De som tar ansvar på jobbet får jobba mest och organisationerna premierar smitarna. Chefer lägger nästan 70 procent av det oplanerade extrajobbet på sina mest pålitliga medarbetare, och anmälningarna om arbetssjukdomar som beror på hög arbetsbelastning och högt tempo är fler än någon gång på 20 år.
De som tar ansvar får jobba mest – smitarna går fria
Samma personer riskerar också att gå in i väggen. ”Det är ofta de som är mest drivna och plikttrogna”, sade psykologen David Waskuri, grundare av Sveapsykologerna, i en artikel i Praktiskt Ledarskap i maj om vilka medarbetare som riskerar att drabbas av utmattning.
”De säger inte ifrån, och de får positiv feedback.”
Företagsläkaren Fredrik Sparring på Avonova gav samma bild i artikeln. ”Oftast är det de här högpresterande personerna som kompenserar genom att arbeta på kvällar och helger. Och de vill inte gärna tala om att de mår dåligt”, sade han.
Elin Åberg beskrev i en debattartikel i Kollega i april den ansvarstagande som ”den folk lutar sig mot när något behöver lösas och ingen annan har lust”.
Chefen tar den enkla vägen
Varför arbetet hamnar just där har forskare vid Cornell och Northeastern University undersökt i en serie studier med över 4 300 chefer och anställda. Extra uppgifter går till de medarbetare som verkar mest engagerade, även när kollegorna presterar lika bra, eftersom cheferna tror att de motiverade både uppskattar extrajobbet och tål det bättre än andra.
Helt grundlös är tanken inte, eftersom en internationell sammanställning av 186 studier som publicerades i maj visar ett tydligt samband mellan att gå utöver sina uppgifter och att må bra, även om kvinnor får ut mindre av det än män i form av livstillfredsställelse.
När det gäller extrauppgifter som chefen delar ut är båda antagandena ändå fel, skriver forskarna bakom extrajobbsstudien i Harvard Business Review. Cheferna trodde att extrauppgifterna skulle sänka arbetsglädjen med 0,2 poäng, medan de anställda själva rapporterade en nedgång på en hel poäng, enligt Northeastern University.
För de ansvarstagande blir det också svårare att komma vidare. I en europeisk industrikoncern med över 200 000 anställda säger tre av fyra chefer att det förekommer att duktiga medarbetare hålls kvar trots att de borde ha fått gå vidare, enligt en studie som publicerades i American Economic Review i augusti.
Chefen bedöms efter hur det egna teamet presterar och har därför lite att vinna på att släppa sina bästa.
Det blir mer påtagligt ju större en organisation är. Något som påverkar Sverige, som domineras av storföretag och många småföretagare. Statistiskt innebär det att många i storbolagen får en förhållandevis stor arbetsbörda.
Enligt Ekonomifakta har bara 0,1 procent av företagen i Sverige 250 anställda eller fler, men de står ändå för flest anställda, över en miljon personer 2025. Av alla företag har 96 procent färre än tio anställda.
Kritiken träffar dem som agerar
Många som tar ansvar och genomför extraordinära ansträngningar utsätter sig även för risken för intern kritik, allt medan den som smiter undan gärna bidrar till att kritisera.
Psykologisk forskning från i år ger en förklaring till varför handling bedöms hårdare än passivitet. Forskare vid Gents universitet i Belgien lät amerikanska och kinesiska deltagare bedöma situationer där ett agerande respektive en passivitet ledde till samma skada, och i båda länderna bedömdes agerandet som mer omoraliskt, om än inte i alla situationer som testades.
Agerandet uppfattades som mer avsiktligt och som en tydligare orsak till skadan.
I en skylla på-kultur blir det viktigare att hitta fel än att göra rätt och ta ansvar. När en forskare vid Syddansk universitet intervjuade 62 chefer i dansk vård och socialtjänst framkom att cheferna anpassar sitt ledarskap efter risken att få skulden.
Nästan hälften av de ST-medlemmar som svarade på förbundets arbetsmiljöundersökning i början av året, 46 procent, undviker att framföra kritik av rädsla för negativa konsekvenser, och 45 procent har själva eller känner någon som har behandlats negativt efter att ha kritiserat. Undersökningen fick 22 765 svar.
”Det behövs ett långsiktigt arbete för att stärka öppenheten i staten, där ansvar tas på alla nivåer och där medarbetares professionella bedömningar tas tillvara”, sade förbundsordföranden Britta Lejon när rapporten presenterades i maj.
Tystnaden är utbredd på hela arbetsmarknaden. I en kartläggning som forskare vid Göteborgs universitet gjort åt Arbetsmiljöverket svarade 30 procent av 7 297 anställda att de varit tysta om ett problem de borde ha påtalat, och det vanligaste skälet var att de inte trodde att något skulle förändras.
Svaga insatser får passera
När Novus i somras frågade 2 000 svenska yrkesverksamma vad som irriterar mest på jobbet toppade brist på ansvarstagande listan över kollegorna. Hos cheferna var det konflikträdsla och otydlig kommunikation som störde mest.
”När chefer undviker svåra samtal eller blir otydliga i sitt ledarskap skapas frustration, osäkerhet och i längden minskat engagemang”, sade Caroline Thunved, en av grundarna till ledarskapskonsulterna Thunved & Wranding som beställde undersökningen.
Att låta bli kan till och med löna sig för arbetsgivaren. Ett lågt betyg riskerar att den anställde slår tillbaka genom att skvallra eller dra ner på tempot, och därför kan det vara billigare att låta svaga prestationer passera.
Högsta nivån på 20 år
Arbetsmiljöverket fick under 2025 in 17 400 anmälningar om arbetssjukdomar, och omkring 9 570 av dem, eller 55 procent, gällde organisatoriska eller sociala orsaker som för högt arbetstempo och för hög arbetsbelastning. Den gruppen ökade med 40 procent på ett år, och kvinnor står för ungefär sju av tio anmälningar.
”Det är inte hållbart, konsekvenserna för både individen, arbetsgivare och på sikt även för samhället i stort blir för kostsamma”, sade generaldirektören Lars Lööw när statistiken presenterades i juni.
Frågan är vilken företagskultur ni vill ha på arbetsplatsen. Ska ni premiera den som tar ansvar eller den som duckar?
