Nostalgi: Jakten på den försvunna Essbåten

Dags att leta träbåt

Uppdraget att hitta passande båt går till familjens marina allt-i-allo, Nisse Nilsson. En man som redan i början på 1930-talet var aktiv i marinbranschen, och som sedan Philipson fick agenturen för amerikanska Chrysler, har skött bolagets marina åtaganden.

Det dröjer inte länge förrän Nisse Nilsson återkommer med ett förslag. Klubbkompisen från Kungliga Motorbåt Klubben, John Alderin, har en tre år gammal Forslund Essbåt till salu i mycket gott skick.

Det tycker Nisse kan passa Ajes behov alldeles utmärkt.

Och så blev det.

Båten köptes av Gunnar och levererades snart till sommarstället på Ingarö. Namnet Dimple, som Alderin döpt båten till efter den whisky som han och hans svärfar importerade, togs bort och båten blev bara Essbåten i familjen.

En klassisk mahognyracer

Det var ingen plastbåt med tuffa fenor som nu Aje fick att leka med.

Men det var en nog så tuff mahognyracer. Panoramarutan fanns på plats även på denna och under akterdäcket tronade istället för en ettrig snurra, en mäktig rak Chris Craft-sexa.

Självklart skulle nu båten pimpas i bästa tonårsanda. Originalratten fick stryka på foten för en ny ratt från Mercedes, en radioantenn sattes på fördäck och en Playboy-flagga fick nu pryda gös-staken istället för den tråkiga KMK-gösen.

För att ytterligare förgylla det hela monterades ett stort kompressorhorn under fördäck och var det riktigt festligt hängdes en behå i radioantennen. Som lite extra signalvärde liksom.

Trevlig sommarkamrat

Båten blev en mycket uppskattad bad- och vattenskidbåt. Men åren gick och Ajes krav på båt höjdes, så att Essbåten började kännas både gammal och tråkig.

Nisse Nilsson fick nu åter uppdrag att hitta en värdig efterträdare till Essbåten. Och även denna gång tog det inte lång tid förrän han fått napp.

Uppe i Österskär hade Chris Crafts återförsäljare Owe Forslund just fått hem en ny Chris Craft 20′ Holiday, som samarbetspartnern Bosse Hellberg gjort leveransklar på varvet.

Det blev kärlek direkt mellan Aje och Chrissen, så det blev affär och en ny båt vid bryggan på Ingarö.

Essbåten skulle nu avyttras, vilket Nisse Nilsson som vanligt skötte med brio. Men vem som köpte och var den nya hemmahamn blev – det försvann ut i det kollektiva bortglömda.

Gripen av nostalgi

När nostalgin får grepp om dig, fångas du av minnen och känslor från gångna tider. Detta gällde även Aje Philipson, som en dag ringde och undrade om jag visste var hans gamla Essbåt tagit vägen.

Det blev starten på ett mångårigt sökande.

Gamla annonser rannsakades. Noteringar från förr blåstes till liv. Båtar som jag inte alls visste om, återfanns.

En Essbåt hittades i Danmark. Men den var fel.

En båt med alla rätta måtten och korrekt ålder hittades i en lada i skärgården, men visade sig vara en öppen variant. En tredje lät lovande i telefon, men visade sig sedan vara för stor.

Det fanns en till

Det var dock en båt som skavde i bakhuvudet.

En båt i mycket gott skick, som var helt fel när det gällde däck och sittbrunn. Den var med i den klassiska båtvärlden och hade ställts ut på mässor och utställningar.

En dag gick snacket om att den kunde vara till salu. Det blev kontakt med ägaren och snart låg några mejl med bilder i inkorgen.

Noggrann analys

De bilder Aje hade plockat fram från åren i början av 1960-talet, skärskådades tillsammans med bilderna på den andra båten.

Och banne mig – ådringen på skrovsidorna stämde och snart stod det klart att den Philipsonska Essbåten hade återfunnits.

Självklart blev det affär och snart stod Essbåten i verkstaden hos skicklige Mathias Strömberg med uppgiften att återställa båten till ett original-liknande utseende.

Åter till original

Båten var redan i ett mycket fint skick, så det blev ett återskapande till originalutseende med lite kulissbygge i tankarna. Att återbygga båten till sitt helt korrekta originalutseende bedömdes vara ett för stort jobb.

I dag finns Ajes gamla Essbåt åter i hans ägo.

På håll ser den exakt ut som den gjorde då den låg vid familjens brygga 1960. Panoramarutan är åter på plats. Antennen sitter där den ska. Mercedes-ratten är tillbaka och allt annat som var Ajes signum.

Bara behån saknas

Nej föresten, nu ljuger jag. Behån har lämnats därhän. Den har fått falla offer för tidens tand.

Eller kanske ett drag av mognad. Det vore en trist orsak.

PS. Självklart har nu Aje Philipson också fått sin så efterlängtade Sea Fury. Jag hittade ett exemplar av båtmodellen i ett synnerligen risigt skick, som sedan renoverades till nyskick.

En rolig bit i det hela är att under renoveringens gång, så visade det sig att båten vi renoverade, var just den båt som Aje sett då den där dagen i Sandhamn.

Världen är bra konstig ibland.

Läs också:

Världens finaste Mercedes 300 SL kan bli din

Om Senorita Mercedes – var är hon egentligen?

Mer om bilkungen Gunnar Philipson här