Det blodigaste och grymmaste slaget i Ukraina hitintills, utspelade sig strax utanför Mariupol, vid stålverket Azovstal. Tack vare de tusentals portabla satelliterna i nätverket Starlink kunde bilder och röster från det blodiga slaget delas med omvärlden.
Det enorma stålverket, som överskred Midtown Manhattan i storlek, hade drygt 11.000 anställda innan kriget bröt ut. Det visade sig bli en drygt två månader lång ödesdiger dödsfälla.
Det blodigaste slaget i Ukraina – Slaget om Azovstal
New York Times publicerade under söndagen en artikel som ingående återger vittnesuppgifter och berättelser om hur ryska arméns drygt två månader långa belägring och invasionsförsök av stålverket Azovstal upplevdes av de som sökt skydd där.
Som en efterlämning från andra världskriget fanns ett bunkersystem under stålverket dit anställda med sina familjer bjöds in för att söka skydd. Det var många från Mariupol som sökte skydd där, medan många som fortfarande kunde försökte fly staden. En del vägrade att lämna sina hem – tills det inte gick längre.
Azovstals vd, Enver Tskitishvili, hade haft onda aningar sedan den ryska annekteringen av Krim 2014 och några veckors invasion av Mariupol (också 2014) som ryska separatister iscensatte innan de motades bort av ukrainskt försvar.
Enver Tskitishvili var förutseende och beordrade anställda att införskaffa ett ordentligt lager med mat och vatten i till synes god tid innan ryska invasionen den 24:e februari. Vid den tidpunkten fanns det föda för tusentals personer under några veckors tid.
Den säkra platsen visade sig vara en dödsfälla
Alla som tog skydd i bunkrarna trodde att de var säkra. Stålverket med tre sidor omgivna av vatten, verkade ointagligt och den perfekta platsen att gömma sig.
Vad ingen visste, var att den ukrainska armén var på väg dit för att försvara den så viktiga platsen som utgjorde hjärtat av Ukrainas industriella export och som var avgörande för landets ekonomi. Den hade också ett mycket strategiskt läge vid Svarta havet.
Under åttio dagar kom Azovstal att bli en skådeplats för en av de grymmaste slagfälten mellan en ukrainsk bataljon på ungefär 3000 man mot en betydligt större, rysk bataljon. Bomber och missiler regnade över Azovstal, natt som dag, och striden krävde många dödsoffer på båda sidor.
De civila som tog skydd i Azovstal fick uppleva kriget från två sidor; från den civila och från den stridande. Hungersnöd, utmattning, vapenbrist och insikten att slaget till sist var förlorat slutade med evakuering av de civila och fångenskap för de
