Uppfinning: Därför floppade den enhjuliga bilen

Bakom konstruktionen stod den brittiske uppfinnaren John Archibald Purves, som ville förändra hur människor tog sig fram. Tanken var att ett stort, runt fordon skulle kunna transportera både förare och passagerare utan behov av fyra separata hjul. I teorin skulle man uppnå lägre rullmotstånd och en enklare mekanik med färre rörliga delar, genom att använda ett megahjul istället för fyra små.

Läs även: Svenska uppfinningar som förändrade världen av misstag

Dynasphere var omkring tre meter hög, vägde cirka 450 kilo och kunde nå hastigheter på upp till 48 km/h. För sin tid var det ingen obetydlig fart. Problemet var bara att det var betydligt enklare att få den att rulla än att få den att stanna på ett klokt vis, enligt Wikipedia.

Risk för åksjuka: Hög

I stället för att sitta ovanpå hjulet befann sig föraren i en inre konstruktion tillsammans med motorn. Sittplatsen och motorn var fristående från det yttre hjulet, så att föraren inte skulle följa med i rotationen när hjulet snurrade.

När det yttre hjulet accelererade eller bromsades kunde trögheten, som det heter på fysikspråk, få den inre enheten att börja rotera. Föraren riskerade därmed att kastas runt inne i hjulet i stället för att sitta kvar upprätt.

Effekten, som kallas gerbilling, gjorde framför allt kraftiga inbromsningar problematiska. Att få jättehjulet att rulla var en sak, men att få det att stanna utan att föraren våldsamt kastades runt längs hjulets insida var en helt annan sak.

Läs även: 5 uppfinningar du inte visste var svenska

Purves gav sig inte direkt. Senare versioner fick bland annat flera ringar runt hjulet och en modifierad konstruktion för att förbättra styrningen. Det fanns till och med planer på större varianter för flera passagerare.

Men Dynasphere slog aldrig igenom. Uppfinningen var tekniskt fascinerande, men det var svårt att se hur den skulle konkurrera med konventionella bilar som redan erbjöd bättre kontroll, stabilitet och användbarhet, enligt franska Science Post.