Världens bästa spelare i början av 1900-talet, engelsmannen Vivian John Woodward, tjänade aldrig en krona på fotboll.
Var bäst i världen på fotboll – vägrade ta betalt
När fotbolls-VM 2026 nu närmar sig är det storstjärnor med riktigt tjocka plånböcker som kommer göra upp om det.
Möjligen kommer det någon berättelse om någon spelare från ett litet land som behöver försörja sig på annat sätt än fotboll till vardags, men de undantagen blir färre och färre.
Annat var det förr.
En av 1980-talets störste, mittbacksgiganten Glenn Hysén, skrev att han själv tjänade 150 000 kronor i månaden som spelare men att snittet då (2013) var en miljon i månaden, och en miljon i veckan för de bästa. Och det var ändå 13 år sedan, pengarna är mycket större i fotbollen 2026.
Engelsk fotbolls mest kände hårding, Vinnie Jones, berättade nyligen i en dokumentär på Netflix att han fick 150 pund i veckan när han skrev på för Wimbledon, som han vann FA-cupen med.
Princip att inte ta betalt
Går vi ännu längre bak i tiden var det snarare väldigt dyrt att vara bäst på fotboll.
I början av 1900-talet betraktades Vivian John Woodward som världens främste fotbollsspelare. Han var en legend inom engelsk fotboll, älskad för sina exceptionella färdigheter på planen.
Men han var också känd för sin orubbliga princip att aldrig ta emot betalning för att spela fotboll.
Trots en karriär fylld av rekord, framgångar och olympiska guld slutade hans liv i fattigdom, sjukdom och ensamhet, enligt plbold.dk som också skrivit om honom.
En målmaskin utan motstycke
Woodward spelade för Tottenham Hotspur och senare för Chelsea. Under sina 15 år på toppnivå gjorde han 93 mål på 238 matcher på klubbnivå den engelska ligans två högsta divisioner och var lagkapten i merparten av dem.
För det engelska landslaget spelade han 23 matcher och gjorde hela 29 mål – ett rekord som stod sig fram till 1958. Hans målsnitt på 1,26 mål per landskamp är fortfarande toppnoteringen i engelsk fotbollshistoria.
Bara amatörer fick vara med i OS på den tiden – och med Woodward som kapten tog Storbritannien OS-guld 1908 i London och 1912 i Stockholm. Vid invigningen i Stockholm 1912 bar han den brittiska flaggan under inmarschen.
Det var största möjliga triumf att vinna OS – det första fotbolls-VM spelades inte förrän 1930.
Ryckte in i kriget
Woodward fick sluta med fotboll 1915 för att rycka in i armén under första världskriget, för övrigt tillsammans med många av sina gamla lagkamrater i Tottenham. Han nådde kaptens grad även i armén, överlevde kriget men krigsskadorna gjorde slut på fotbollskarriären på toppnivån.
Woodward hade en civil karriär som arkitekt, men efter kriget levde han ett lugnt och fattigt liv på landsbygden som mjölkbonde. 1949 var Woodward i så dålig hälsa att det engelska fotbollsförbundet betalade för att han skulle placeras på ett vårdhem. Han dog 1954, 74 år gammal.
Läs mer: Analysen: De vinner fotbolls-VM i sommar
Läs mer: Fotbolls-VM ser ut att bli en ”kolossal flopp”
Läs mer: VM slår geopolitiken – svenskar bokar USA-resor trots allt
