Sedan den 1 juli gäller den största omgörningen av svensk konkursrätt sedan 1987. Domstolarna kliver av, Kronofogden och konkursförvaltarna tar över. Kritiken handlar om vem som betalar för effektiviseringen.
Ny lag för konkurser sparar åt staten men kan sänka utdelningen till borgenärerna
Tingsrätten beslutar fortfarande om konkursen och utser förvaltaren. Sedan avslutar domstolen sitt ärende och kliver in igen först när en fråga blir tvistig eller kräver rättslig prövning. Handläggningen har samtidigt koncentrerats till tolv tingsrätter, och företagsrekonstruktionerna till fyra.
Förslaget vilar på en departementspromemoria från 2019 och klubbades av riksdagen den 10 juni 2025. Inte en enda motion väcktes mot propositionen. Motståndet fanns i remissrundan, aldrig i kammaren.
Bakgrunden är två tunga år. Under 2024 gick drygt 10 000 aktiebolag omkull, den högsta nivån sedan 1990-talskrisen enligt UC, och 2025 följde med 10 731 konkursade företag. Under 2026 har trenden vänt nedåt, och i augusti noterades den lägsta nivån på fyra år.
Kronofogden lovar kortare ledtider
Kronofogden fastställer nu i de flesta fall utdelningsförslag och förvaltararvode, och beslutar dessutom om när konkursen ska avslutas. Myndigheten har nyanställt runt 20 personer och byggt en förvaltarportal, uppger Dagens Industri.
”Det är en mycket stor förändring. Kronofogden har tidigare varit tillsynsmyndighet men nu har vi fått många nya arbetsuppgifter och samtidigt en mer beslutande roll”, säger Erik Borgström, enhetschef för konkurstillsyn, till Di.
Han räknar med att konkurser ska kunna avslutas betydligt snabbare. ”I vissa fall uppemot ett år.”
Kostnaden flyttar till borgenärerna
Förvaltarna tar över bevakningsförfarandet, där fordringsägarna anmäler sina krav mot konkursboet. Förfarandet har förenklats, bland annat genom att förlikningssammanträdet avskaffats. Förvaltarna får därmed både mer att göra och mer att fakturera.
Hans Andersson, advokat på Kaiding och ordförande i branschföreningen REKON, pekar på notan och hänvisar till föreningens remissvar.
”Bland annat ställer vi oss högst tveksamma till om det kommer att bli en märkbart snabbare konkurshantering. Reformen medför vidare en betydande besparing för domstolarna. Det innebär att en ökad del av kostnaderna kommer att bäras av borgenärskollektivet i stället för det allmänna. Det kan innebära lägre utdelningar efter konkurser än tidigare” kommenterar han till Di
Domstolarnas kostnader betalas över statsbudgeten. Förvaltararvoden tas ur konkursboet. Flyttas arbetet från det ena till det andra syns besparingen i ett anslag, medan utgiften landar hos leverantörer, banker och staten i rollen som fordringsägare.
För bolag som redan dras med obetalda fakturor avgör det hur mycket som kommer tillbaka.
Ingen mäter det som räknas
Riksrevisionen granskade insolvenshanteringen i maj och konstaterade att ”ingen myndighet följer i dag upp hur stora utdelningarna är i konkurser eller vilket utfall borgenärer får i rekonstruktioner”.
Samma rapport visar att staten förlorade drygt 10 miljarder kronor på obetalda fordringar under 2024.
Den nya reformen för konkurser har alltså sjösatts utan att någon mäter det den ska förbättra. Handläggningstider går att följa upp. Utdelningen till borgenärerna gör det inte.
Advokatbyrån Lindahl pekar på en andra effekt. Så länge tingsrätten hade ett löpande ärende öppet kunde handlingar från konkurser begäras ut från domstolen med stöd av offentlighetsprincipen. Kronofogden har varslat om att handlingarna framöver kan komma att lämnas ut enbart genom lösbrev och mot en avgift.
Hans Andersson lyfter också en invändning riktad mot dem som lånar ut pengar till svenska bolag.
”I ett internationellt perspektiv sticker dock Sverige ut genom att domstolarna fått en så liten roll i konkurser. Det kan möjligen väcka en del frågetecken hos inte minst internationella aktörer”, säger han.
Utfallet syns först när utdelningarna kan jämföras med åren före reformen. Ingen myndighet har i dag uppdraget att göra den jämförelsen.
