Private equity har länge lockat investerare med löften om högre avkastning än börsen. Men efter år av dyra bolagsköp, hög skuldsättning och svagare resultat går branschen in i en ny fas. Nu väntar en mer mogen marknad där det blir svårare att slå index.
Från guldgruva till motvind – nu tvingas private equity ställa om
Private equity innebär att fonder köper bolag som inte är börsnoterade – eller köper ut börsbolag från börsen.
Målet är att utveckla verksamheten och sedan sälja innehaven med vinst. Affärerna finansieras inte sällan med en kombination av eget kapital och lån.
Men modellen har satts på prov. I en analys i Financial Times beskriver kolumnisten Robert Armstrong hur private equity har vuxit till en etablerad del av finansmarknaden – utan att längre kunna räkna med samma överavkastning som tidigare.
Dyra förvärv och längre väntan på exit
Under lågränteåren efter pandemin köpte fonder bolag till höga värderingar och med stora lån. När räntorna steg blev finansieringen dyrare.
Dessutom har många förvärv inte utvecklats som planerat.
Följden är att många private equity-bolag håller kvar sina innehav längre än planerat i väntan på bättre försäljningslägen.
Enligt Reuters har den genomsnittliga innehavstiden stigit till omkring sju år från de traditionella tre till fem åren. Det fördröjer utbetalningar till investerarna och gör det svårare för fonderna att locka nytt kapital.
Kapitalet söker nya vägar
Utmaningarna märks också i kapitalanskaffningen.
Enligt finansdataleverantören S&P Global Market Intelligence minskade de globala investeringarna i nya private equity-fonder med 11 procent under 2025 till cirka 491 miljarder dollar. Det var andra året i rad med nedgång.
Det betyder inte att investeringsformen har spelat ut sin roll. Private equity ger tillgång till bolag som inte finns på börsen och kan skapa värde genom aktivt ägande. Men konkurrensen om attraktiva förvärv har hårdnat och högre köpeskillingar gör det svårare att hitta verkliga fynd.
De stora förvaltarna breddar därför verksamheten mot bland annat krediter och fonder som riktar sig till privatsparare. Förändringen handlar om att hitta nya intäkter och nå fler investerare när den traditionella modellen pressas.
Inte bättre – bara annorlunda
Armstrongs huvudpoäng är att private equity inte längre bör betraktas som en överlägsen investeringsform. Det är en egen tillgångsklass med särskilda möjligheter och risker.
Branschen kan gå mot en utveckling som påminner om aktieförvaltningens historia: större konkurrens, pressade avgifter och tydligare skillnader mellan vinnare och förlorare.
Läs mer: Private Equity-döden: Starkast överlever, svagast försvinner tyst
