För 23 år sedan gick jag upp extra tidigt en morgon för att vara med om när solen kröp över bergstopparna kring Lake Tahoe.
Nä, jag skulle inte morgonbad utan träffa något alldeles, alldeles extra. Teaser hette hon och här är hennes historia.
1831 klipptes bandet och järnvägen mellan Albany och New York invigdes efter år av slit och tårar. Helt plötsligt öppnades en ny snabb transportled till USA’s hjärta – miljonstaden New York.
Nu kunde affärsmännen glömma de långa och tålamodsprövande båtresorna på Hudsonfloden och istället ta människans senaste landvinning i bruk.
Aktieinnehavarna i järnvägsbolaget hade förvaltat sina pengar väl. Järnvägen blev en blomstrande affär och lovsjöngs som säker och trygg.
Bolagsledningen blev alltmer stursk och inför det stora sekelskiftet döptes tåget på sträckan till “Twentieth Century Limited”. Ett namn som andades framåtanda och som visade att det var på räls som framtidens kommunikationer skulle gå.
Bröderna Wrights biplan “The Flyer I” får äntligen luft under vingarna. (Foto: Wright Brothers)
Men tåget fick bara några decennier som ohotat färdmedel. 1903 lyckades flygplansentusiasterna Bröderna Wright att få sitt enmotoriga flygplan “The Flyer I” att lyfta för första gången ordentligt. Premiärturen varade bara 15 sekunder, men bröderna hade lyckats få upp människan i luften och visat att flyget skulle bli att räkna med.
För att vidareutveckla sina idéer och samtidigt kunna tjäna sig en hacka bildade bröderna företaget Wright Aeronautical och började bygga och utveckla framtidens flygplan.
Och nu börjar vi så smått närma oss pudelns kärna.
1924 hade flygning blivit en så rumsren sport att Richard Hoyt, en rik New York-bo och tillika styrelsemedlem av Wrightfabrikerna, ville öppna sjöflygplansförbindelser mellan Wall Street och de rikas bosättningar runt New York.
Och vad skulle vara en bättre värdemätare än att slå “Twentieth Century Limited” – det snabba tåget som i nästan 100 år varit den ohotade livlinan uppåt Hudsonfloden. Men för att få den bästa showen skulle man inte tävla med flygplan. Utan med båt.
I Wrights reklam 1925 var självklart Teaser inritad i annonsen. (Foto: arkiv)
ANNONS
32 liters slagvolym
Motorn skulle Wright-fabrikerna stå för. Självklart. Hoyt valde fabrikens största maskin, Typhoon, en jätte-V12:a på 625 hk och 32 liters slagvolym.
Men vem skulle på bästa sätt kunna konstruera en båt som fick ned kraften i vattnet? Svaret hittade Hoyt i George Crouch.
Professorn själv – George Crouch – på däcket på Thyphoon, som han själv designat. (Foto: ur Sjöexpress arkiv)
Professor George Crouch
Crouch var matematikprofessorn som hade sadlat om och blivit välrenommerad racerbåtdesigner. Hans stora genombrott kom 1923 då hans konstruktioner (bland annat den välkända Baby Bootlegger) vann ett flertal priser i tävlingar på den amerikanska ostkusten.
Men det var inte bara resultaten som fascinerade. Crouch linjespel var samtidigt något alldeles enastående och nytt. Man kan utan att ljuga säga att Crouch förde in industridesignen i båtvärlden.
Och denne man fick nu uppdraget att rita båten som skulle slå tåget “Twentieth Century Limited”.
ANNONS
Det mycket välrenommerade Henry B Nevins varv byggde både Teaser och legendaren Baby Bootlegger. (Foto: Henry Nevins yard)
Byggd på bara några månader
Första pennstrecken till Hoyts nya båt drogs i februari 1924 och några månader senare stod en veritabel mahognybest redo för sjösättning på Crouch’s samarbetspartner, det välrenommerade Nevins boatyard på City Island i New York.
Av ädlaste hondurasmahogny
“Besten” var en 40-fots cigarrliknande V-bottnad racer byggd i ädlaste hondurasmahogny. Den svaga V-botten avslutades en halvmeter från aktern med ett steg, av Crouch benämnt som the Torpedo Stern. Allt för att minimera den våta ytan och vinna värdefulla knop.
Hoyts syfte var emellertid inte bara att slå Twentieth Century Limited. Han ville också få en bekväm racer för turer mellan sin bostad i Port Washington och New York Yacht Clubs pirer vid East 24th Street på Manhattan.
Framför de enorma motorluckorna fanns därför fem synnerligen bekväma sittplatser i två brunnar. Plats för ytterligare två åkande fanns bakom motorn i en liten utsatt svärmorslucka.
Inga vindrutor. Riktiga yachtmän ska tåla lite vind i ansiktet.
ANNONS
Teaser just sjösatt vid varvet och ute på sin första provtur. (Foto: Arkiv)
Världens finaste
I september 1924 sjösattes hon så. Och rubrikerna i dåtidens fackpress var stora. “Utan tvekan den snabbaste och finaste högfartsbåten i världen” skrev Motor Boat och berömde båten och konstruktören i alla tonarter.
Under vintern och våren avlöste sedan provkörningarna varandra. I början på december var det dags för den första riktiga testen. “Teaser” skulle för första gången få bekänna färg. Resan gick från Columbia Yacht Club i New York upp mot Albany i dimma. Halva resan gick bra, sedan mötte de is och blev tvingade att vända.
En resultatet var fullgott. Nu var “Teaser” mogen för den stora utmaningen.
Annonseringen för tåget som Teaser skulle slå, var allt annat än ödmjuk. (Foto: Arkiv)
Ingenting fick klicka
Under våren tillbringade Wrights chefsmekaniker Jackson Mead timme efter timme under motorluckorna för att få motorn i full trim.
ANNONS
Ingenting fick klicka. Detta var ju Wrights tillfälle att bevisa kvalitén på sina motorer inför allmänheten. Det var vinna eller försvinna.
Dags för race
På morgonen den 20 maj 1925 var det så dags. Strax innan dimman lättade från Hudsonfloden tyckte Mead på startknappen och ljudet av de 625 hästkrafterna spräckte morgonstiltjen.
Några minuter senare kastades förtöjningarna och “Teaser” gled ut från Columbia Yacht Clubs pir. Vid ratten satt Motor Boatings chefredaktör Charles Capman och bredvid honom Mead med öronen på helspänn.
Hur skulle det gå?
Och där var de iväg.
Två timmar och 40 minuter senare var bedriften ett faktum. Under överinseende av 1000-talet åskådare, tutande fabrikssirener och honkande bilar gjorde “Teaser” triumfartad entré i full fart längs Hudsonfloden in i hjärtat av Albany.
Man hade inte bara slagit tåget – Wright hade fått reklam som var värt långt mer än det.
ANNONS
Det var inte bara Wright själva som passade på att göra reklam för Teasers bedrift utan även företagets underleverantörer såg sig delaktiga. (Foto: Arkiv)
Slets hårt
Sedan gick turerna. “Teaser” blev allt mer sliten efter alla hårda körningar. Så småningom byttes Wright Typhoon motorn mot något annat och båten förföll sakta.
“Teasers” saga hade förmodligen varit all om inte båtrenoveraren och entusiasten Hal Orchard hade kommit i dess väg.
Han köpte henne utan motor och tog hem skrovet till Lake Tahoe. Skrovet gjordes åkdugligt och jakten inleddes på en originalmotor.
Jakten på en originalmotor
Men var fanns det en Wright Typhoon i vettigt skick? Endast ett exemplar var känt och det satt redan i en annan runabout.
Lösningen kom från helt oväntat håll. En av Orchards vänner var aktiv i hästkraftsporten Tractor pulling. Och i Australien satt det en annan tractor pulling-entusiast och tryckte på en – hör och häpna – ny Typhoon.
ANNONS
Kontakt upprättades och i utbyte mot en betydligt vanligare Allison V12:a från andra världskriget, hamnade Typhoonen snart under “Teasers” luckor.
Ett mekaniskt underverk klätt i en vacker mahognykostym. Teasers Wright Typhoon är ett mästerverk. (Foto: Jalopyjournal)
Svårskött båt
Men “Teaser” var ingen lättskött båt och Orchard fick aldrig riktig ordning på varken motor eller båt. Och när han en morgon tittade ut genom fönstret och saknade både båt och boj – ja då var måttet rågat.
“Teaser” bärgades och såldes till samlaren och svenskättlingen David Olson. Och efter en ordenlig genomgång av båt och motor vintern -99/00 sjösattes “Teaser” i ny skrud den 5 augusti.
Och dagen därpå var det dags för den första provturen i skick på över 40 år.
Solen har ännu inte klättrat över bergskammarna runt Lake Tahoe. Och där ligger hon, Teaser, och ruvar i gryningen. (Foto: Anders Værnéus)
Och jag var alltså där!
ANNONS
Efter tre varv med startmotorn tände en cylinder. Och sedan kom resten på en gång, samtidigt som kylvattnet stod som kaskader ur de två femtumspiporna i skrovsidan.
Ljudet var öronbedövande underbart. Loss för. Loss akter. Sakta men säkert lotsade David Olson henne ut ur hamnen.
Jag själv och båtrenoveraren själv, numera tyvärr bortgångne Tony Brown, tog plats i fotobåten för dagen, den nybyggda strykjärnsracern “Wild Horses” med en Rolls Royce Meteor V12 under fördäck.
Och sedan satte jakten på “Teaser” igång.
Ljuset, ljudet och vattnet. Och så mitt i alltihopa ett mästerverk i ädlaste mahogny. (Foto: Anders Værnéus)
Yster dans i 48 knop
Och vilken jakt. I full fart, 48 knop, och med varvtalsnålen stadigt pekande på 2000 vpm jagade båtarna fram över Tahoes stilla vattenspegel.
Och “Teaser” gick för fullt. För första gången på 40 år piskade Wrightmotorn upp henne över 50 knop. Som en kniv skar hon våra svall.
ANNONS
Precis på samma sätt som lillasyster “Baby Bootlegger” är så känd för att göra.
Hon går högt. Hon går vackert. En ren njutning att få vara en del av. (Foto: Anders Værnéus)
På väg tillbaka
Efter 20 minuters gasande var alla nöjda och “Teaser” togs upp för en lång transport till det stundande racerbåtmötet i Clayton på östkusten.
Sedan dess har har Teaser hunnit stå på det numera nedlagda Tahoe Maritime Museum och därefter sålts till en av USAs främsta båtsamlare.
Och om rykten talar sanning så är hon nu på väg tillbaka. Det vore mer än fantastiskt.
40 fot är långt. Väldigt långt. Speciellt när det dessutom är så smalt. (Foto: Anders Værnéus)
ANNONS
Fakta om Teaser:
Konstruktör: George Crouch
Byggd: 1925
Varv: Henry B Nevins Boatyard, NY
Längd: 12,2 m
Bredd: 2,30 m
Material: Hondurasmahogny
Motor: Wright Typhoon 650 hk, V12, 32l slagvolym
Fart: Drygt 48 knop
Beställare: Richard F Hoyt, New York
