Ett nytt batteri kan sväljas, driva elektronik inne i kroppen och sedan brytas ned. Forskare har nu testat tekniken i levande grisar.
Nytt batteri för ätbar elektronik – nu testad på grisar
Modern medicin förlitar sig mycket på apparater som ser in i kroppen utifrån, som röntgen och magnetröntgen. En ny generation sensorer skulle kunna sväljas och göra detsamma inifrån, rapporterar The Economist.
Problemet är att sensorerna behöver kraft, och vanliga batterier innehåller ämnen som det generellt sett är en dålig idé att svälja.
Lösningen är en ny typ av batterier. Ett sådant har utvecklats av bioresorberbara material av forskare vid Massachusetts Institute of Technology, MIT.
Resultaten publicerades på måndagen i tidskriften Nature Chemical Engineering.
Bivax stoppar nedbrytningen
Batteriet bygger bland annat på magnesium som anod och molybdentrioxid som katod. Konstruktionen har en pappersliknande form och skyddas av naturliga vaxer, bland annat bivax, som bromsar nedbrytningen i magsäcken.
Den större versionen kunde leverera en spänning på omkring 1,84 volt och en kapacitet på upp till 3,5 milliamperetimmar. En mindre variant är tillräckligt liten för att byggas in i en vanlig gelatinkapsel.
Forskarna placerade batterierna i kapslar och testade dem i levande grisar, vars mag-tarmkanal har stora anatomiska likheter med människans.
Batterierna fungerade i upp till tre dagar i magsäcken. Därefter började de brytas ned. I laboratorieförsök fortsatte materialen att lösas upp över längre tid, medan den skyddande vaxkonstruktionen styrde hur länge batteriet kunde fungera innan nedbrytningen tog över.
Ett batteri som gradvis försvinner efter användning kan minska behovet av att hämta ut eller på annat sätt hantera elektroniken.
Inte redo för kliniska tester
Det öppnar för en rad framtida användningsområden. Sväljbara elektroniska apparater skulle exempelvis kunna användas för att övervaka kroppen, följa läkemedelsintag eller leverera behandlingar direkt i mag-tarmkanalen.
Forskarna använde den mindre batteriversionen för att driva en RFID-sensor. Sensorn kunde kommunicera trådlöst med en mottagare på omkring 1,5 meters avstånd och användes för att upptäcka när djuren svalde läkemedel.
Tekniken är dock långt ifrån färdig för patienter. Det elektronikkort som användes för magstimuleringen är ännu inte helt bioresorberbart och måste lämna kroppen på vanligt sätt. Forskarna pekar också på behovet av större säkerhetsstudier och mer utveckling innan tekniken kan testas kliniskt.
Forskarna hoppas kunna gå vidare mot prototyper för mänskliga kliniska studier. Enligt The Economist kan sådana försök ligga omkring två år fram i tiden.
Läs mer: Novo lovar fem storsäljare till 2030 – aktien rasar
Läs mer: Larm om synskador från bantningsläkemedel
Läs mer: Din elektronik blir dyrare – AI driver upp priserna på minne
