Stressnivåerna bland toppledare slår nya rekord globalt. En undersökning av 400 koncernledare visar att mer än hälften är ”mycket stressade” och att en majoritet räknar med att det bara blir värre. Kostnaden för samhället: 9,9 miljarder kronor i sjukpenning för stressrelaterade diagnoser bara under 2024. Nu presenterar forskare ett nytt ramverk som ska hjälpa ledare att förstå sin egen stressreaktion.
54 procent av cheferna vill sluta – stressen har blivit en affärsrisk
Ledare är mer stressade i dag än de var under pandemin. Det visar Brunswick Groups Leadership Stress Index, som mäter stressnivåer bland chefer globalt.
I en separat undersökning av 400 koncernledare, genomförd av Jon Miller och Drew Keller vid Center for Stress Intelligence, uppger mer än hälften att de var ”mycket stressade”.
Nästan två tredjedelar rapporterade att stressen ökat under det senaste året. En majoritet räknade dessutom med att den skulle fortsätta stiga.
I USA har andelen VD:ar som rapporterar psykiska hälsoutmaningar ökat med 24 procentenheter. Andelen som beskriver sig som ”mycket stressade” steg från 19 procent 2024 till 30 procent 2026.
73 procent av svenska chefer sönderstressade
I Sverige syns samma mönster. Enligt tidningen Chefs undersökning bland över 1 000 chefer beskriver 7 av 10 sig som sönderstressade. Sex av tio anser att chefsrollen är så krävande att den påverkar hälsan.
Mer än hälften har fysiska eller psykiska besvär kopplade till arbetet.
Orsakerna är strukturella. 78 procent uppger för hög arbetsbelastning. 47 procent pekar på otydliga roller och motstridiga krav. 44 procent beskriver en betydande ensamhet i ledarskapet.
Trots det landar insatserna fel. 70 procent av cheferna har vidtagit åtgärder på egen hand, som meditation och stresshanteringsprogram.
Men bara 16 procent säger att det faktiskt hjälper. 72 procent uppger att det hjälper delvis men inte tillräckligt. 12 procent ser ingen skillnad alls.
Walter Osika, läkare och forskare vid Karolinska Institutet, är tydlig i artikeln: ”Vad fan håller vi på med?”
Frågan är berättigad. En analys i Harvard Business Review konstaterar att utbrändhet är ett systemdesignproblem, inte ett individuellt misslyckande. Orsakerna ligger i oklara prioriteringar, felriktade incitament och bristande beslutsstrukturer.
Notan för samhället är hög. Under 2024 betalade Försäkringskassan 9,9 miljarder kronor i sjukpenning för stressrelaterade diagnoser. 9 av 10 långtidssjukskrivna uppger att arbetet bidrog till sjukskrivningen.
Sex stressmönster under press
I en ny artikel i Harvard Business Review presenterar Miller och Keller ett ramverk som ska ge ledare verktyg att förstå sin egen stressreaktion.
Miller, som förutom sin forskargärning är partner på Brunswick Group och praktiserande integrativ terapeut, har tillsammans med Keller identifierat sex distinkta mönster utifrån två faktorer.
Om ledaren reagerar med fattning eller dynamisk handling, eller om personen ser en kris som ett hot eller en möjlighet.
Möjlighetsorienterade mönster:
- Fyrtornet (Lighthouse) utstrålar lugn och klarhet. Fungerar som en stabil punkt i turbulens.
- Alkemisten (Alchemist) ser press som bränsle för tillväxt och kreativitet.
- Brandkämpen (Firefighter) trivs under stress och springer mot elden.
Hotorienterade mönster:
- Stoikern (Stoic) möter press med logik, disciplin och självkontroll.
- Diplomaten (Diplomat) löser konflikter, bygger tillit och mobiliserar andra.
- Projektledaren (Container) håller ihop genom struktur, planering och fokus.
”Att ha en bättre förståelse för hur du upplever stress kan förbättra din prestation och göra dig mer motståndskraftig och effektiv”, skriver Miller och Keller.
Forskarna beskriver för varje mönster hur det visar sig i pressade ögonblick, vilka styrkor det erbjuder och var det kan gå snett under långvarig belastning.
Poängen är inte att byta mönster. Den är att bli medveten om sin standardreaktion, förstå dess begränsningar och medvetet kompensera för dem.
AI skapar en ny flaskhals: chefen
Nu tillkommer en ny faktor. I en annan HBR-artikel beskriver författarna Liz Fosslien och Mollie West Duffy hur AI-verktyg gör medarbetare snabbare, vilket skapar en ny sorts flaskhals. Belastningen ökar på chefen som ska granska, godkänna och ge återkoppling på allt som tas fram.
”Var 30:e minut skapar någon något jag måste titta på”, uppger en chef i deras undersökning. En annan beskriver känslan av att vara ”ständigt efter”.
”AI har skapat överflöd, i den meningen att det låter team ta sig an fler möjligheter och idéer. Men det har också fått känslan av brist att skjuta i höjden, när det nya tempot tär på tid, energi och uppmärksamhet”, skriver Fosslien och West Duffy.
Fenomenet förstärks av ett redan känt problem. Forskning som Dagens PS tidigare rapporterat om visar att chefer lägger 70 procent av de extra arbetsuppgifterna på sina mest motiverade medarbetare.
Studien, som omfattar över 4 300 chefer och anställda, visar att stjärnorna till slut upplever sig utnyttjade snarare än sedda.
”Är orolig för mellancheferna”
På en AI-styrd arbetsplats, där produktionstakten ökar men granskningskapaciteten inte gör det, riskerar mönstret att förstärkas.
EY:s globale innovationschef Joe Depa uttryckte det rakt ut i en analys inför 2026: ”Jag är orolig för mellancheferna.” Inom områden som finans, inköp och projektstyrning kan AI redan göra mycket av arbetet, och behovet av ett mellanlager börjar minska.
Fosslien och West Duffy rekommenderar chefer att bland annat fokusera på vart teamet är på väg snarare än vad de gör minut för minut, och att strukturera om sina avstämningar för att hantera det snabbare arbetstempot.
Den tysta krisen: utbrändhet som sprider sig obemärkt
Problemet förvärras av att de som drabbas hårdast sällan syns i statistiken förrän det är för sent.
Ledarskapscoachen Angela Cox kallar fenomenet the silent middle, den tysta mittgruppen. I en Realtid-granskning beskrivs hur de mest samvetsgranna och pålitliga medarbetarna bränner ut obemärkt.
De absorberar orimliga deadlines, visar lugn utåt trots inre press och framstår som organisationens mest stabila krafter. Men under ytan vittrar motståndskraften. Kreativiteten minskar, riskvilligheten krymper och innovationstakten sjunker.
Hälsokonsekvenserna inkluderar försämrat immunförsvar, sömnstörningar, ångest och depression.
”De organisationer som presterar bäst under nästa decennium blir inte de som pressar ut flest timmar utan de som förstår mänsklig kapacitet”, konstaterar Cox.
Dagens PS har belyst samma mönster med tre varningssignaler att se upp för:
- Chefer som håller skenet uppe
- Chefer som tar på sig mer ansvar än nödvändigt
- Chefer som framstår som resilienta trots höga stressnivåer.
Cox menar att chefen ofta ”håller uppe skenet tills de brakar samman”.
Klyftan mellan chef och medarbetare
Det finns ytterligare en faktor som gör problemet svårare att åtgärda. Chefer och medarbetare lever i skilda verkligheter.
Enligt en Deloitte/Workplace Intelligence-undersökning av 3 150 personer, som Dagens PS rapporterat, tror 77 procent av cheferna att medarbetarnas mentala välbefinnande har förbättrats. Men bara 33 procent av medarbetarna håller med.
Samtidigt uppger 52 procent av de anställda att de ofta eller alltid känner sig utmattade. 49 procent är ofta eller alltid stressade. 74 procent värderar sitt välbefinnande högre än karriärutveckling.
”Det visar hur isolerade chefer är från medarbetarnas verklighet”, konstaterar Dan Schawbel från Workplace Intelligence. Arbetet är den främsta orsaken till utbrändhet, år efter år.
40-åringarna som kläms
Lynda Gratton, professor vid London Business School, pekar i samma HBR-nyhetsbrev på ytterligare en aspekt. Dagens 40-åringar försöker navigera karriärer som kan sträcka sig 50 till 60 år, med antaganden byggda för en arbetsmarknad där karriärer varade i 30 år.
Gratton kallar det ”de avgörande 40”. Dessa medarbetare, personer på väg mot seniora roller, ”bär maximalt institutionellt ansvar och möter maximalt tidspress”. Många bränner ut.
I sitt forskningsprojekt har Gratton genomfört ett pilotprogram med denna grupp och landar i att organisationer behöver se mellangenerationens ledare i ett nytt ljus. Att bygga strukturer som stöttar dem långsiktigt, snarare än att förutsätta att de klarar sig själva.
Stressad chef riskerar dra med sig hela teamet
Gallups globala arbetsplatsrapport visar att chefernas engagemang fallit från 31 till 22 procent på tre år. Jim Harter på Gallup beskriver det i Realtid som en ”överväldigande ansvarskänsla” orsakad av AI-införande, distansarbete och svag konjunktur ovanpå redan existerande krav.
Forskning från The Workforce Institute visar att en chef kan ha större påverkan på medarbetarnas psykiska välbefinnande än både en läkare och en terapeut.
Chefen som själv bränner ut riskerar att dra med sig hela teamet.
Enligt Feelgoods jobbhälsorapport sjunker sjukfrånvarorisken till en tredjedel om chefen har tillgång till stöd, god arbetsmiljö och utrymme för återhämtning. Miller och Kellers ramverk ger individen verktyg att förstå sitt eget beteende.
Men den verkliga förändringen kräver att organisationer slutar behandla chefsstress som en privatsak och börjar se det som en affärsrisk.
54 procent av de svenska cheferna har övervägt att sluta – kostnaden att ersätta dem lär vara betydligt högre än att stötta dem.
