KRÖNIKA. Magdalena Andersson skulle kunna bli statsminister genom att högern lägger ner sina röster. Men hon får akta sig, för en sådan strategi vore ett giftpiller.
Därför kan högern släppa igenom Magdalena Andersson
Högerpartierna i svensk politik insisterade på att det är Magdalena Andersson (S) som riksdagen ska rösta om som statsminister. Partierna i vänsterblocket tyckte att det var bäst att testa någon annan.
Statsministerjobbet behandlas just nu som det udda kortet i barnkortspelet ”Svarte Petter”, som går ut på att inte förlora med spader knekt på handen.
Högern fick som de ville med den saken på fredagen, och Andersson fick nu till 12 oktober på sig att slutrapportera till talmannen.
Lägga ner rösterna?
Om partierna håller fast vid sina röda linjer i valrörelsen kommer Vänsterpartiet då rösta nej eftersom de inte fått något löfte om att få vara med i regeringen och det har de ju krävt med sin röda linje, och Andersson förlorar därmed omröstningen.
Eller?
Det finns ett annat tänkbart scenario, nämligen att något eller några av högerpartierna kan avse att släppa igenom Magdalena Andersson (S) som statsminister genom att i sista stund lägga ned sina röster.
Låt mig förklara innan arga högerväljare nu slänger sig på mejl-knappen och skriver om svek:
Poängen vore i så fall att snabba på processen mot ett nyval (eller ett centerpartistiskt blockbyte) genom att sätta Andersson och Socialdemokraterna på pottkanten riktigt ordentligt, och dessutom visa i praktiken att vänsterblocket inte kan få igenom sin politik.
Riksdagen röstar inte om ifall V ska vara med
Statsministeromröstningen görs med så kallad negativ parlamentarism, alltså att det krävs en majoritet som röstar mot för att förslaget inte ska gå igenom. Det räcker då att till exempel Liberalerna och Kristdemokraterna lägger ned sina röster så blir Magdalena Andersson statsminister.
Sedan ska hon bilda regering, själv eller med koalitionspartners. Huruvida V ska få vara med i den är inget som Sveriges riksdag röstar om.
”Det var hon som sa att hon vann på valnatten, vi hade inget bättre alternativ så vi fick väl tolerera det här”, säger Simona Mohamsson (L) i detta hypotetiska scenario.
”Lycka till med budgeten, vi jobbar på en egen så länge”, fyller Ebba Busch (KD) i (återigen hypotetiskt).
Förutom i statsministeromröstningen krävs nämligen en majoritet i Sveriges riksdag för att få igenom något. Då blir pressen extremt skarp på Magdalena Andersson att skrapa ihop en majoritet till en budget – eller så kommer högerns alternativa budget gå igenom, precis som tidigare hänt Stefan Löfven (S) både 2014 och 2019.
Det är dessutom mycket roligare för högerblocket att kunna lägga en alternativ budget ur opposition än att göra det som övergångsregering, som enligt praxis inte ska ta nya politiska initiativ (ett annat scenario är att de struntar i denna praxis, enligt den nya praxisen att strunta i praxis).
Hög risk men ett giftpiller
Risken med scenariot där de släpper igenom Andersson är ju att vänsterblocket trots allt får ihop en budget med kniven mot strupen i någon slags vänstervariant av Tidöavtalet, och att Andersson då glatt kan regera vidare med en de facto majoritet i riksdagen.
Men den risken kan bedömas vara värd det för högerpartierna om de tror att S bluffar, och är en påminnelse om att det inte bara är Vänsterpartiet som kan spela högt i svensk politik.
För om S budget faller, så kan misstroendevotumet åka fram fort då statsministern de facto saknar stöd i riksdagen, och det enda Andersson i så fall hinner göra som statsminister är att avgå med svansen mellan benen eller trigga just det extraval högerväljarna nu talar hoppfullt om.
Vilket inte vore något vidare läge för Magdalena Andersson och Socialdemokraterna inför ett sådant extraval.
I affärernas värld skulle en sådan strategi kunna kallas för ”poisoned pill”, en defensiv strategi som går ut på att göra företaget (statsministerposten här då) så oattraktivt att parten som vill ta över det backar ur.
Ali inte misstänkt för brott
För övrigt anser jag att det är en skandal att Mohamed Ali (V) inte fått ta sin riksdagsplats i anspråk. Utredningen får visa om det här har gått rätt till, men tills dess är han vald av väljarna, inte misstänkt för något brott, och det där om att ta ”time-out” är att hitta på. Riksdagen har öppnat, konstitutionen ska följas, och frågan är Vänsterpartiets att hantera.
Antingen sväljer de stoltheten och släpper de in honom i partigruppen, som exempelvis M gjorde med Abdirizak Waberi 2010-2014, trots islamistkopplingar. Eller så utesluter de honom och skapar en vilde, som exempelvis SD gjorde med Katja Nyberg i fjol. Det är de alternativ som finns.
Läs mer: Herr talman, du måste inte föreslå en bråkig politiker – här är tre jokrar
Läs mer: Ödesdatumet: Då får M göra budgeten på walk-over
