Viggos dagbok vecka 49 börjar med 173 artiklar på en månad och slutar med ett filosofiskt stormöte på Hotel Kung Carl. Däremellan: hångelosvänlig design på Clarion Sign, flygmingel i norsk överklassmiljö, backgammon-romantik, Mello-politik och en farlig dos ZTV-nostalgi.
Viggos dagbok: Livet, jobbet och nostalgin kolliderar


Mest läst i kategorin
Söndag
Publicerar Viggos dagbok vecka 48 på Dagens PS. Det blir min 173:e artikel denna månad. De har enligt Kilkaya genererat en total lästid på 568 dagar, 13 timmar, 47 minuter och 55 sekunder.
Skriver på min nästa roman, blir så uppslukad att jag glömmer bort att gå på mitt träningspass. Det är andra gången och det leder till böter på 80 kronor.

Senaste nytt
Måndag
Claes de Faire har releaseparty för sin femte bok på Wetterling Gallery. Det är tjockt med folk och väldigt många människor som jag känner och känner igen. Andreas T. Ohlsson läser högt ur boken om sig själv. Man skulle kunna tro att det är autofiktion, men Claes skulle aldrig göra något nedrigt. Hans text är fria fantasier även om man ibland kan tro något annat.
Jag hälsar på Johan Hakelius och berömmer hans medverkan i Agenda i går. Ämnet var public service och varför vi ska ha kvar denna relik från 50-talet som ett lod i samhället när världen i dag ser helt annorlunda ut. Då fanns det ett behov av en rikslikare eftersom folket ville ha detta.
Nu ser världen annorlunda ut.
Enligt Johan ska public service inte hålla på med tramsprogram som Spelet. Jag är övertygad om att de som tittar på Spelet inte vill att SVT ska hålla på med tråkiga program som Agenda. Och där har vi pudelns kärna.
Följ med Perfect Weekends redaktör till Köpenhamn bortom turistfällorna
Nu kan du som läser Dagens PS Perfect Weekend följa med vår redaktör Viggo Cavling på en specialgjord weekendresa till Kødbyen och Vesterbro – roliga
Tisdag
Är inbokad på SVT:s pressträff inför Mello, men jag struntar i att gå eftersom jag inte hittar en unik vinkel. Hör senare att en tv-kanal går runt och frågar artisterna hur de ser på att medverka i en musiktävling där de eventuellt måste dela scen med en artist från Israel. Våra svenska stjärnor har förstås inget vettigt att säga om detta minerade fält. Ett roligt svar hade varit att de helst vill slippa detta eftersom en stor del av Europas befolkning röstar på Israel i tävlingen.
Även här ser vi att nyhetsredaktionen på SVT har en agenda och folket en annan. Och ja, de som demonstrerar och viftar med palestinska flaggor utanför Mello-arenan har en tredje.
Äter i stället lunch med Didrik von Seth, reseindustrins egen superlobbyist. En på alla sätt förträfflig människa.

På kvällen äter jag och min älskade Anna middag på Shibumi. Jag återkommer snart med en längre recension.
Onsdag

Inleder morgonen med att titta på prins Carl Philip och Oscar Kylbergs tre nyrenoverade sviter på Clarion Sign vid Norra Bantorget. Designduon har ställt dit några stenhårda soffor och fåtöljer i blått och grönt läder och krom. De andas art deco, tycker jag, men Oscar Kylberg håller inte med.
Han vill inte hålla på med retrodesign.
Pengarna från Petter Stordalen räckte också till en spegelvägg i metall, men sen tog cashen till konsten slut. Då tog man några av de svartvita fotografierna som Sune Nordgren placerade ut vid hotellets födelse för 17 år sedan och hängde upp dem på spegelväggen. Älskar att återse Georg Oddners mästerverk Basisten. De svartvita bilderna är kompletterade med färgglada affischer från Moderna museet och Fotografiska.
Jag gissar att sviterna kommer att funka fint för affärsmöten. Men när det kommer till kärleksmöten vill jag ha en soffa som det går att hångla i.
Avslutar besöket med att fråga vad en Bernadotte Kylberg-soffa i serien Stratum kostar.
“Inte under 200”, svarar Kylberg.
Med detta i ryggsäcken cyklar jag från Norra Bantorget via Strandvägen till Gärdet för att bli intervjuad av Jens von Reis om min tid på ZTV. I mitten av nittiotalet gjorde jag och Emelie Persson kulturprogrammet Beckerell på den sedan länge nedlagda kanalen.
Vi intervjuas i källaren, omgivna av grammofonarkivet.

När detta är avklarat cyklar jag till Kungsgatan 44 för att testäta Max Nobelmeny. För 299 kronor får man 30 gram Kalix löjrom som förrätt och en Grand Chicken Parmesan som huvudrätt och en hallonbavaroise, skapad av konditorn Daniel Roos, till dessert. Betyg VG. Det är mycket mat för pengarna.
Hamnar bredvid bakinfluencern Emma Brink som visar sig vara en exceptionellt godhjärtad själ. Vi pratar även en stund med vänliga Ebba von Sydow som dansar förbi.
Undrar förstås vad Ebba Busch tycker om att hon är verktyg i Max marknadsföringskampanj. Får inget bra svar av marknadschefen Henrik Åström.
Cyklar ner till Riche och poddar med Claes de Faire. Vi analyserar hans releasefest. Jag försöker även prata om SVT:s dokumentär om Joakim Lundell, men förstås har Claes inte sett den och ja, han kommer aldrig att se den.
Arbetsdagen avslutas med flygmingel på norska ambassaden. Norwegian har tagit fram en rapport av Ramboll som säger att flyget är jättebra för att driva sysselsättning och tillväxt. Det är förstås ett försök att stävja flygskammen i vårt avlånga land och få igång inrikesflyg som är på väg att kollapsa fullständigt.
Detta är alltså en predikan för de redan mycket frälsta.
Pratar en stund med Per G. Braathen vars BRA flyg nu genomgår sin tredje rekonstruktion. Det är ett svenskt rekord, säger Per utan stolthet.
Intervjuar även Norwegians vd Geir Karlsen och infrastrukturminister Andreas Carlsons statssekreterare Johan Davidson. Det sista är lika journalistiskt givande som att pressa vatten ur en sten.
Norska ambassaden är en fantastisk byggnad med magisk utsikt över Djurgården och Djurgårdsbrunnsviken.
Cyklar hem till Sköndal där min älskade hustru har gjort en fantastisk korvmiddag med bakad potatis.
Hinner bara producera tre artiklar denna arbetsdag.
Missa inte detta: Unikt erbjudande: Häng med Viggo Cavling till det “riktiga” London
Torsdag

Äter lunch på Riche med Håkan Guldkula. En fenomenalt trevlig människa. Det märks att han bott utomlands stora delar av sitt liv, för perspektiven i hans resonemang svävar som en albatross över vida oceaner.
Spelar in tv i Twenty Studio för Dagens PS och Realtid. Pratar om julbord och de senaste hetaste krogarna i Stockholm. Emma Fällman är en pigg programledare som får mig på gott humör.
Cyklar till Café på Hornsgatan. Skriver första delen av denna dagbok i ett skyltfönster vars belysning hade gjort krögaren PG Nilsson avundsjuk. Strålkastare är bara förnamnet på det som flödar ner från taket.
Fredag
Spelar in podcasten AI+ med Katarina Gospic på Convendum. Det är så kul att träffas IRL, vi brukar spela in på Teams, det funkar också, men inget slår verkligheten. Både Katarina och jag har under vårt arbetsliv undvikit stora organisationer för att arbeta mer självständigt. Jag är ganska övertygad om att det gör oss lite mer modiga, men också betydligt mer risktagande. Stora organisationer präglas av att hålla igång stora flöden. Små måste uppfinna sitt flöde och då tar man gärna i från tårna för att nå ut. Går det åt helvete, vilket det gör då och då, är det bara att trampa gasen i botten och köra vidare utan att titta i backspegeln.
Gjorde detta – tittade i backspegeln – när jag var i SVT:s källare i tisdags och blev intervjuad om min tid på ZTV på nittiotalet. Har faktiskt mått lite dåligt sedan dess. Det kan förstås också vara det regniga vintermörkret, men jag tror verkligen att nostalgi är livsfarligt.
Spotify skickar ut sin summering av mitt musiklyssnande, det visar sig att jag är 21 år gammal. Det är exakt där jag vill vara i min nyfikenhet på världen.
Äter lunch med Sveriges bästa motorskribent Julia Brzezinska. Hon coachar mig lite så att jag ska få skriva lite mer om bilar. Mitt mål för 2026 är att få testköra fler premiumbilar på lyxiga pressresor. Julia lovar att hjälpa till. Hennes kille kommer förbi, en skön snubbe. De träffades när de möttes under en backgammonturnering. Jag förstår dragningen till spelare, de vet hur man gör nuet till det absolut viktigaste.
Prinsessan Madeleine med tjejgäng sitter några bord bort. Det är en sådan där fredag som bara kan uppstå på Riche under ledning av dirigenten, jag menar hovmästaren Leif Månsson.

Går tillbaka till Hotel Kung Carl. Producerar några artiklar, misslyckas med att skicka ut nyhetsbrevet. Planen är att jag ska ta en AW med Marcus Östlundh. Då dyker Katarina Gospic upp igen. Denna gång i sällskap med en kvinna, en italiensk filosof bosatt i Berlin. Ett försenat tåg har gjort att de har några timmar över.
Vi fyra slår oss ner vid ett bord med öl, vin och mocktails. Det blir ett vindlande samtal om AI, framtiden och filosofi. Overkligt intressant. Det slår mig att det bara är i en storstad som slumpvisa möten som detta kan uppstå.
På vägen ut gratulerar jag en kvinna som fått ett nytt jobb nyligen: Elisabeth Thand Ringqvist.
Cyklar hem i duggregnet. Ångrar att jag inte bokat in en resa till sol och värme under helgerna.
Läs även: Skön julklapp: Bo Kaspers, middag och en natt på boutiquehotell
Lördag
Klipper ihop Katarina och min podcast och publicerar den i WordPress på Dagens PS Perfect Weekend. Det blir min 925:e artikel sedan jag började på Relevance Communication Nordic AB den 2 maj i år.
När självgodheten slår till – och får rätt
Detta är den absolut värsta formen av krönika, men ibland måste även Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling få njuta av att ha haft rätt och sin

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan det tidiga 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan det tidiga 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.












