöja vilka som har förstått att 2030-talets säkerhetspolitik utkämpas i serverhallar och halvledarfabriker, inte bara vid gränser och i luftrum.
Den som pratar om Nato utan att prata om moln och AI har inte läst den nya spelplanen.
Ett affärsbelut varje dag
Europeisk suveränitet är inte ett politiskt buzzword. Det är ett affärsbeslut. Och framför allt är det ett svenskt beslut, för vi sitter på råvarorna, ingenjörerna, kapitalet och industrin som krävs.
Det vi saknar är beställaren, en politiker som vågar säga: ”Vi köper det europeiska alternativet, även när det är åtta procent dyrare, för att vi förstår att priset på ett beroende är betydligt högre.”
Till dess är suveränitet ett politiskt buzzword. Och politiska buzzwords bygger varken datacenter, AI-modeller eller svensk framtid.
